Arkiv för augusti, 2009

Nytt i recensionsväg

Publicerad: 31/08 17:24

Ni har väl inte har missat Pia Ingströms recension av Claes Andersons minimemoarer i lördags? På söndag recenserade jag Drottning K på Svenska teatern, medan Hans Sundström skrev om Jörn Donners nya Bergmanbok. Den sistnämnda texten ligger inte på nätet ännu – det ska förhoppningsvis åtgärdas.

Och slutligen – Niclas Lönnqvist skriver om Lou Reed & Laurie Anderson i festspelstältet igår. Jag var också där, och hade dessutom den tvivelaktiga äran att bli bjuden på en presskonferens med duon på hotell Kämp i dag. Det var en ofrivilligt komisk tillställning, eftersom Lou Reed verkligen gjorde sitt yttersta för att göra oss alla – inklusive Anderson, som trots allt är hans fru – väldigt obekväma. Roligast var när han frågade oss om vi får ”freebies”, dvs om vi hör till dem som snyltar och går gratis på konserter. Detta fick en av de närvarande journalisterna att neka strängt, eftersom han trodde att Reed frågade om vi får ”free beers”. Ett par riktiga intervjusvar lyckades jag nog också få ur paret, men det får ni läsa om i morgondagens blad.

Härmed noterar vi förresten också att Festspelens sista dag är i dag. Det tajmas ganska perfekt med Den Stora Bokhösten. Nästa vecka recenserar vi stora finlandssvenska romaner så gott som dagligen.

Flickrumspoesi

Publicerad: 27/08 09:32

shangrilasI dag uppmärksammar kulturbloggen att låtskrivaren Ellie Greenwich har gått bort. Hon var bland annat med och skrev den bästa flickgruppslåten av dem alla, Leader of the Pack, som spelades in av Shangri-Las (för övrigt den bästa flickgruppen av dem alla). Låten släpptes 1964 och nådde första plats på Billboardlistan.

Shangri-Las har jag lyssnat på i många år. Jag tror att jag upptäckte dem i tonåren, i samband med en artikel om Morrissey. En av hans favoritlåtar är Past, Present & Future, en frukansvärt vacker, men också djupt sorglig låt om våldtäkt. Den har senare spelats in av bland annat Agneta Fältskog. Låten bygger på melodin i Beethovens Månskenssonat.

Shangri-Las förknippas i första hand med producenten Shadow Morton. Ellie Greenwich har hävdat att hon var med och skrev Leader of the Pack tillsammans med sin man Jeff Barry (Morton själv påstår att deras namn finns med av juridiska skäl, läser jag på Wikipedia).

Greenwich och Barry jobbade vid det legendariska Brill Building, en hitfrabrik i New York som engagerade många av den tidens bästa låtskrivare. Tillsammans gjorde de också en annan fantastisk flickgruppslåt, Be my Baby, som spelades in av The Ronettes.

Update: den svenska musikern Lisa Milberg har samlat ihop en Youtube-kavalkad på sin (för övrigt väldigt fina) rodeoblogg: kolla här.

Kungen i mumindalen

Publicerad: 26/08 11:31

Jo, det var en sak till. Det svenska kungaparet besöker ju i dag Tammerfors, där de bland annat ska göra ett besök på muminmuseet. Om ni som jag tycker att uppståndelsen kring detta saknar alla proportioner, så rekommenderar jag följande läsning: Kjell Häglunds klassiska text om SVT:s årskrönika Kungafamiljen. Där går Häglund till angrepp mot kungafamiljen på ett sätt som helt saknar motstycke – dödsföraktande roligt.

Emma och dagens soundtrack

Publicerad: 26/08 10:33

I går åkte jag med fyrans spårvagn till Munksnäs, där jag träffade Emma Salokoski. Det blev en intervju i dagens tidning. Salokoskis nya skiva med bandet Ilmiliekki släpps i dag – jag var förvånad över hur mottaglig jag var för musiken som väl bäst kan sorteras under kategorin ”visjazz”. Finlandssvenska är en svårt sångspråk, brukade jag tycka, men det kan handla mera om att det ligger så oerhört långt från den amerikanska och brittiska rock som jag själv växte upp med och identifierade mig med. Vi talade också om detta med Salokoski i går – att hon började sin karriär med att sjunga på engelska, att det var ett sätt för henne att garantera att hon åtminstone inte placerades i folkmusiks- eller det finska schlagerfacket.

Janne Holmberg tycker att den nya skivan är en blivande klassiker – läs hans recension här.

Medan jag skrev i går märkte jag att Salokoskis album redan finns på Spotify. Det är ett tips för er som sysslar med sånt. Själv satt jag hela kvällen och spotifyade – som väl är det korrekta verbet – och gick från Salokoski till finsk barnmusik, via svensk afrikapop… och slutade av någon anledning hos Belle & Sebastian-frontmannen Stuart Murdoch och hans nya projekt, God Help the Girl (länkarna borde funka för er som har Spotify).

Diskutera klass!

Publicerad: 21/08 10:57

Klass är ett oväntat tändande samtalsämne. Klädsammast är alltid att vara underdog och uppleva att man är i fel klass eller i en dålig klass eller på annat sätt missgynnad. När får vi höra nån säga: ”Jag är medelklass och det är jävligt skönt, jag har jobbat hårt för det här och trivs jättebra med det, koderna var inte konstigare än att jag kunde lära mig dem och har visat sig jättepraktiska, och folk är i allmänhet rätt schyssta här”? (Svar: Det står i min bok som kommer ut på våren.)

Men ni kan ju passa på att i kväll när det är Konstens natt gå och höra efter om någon skulle våga säga det på G 18, Georgsgatan 18, restaurant Lofts innergård. Där diskuteras den spännande nya klassantologin Obs!Klass (redigerad av Trygve Söderling och Charlotte Sundström)  av småkusinerna Jenny Kajanus och Sophia Ehrnrooth. Jag känner Jenny så jag vet att det kommer att bli både tänkvärt, intelligent och provocerande. Philip Teir recenserar boken här.

Höstchock

Publicerad: 18/08 16:49

Om en knapp timme är en del av redaktionen på väg på Schildts höstmottagning på G18. Ett tydligare tecken på att höstsäsongen verkligen kommit igång finns inte. Många av säsongens finlandssvenska böcker har redan landat i våra postfack – till exempel Emma Juslins nya roman, som Pia Ingström recenserar i dag.

Och på fredag recenserar vi Charlotte Sundströms och Trygve Söderlings antologi på temat klass, ett ämne som sannolikt – förhoppningsvis – väcker en livlig diskussion under bokhösten 2009.

Jo, det blir många recensionsdagar nu, i en kort och intensiv period, eftersom förlagen hetsar för att hinna bjuda ut så många författare som möjligt till bokmässorna. Men publiceras romaner lite för lättvindigt? Det tycker Anna Hallberg i DN, i en rolig krönika. Det finns förstås en annan syn på det här, att det borde uppskattas och uppmuntras att det blir allt lättare att publicera sig. Visst, men då får förlagen också räkna med att kultursidorna kommer att få allt svårare att orientera sig efter recensionsdagar.

Vilket i sig inte alls behöver vara dåligt. Jag tror att böcker i allmänhet skulle få bättre (och då menar jag bättre, inte nödvändigtvis mer uppskattande) recensioner om kritikerna också hade mera tid att upptäcka och läsa dem.

– Det finns en skönhet i de första gångerna man säger något om boken, säger Kjell Westö inför den förväntansfulla publiken som samlats uppe på Kulturhusets tak i Stockholm.

Westö

Det är fullsatt, Finlands kulturråd Henrik Wilén vänder i dörren. För andra gången (den första ägde rum dagen innan, utanför Kulturhuset i tidskriften 00-tals regi, också i samband med Kulturfestivalen) läser Westö ett par stycken ur romanen Gå inte ensam ut i natten. Westö samtalar med Bengt Packalén, till vardags Finlandsinstitutets direktör.

”Gå inte ensam ut i natten är en fristående sista del i en kvartett romaner om 1900-talets Helsingfors” står det på förlaget Söderströms hemsida. Den sista, alltså. Orsaken är den ”nervpress” som alstras ur att skriva i det trånga finlandssvenska klimatet. Svårt att skriva utförligt, historiskt om en stad med bara 35 000 finlandssvenskar utan att mötas av misstänksamma blickar på gatan. Strategin har hela tiden varit att skriva fiktion, och huvudpersonerna är helt hans egna.
– Men ju längre ut i marginalerna, desto försiktigare ska du bli, säger Westö muntert.

Bengt Packalén undrar vidare om hur livet efter den episka romansviten ser ut? Tomt?

– Möjligen att det blir tomt… Men att skriva boken… Det kändes som att slita ut mitt eget hjärta.

Ännu är allt hemskt färskt. Bara två dagar tidigare satte Kjell Westö punkt för den finska översättningen. Gå inte ensam ut i natten avslutas på Gotland, i juni 2009 och utkommer den 9 september.