Arkiv för ‘Musik’ kategorin

Qvinnor och män

Publicerad: 27/04 00:35

Rufus Wainwrights nya skiva växer. Jag recenserade den förra veckan och har nu haft tid att bekanta mig lite närmare med innehållet i de tre Shakespeare-sonetter som utgör en del av albumet. Mest omedelbart fängslande är fortfarande sonett nummer 20, A Womans Face, med sina fina sjunkade pianoackord. Shakespeares text är också fascinerande och queer – här en bit av den i en svensk översättning av Carl Rupert Nyholm:

Först skaptes du till kvinna, men naturen,
När du var färdig, i sitt verk blef kär,
Gaf dig ett plus af kraft, och skiljemuren
Emellan oss oöfverstiglig är.

”Ett plus af kraft” går knappast att tolkas som annat än en… ja, jag ska låta Shakespeare-tolkarna ha sista ordet (via Wikipedia). Texten handlar alltså om en androgyn person som har ”en kvinnas anlete” men som till diktjagets stora besvikelse ”skapad blef att kvinnor tjusa”. I original skriver Shakespeare om ”An eye more bright than theirs, less false in rolling” – en man som alltså ser klarare än kvinnor, himlar mindre med ögonen. Nyholm har översatt lite slarvigt, tycker jag: ”En blick, som deras klar, men mera trogen”. Innehållet i sonetten kan kanske ändå enklast sammanfattas med titeln på en gammal Aerosmithdänga: Dude Looks like a Lady.

Alla Shakespeare-sonetter finns för övrigt i sin helhet på svenska på till exempel projekt Runeberg. Det existerar också en modernare översättning av Lars Gustafsson, men den hittar jag inte på nätet. Eftersom versmåttet av allt döma är intakt – annars skulle det ju inte vara sonetter – så borde Wainwrights tonsättning fungera också med den svenska texten. Det skulle jag gärna höra någon testa. På rak arm kommer jag på Peter Jöback som en lämplig kandidat för jobbet. Men kanske lite för uppenbar – vem annan borde göra det?

Här är i alla fall en Spotify-länk till hela skivan. Och här är en liten spellista med bra musik från den senaste månaden överhuvudtaget  (plus några extraspår brittisk åttiotalsindie).

En seger för modernismen

Publicerad: 12/09 22:25

Nu står det då klart. Kammerkoret Hymnia från Danmark segrade alltså i Harald Andersén-tävlingen 2009. Andra pris gick till Voces Musicales från Estland. Tredje priset delades mellan Choros Amici från Storbritannien och New Dublin Voices från Irland. Specialpriset på 1 000 euro donerat av Hufvudstadsbladet för bästa tolkning av tävlingens obligatoriska verk tilldelades New Dublin Voices.

Det blev alltså dansk seger i Harald Andersén-tävlingen. Det kan tolkas som en linjedragning av domarna. Låt mig kalla det en seger för modernismen!  Man valde att premiera det seriösa och det ambitiösa framom det så kallade underhållande. Och det är helt okej! Jag är glad att den här domarskaran vet vad den vill.

Jag är också glad över att det inte blev någon svart häst som hoppade fram och att detta tävlingsresultat inte är någon skandal. Det är helt i sin ordning. Dessutom har Hymnia och dirigenten Flemming Windekilde minsann förtjänat sin seger och jobbat hårt för den. Nästan 27 års arbete med 27 erfarna och hängivna sångare har burit frukt. Inte illa. Jag tror bestämt att kören också belönas för ett ambitiöst program, där man inte hoppade där ribban var lägst och där man inte satsade på något publikfrieri. Å andra sidan kom publiken på inget vis lätt undan heller.

Grattis Hymnia!

När spänningen stiger

Publicerad: 12/09 21:20

Att ha en galakonsert på Finlandiahuset med delar ur körernas tävlingsprogram är ingen dum idé. Att samtidigt briefa med lite bakgrundsinfo om Harald Andersén och berätta hur han lade grunden för vårt lands rika körliv är inte heller dåligt. Så allting gott alltså? Det kan man säga.

Inari Nuutero och Pasi Hyökki är rätt kiva som konferencierer. Det gör båda sitt bästa för att hålla stämningen på topp och berättar både på finska, svenska och engelska om alla körer. Ibland blir det litet tjatigt med utdragen ur körernas promoinfo, men det fungerar.

Några av körerna presterade mycket bättre i själva tävlingen än under den här konserten. Till dessa hör Choros Amici och Ungdomskören Maska (som i kväll bara representerades genom Valts Puces småbanala Ik rudeni valodina). New Dublin Voices håller sig däremot på fortsatt hög nivå liksom Kammerkoret Hymnia och Voces Musicae. Speciellt glad var jag över att åter få höra Per Nørgårds Wiigen-Lied som jag börjar tycka om mer och mer för var gång. Vilken skönt gungande harmonisk rytm här finns och vad skönt accenterna ljuder!

Till näst fortsätter konserten med Grex Musicus och Marjukka Riihimäkis andel (de var bästa finländska kör 2006). Också sopranen Mari Palo och pianisten Tuula Hällström skall äntra scenen strax.

Resultaten utlovas kl. 22.00. Det ser jag fram emot!

På Finlandiahuset

Publicerad: 12/09 19:57

Nu är vi på Finlandiahuset och galakonserten är strax på väg att börja. Och jag känner mig priviligerad för det känns bra att få lyssna till finalisterna en andra gång för att kunna ge dem en andra tanke. Det tror jag alla vinner på. Programmet ser också bra ut. Mera om detta senare.

Bossa vill jag ha

Publicerad: 12/09 17:12

Frågan om vem som vinner Harald Andersén-tävlingen kommer i sista hand att bli en fråga om tycke och smak, stil och preferens. Själv skulle jag gärna unna brittiska Choros Amici att kamma hem segern, kanske för att deras grepp samtidigt känns så jordnära och okonstlat, livsbejakande och kunnigt, och därför tilltalar mig. Flera stycken av olika stilar presenterades och kören var ständigt beredd att visa sig i ny skepnad. Speciellt svag var jag återigen för Choros Amicis slutplädering med Quicy Jones’ Soul Bossa Nova som gjordes med strålande fräschör. De kunde konsten att illustrera en hel orkester med bara gester, ljud och läten: några djembetrummor, en triangel, några tromboner och en trumpet. Och allting görs träffsäkert och trovärdigt med underbar spänst!

Men att låta Choros Amici vinna kunde kanske uppfattas som en spark i ansiktet på alla dem som satsar mera tid på renhet och perfektion, alla de körer som öder timmar, dagar och veckor på att bara få en enda ton att låta ren. (Estniska Voces Musicales, norska Schola Cantorum eller lettiska Ungdomskören Maska kan väl räknas till den här genren.)

Kammerkoret Hymnia var igen som totala motsatsen till Choros Amici. Ett mycket ambitiös program med Jørgen Jersilds Min yndlingsdal, Bent Sørensens Illusion ur 4 Strungesange, Poulencs Marie ur Sept chansons, Ildebrando Pizzetti och Rudolf Mauersberger tolkades med stor precision och stilkänsla, men utan några som helst inslag av show. Det är knappast någonting att hänga upp sig på, men som en liten bagatell kan nämnas att Hymnia fick tävlingens enda bravorop, trots att många andra körer rev ner euforiska applådåskor. Någon i publiken ville visa sin uppskattning för deras känsla för kvalitet.

För mig kändes Hymnias program en aning tråkigt, lite ”för seriöst” för tillfället. Måhända hade jag stornjutit i en kyrka i Köpenhamn en söndag kväll i oktober, men i tärande tävlingssammanhang föredrar jag underhållning på hög nivå. Poulenc föll mig ändå in i smaken i Hymnia-dirigenten Flemming Windekildes fräscht fartfyllda och rappa tolkning.

Också irländarna drogs med ett lite långdraget program, tyvärr. I dag serverade New Dublin Voices och Bernie Sherlock bland andra musik av Monteverdi, Alfred Janson, Michael Holohan och Jaakko Mäntyjärvi. Och när man i dag tolkade en annan repertoar jämfört med i går gjorde man det också med en annan approach och tonbildning; intressant nog fanns nästan ingenting av det kännspaka sopranvibratot kvar i dag, tvärtom var tonen rätt folklig som om ett gäng irländska naturbegåvningar stod på scenen. Mitt och de flesta andras favoritstycke var Juris Karlsons Rotala där kören avslutningsvis släppte loss i en fartfylld och eldfängd färd där diktionsförmågan minsann sattes på prov.

Vem vinner?

Idel goda tävlingsframföranden har präglat finaldagen. Därför blir det också spännande att se vilken kör (och vilken dirigent!) som domarna korar till segrare.

Personligen tycker jag det var strongt av letterna att kasta loss i sista stycket och pröva domarnas tålamod. Letterna förtjänar en plats på prispallen.

Esterna var också starka och tolkningen av Veljo Tormis Jaanilaul var en magnifik uppvisning. Voces Musicales förtjänar en stark placering, kanske delad plats bredvid letterna eller strax efter.

Även om New Dublin Voices varit en intressant bekantskap, tror jag inte de hamnar på toppen av prispallen den här gången.

Sedan är det som sagt en smaksak vem man väljer till segrare, om det blir Schola Cantorum, Kammerkoret Hymnia eller Choros Amici. Schola Cantorum skulle jag helst placera efter både esterna och letterna, men eftersom de klarade sig till final vittnar det om att de har vissa egenskaper som det här domargardet uppskattar stort. Kammerkoret Hymnia är som sagt väldigt duktiga men var lite för stillsamma för min smak – undrar vad domarna prioriterar. Och till sist har vi Choros Amici, som trots vissa brister är min stora favorit med sina starka framföranden och sin utmärkta laganda!

Vad domarna än gör hoppas jag att de inte lämnar första priset outdelat, för faktum är att flera av körerna vore värda ett första pris. Efter kvällens galakonsert som går av stapeln i Finlandiahuset kl. 20 klarnar resultatet. Fortsättning följer här på bloggen.

Lite gläfs skadar aldrig

Publicerad: 12/09 14:44

Först tänkte jag att man nog kan glädja sig åt de där små söndagsskolebarnen från Lettland, som har en väldigt vacker klang som redan konstaterats i denna blogg. Ungdomskören Maska bjöd först på ett upplägg med idel välklingande stycken av mer eller mindre stora okändheter. Peteris Butans Sakuma bija Vards klingade väldigt väldigt bra, medan Ugis Praulins Gloria var fint och sådär minimalistiskt lekfullt. Men så kom avslutningen, en sats ur Peteris Vasks Konsert för kör och dirigent, där söndagsskolebarnen minsann kastade loss och publiken blev tagen på sängen. Det var idel gnäll och gläfs och plötsligt lät de som de värsta gnällspikar som höll torgmöte på öppen plats. Det hela var förstås noga iscensatt och utföll som en perfekt avslutning på första ronden i finalomgången i Harald Andersén-tävlingen här i Sibelius-Akademins konsertsal.

Det skall sägas att det fortfarande är lätt att bli förtjust i den lettiska kören, speciellt i flickrösterna som är underbart välklingande, både under ledning av ordinarie dirigenten Jānis Ozols och av hans assistent Laura Jēkabsone.

Också dagens två andra körer som sjungit hittills gladde. Schola Cantorum var nu betydligt mer övertygande än igår och det enda som jag egentligen hade att invända mot gällde sopranerna, som nog nådde upp till skyhöga höjder men som kändes lite ihåliga i klangen. Mansrösterna och alterna var däremot föredömligt goda och tonträffningen var solid och träffsäker i 99 procent av fallen. Något av det finaste var körens utmärkta diktion och samstämmighet, där man bevisade att man minsann kan andas som ett enda instrument. Dirigenten Tone Bianca Dahls grepp var säkert och proffsigt. Repertoarvalet med Pulencs G-durmässa, körens grundare Knut Nysteds If you receive my words och Frank Martins Mässa för dubbelkör a cappella kändes också bra.

Estniska kören Voces Musicales serverade också ett fullgott tävlingsprogram med Sven-David Sandströms pastisch Hear my prayer, som förvränger renässansvokalpolyfonin till skrikiga sopraner och smärtfyllda utbrott. Överlag satsade man mera på det diffusa och abstrakta under dagens set, där Claude Debussys Trois chansons de Charles d’Orléans ingick som ett led. Det finaste inslaget var en sats ur Veljo Tormis Jaanilaulud där kören överträffade sig själv och sjöng en otroligt krävande sats med idel parallella ackord snyggt och träffsäkert. Avslutningen var mycket majestätisk under Risto Joosts ledning.

Till näst återstår finalprestationerna av Choros Amici från Storbritannien, danska Kammerkoret Hymnia och New Dublin Voices. Missa inte att följa med tävlingsbidragen live på www.siba.fi/sibatv om du inte gör det redan!

Bilder

Publicerad: 12/09 11:24

Heikki Tuuli har varit flitigt framme och fotograferat Harald Andersén-tävlingen. Med hans lov publicerar vi ett urval av hans bilder från första omgången.