Författararkiv

Spegel spegel

Publicerad: 22/08 02:41

Jag fick se glimtar av den skimrande modemaffian som nu kanske inte var så skimrande. Jag sökte känslan av att gå in i en tavla och fann den hos Nakkna. Fjärilar i bröstet och på catwalken när honungsblonda svallen studsade fram i Ida Sjöstedts superglamour. Mellan visningarna av Cheap Monday och Carin Wester var det en sällan skådad koncentration av fashionfolket i hamburgerkön på Max i hörnet Hamngatan/Kungsträdgården. Karin och jag var utsvultna och regnstripiga. Himmel och helvete. Konfetti. Få plagg skrek: Ge mig! Men om den svenska modemaffian får som den vill är det så här vi ser ut våren, sommaren 2011:

Vill du sitta ifred?

Publicerad: 05/05 11:16

Hej, det är lite tyst här. Kulturchefen har åkt till Stockholm, så jag passar på att kidnappa bloggen och samtidigt skicka en välkomsthälsning. Till dig som vistas här – flyktigt, mer varaktigt.

Jag bad några kulturpersonligheter dela med sig av sina favorithäng, smultronställen, oaser. Tre författare och ett kulturråd svarar.

* Jag är väldigt mycket en innesittande skrivbordsmänniska, men när jag då och då går ut och träffar författande kolleger och/eller nära vänner i Stockholm går jag gärna till Centralbadets kafé i Stockholm. Det är verkligen en oas mitt i staden, med utsikt mot en av stadens vackraste innergårdar. Det är lugnt och stilla och man slipper den musik som sveper in en i ett akustiskt askmoln så fort man går ut någonstans nu för tiden. Jag är inte mycket för att simma, eller kroppsövningar över huvud taget; men det är något visst med gamla offentliga eller privata bad, kanske har det just med den akustiska atmosfären att göra: det fördjupade och förtätade eko som alltid uppstår i ett rum där det är högt i tak och finns vatten. Ett slags meditativ stillhet och ro under höga valv som inbjuder förtroliga samtal och delaktighet. /Steve Sem-Sandberg, från ett frühsommerlich Wien. Tidigare intervju med honom här.

* Vintervikens Trädgårdskafé. Hägersten. Stort och öppet. Man får sitta ifred, upptagen av grönskan. /hälsar Johan Jönson, poet och aktuell med boken Livdikt.

* Kafé Copacabana vid Hornstull. Där finns allt. Sjöutsikt, författare som sitter och skriver, ljus, kärlek, utopier. /Sara Stridsberg, författare och dramatiker. Fick Nordiska rådets litteraturpris 2007. Skriver om Lolitamyten i nya Darling River.

* Mina favoritställen i stan är KB på Smålandsgatan och Prinsen på Mäster Samuelsgatan. /Henrik Wilén, Finlands kulturråd i Stockholm

Har du något tips? Här, nån annanstans, där du bor. Lämna en kommentar! Philip också!

Heja Johanna!

Publicerad: 14/03 18:46

Såg ni finalen av ”På spåret”, SVT1?

Jag ska erkänna att jag inte följt programmet slaviskt den här säsongen, men de senaste veckorna måste man nästan ha bosatt sig under en sten för att ha missat finlandssvenska Malmöbon Johanna Koljonens genomslag i Sverige. Det är också svårt att inte låta sig charmas av hennes entusiasm i P3 Kultur, där hon fungerar som programledare.

Finalen var en nagelbitare, milt sagt. Och eftersom jag ska intervjua henne nästa vecka för radion var jag inte sen att nappa på erbjudandet att se finalen på baren Big Ben på Folkungagatan, tillsammans med just Johanna Koljonen, bland andra. Hennes vänner hade samlats i källarvalvet, och jag hade släpat dit min finlandssvenska kompis som kom direkt från juridikstudier på biblioteket. Fastän Johanna själv, förstås, vetat om utgången av finalen så menade hon att hon ändå inte var riktigt säker på slutet, när hon höll sitt finaltal påhejad av vännernas glädjerop.

… Där var jag tvungen att avbryta eftersom det var teaterpremiär av ”Kontrakt med Gud” och föreställningen började. Sedan fortsatte kvällen på Tranan och min vän berättade att Per Hagman, en frekventerande gäst, brukade få sin post hit förut. Han tycker väl om att vara lite hemlig.

Men. Fredagen! ”Jag är jätteglad och stolt…och tack till det finländska skolsystemet och nu ringer min mamma. Hej, visst var det spännande?”

Jag känner inte alls Johanna, men visst är det lätt att glädjas med henne och känna lite av den där stoltheten. Inte för att den finska skolan gör vem som helst till På spåret-vinnare. Det är nog mest Johannas egen förtjänst, tror jag. Men den här tävlingen är väl något av nördarnas motsvarighet till någon hockeymatch, och på fredagen var det landskamp (även om Birro var med på ett litet hörn).

Stödgala för Haiti

Publicerad: 12/02 13:48

Efter tre och en halv vecka på Haiti har Stefan Randström landat hos familjen, i Toronto: ”Det är en resa som jag aldrig kommer att glömma.” Jag tror honom.

Förra fredagen träffade jag Janina Orlov, just nu aktuell med den svenska översättningen av Sofi Oksanens roman Puhdistus. Det var Runebergsfirande hemma hos Finlands kulturråd Henrik Wilén – en tillställning där jag serverade förra året, men kom den här gången som gäst. Stina Ekblad framförde livfullt ett urval ur Runebergs epigram-diktning, och för en utlandsfinländare var det nog så ljuvligt att få Runebergstårta.

Men Janina Orlov berättade om en nobel sak som är värd att puffas för; ”Med ord” – litterär soaré till förmån för jordbävningsoffren på Haiti. Det blir författaruppläsningar, bokförsäljning och specialskrivna rader. När? Nästa fredag, den 19 februari kl. 19. Var? Kulturhuset, Stockholm. Författaren Bengt Ohlsson (Gregorius, etc) hör till dem som ställer upp, han skriver om det i dagens På stan (DN). Fritt inträde och alla intäkter går oavkortat till Rädda barnens arbete på plats i Haiti.

Kanske kunde motsvarande organisationer i Finland göra något liknande, hälsar Janina.

The World Needs More Canada

Publicerad: 09/01 10:40

Le Dépanneur Café

Gott nytt år från andra sidan Atlanten. Under mellandagarna träffade jag den libanesisk-kanadensiske författaren Rawi Hage i Montreal, på ett alldeles underbart kafé, Le Dépanneur Café på 206, rue Bernard Ouest där band som spelar live också en vanlig tisdag vid lunchtid. Jag kan varmt rekommendera Hages debutbok DeNiro’s Game (2006), som handlar om ett krigshärjat, depraverat, hashisdimmigt och krutdammigt Libanon på 70-talet. I hans andra och senaste roman, Cockroach (2008), närmare nutid i Montreal, har protagonisten svårt att integrera sig i det nya landet.

Immigranter i Montreal verkar överlag vara hett på den Kanadensiska litteraturscenen just nu, andra romaner (ej översatta till svenska, ännu) jag hittade i bokhandeln Chapters, på hyllan ”The World Needs More Canada”: Nikolski (2009) av Nicolas Dickner och The Origin of Species (2008) av Nino Ricci.

Stop, Arrét

Publicerad: 29/12 21:14

i Quebec, Laurentides, Hôtel Le Chantecler à Ste-Adèle

Vad är ljuvligare än Canadian maple – en munk, a donut with maple frosting and maple custard? Plötsligt blir man lillasystern som trängs i baksäget och delar rum med en tolvåring och ombeds torka disken efter maten..fastän man kanske hellre skulle laga den. Frostnupen gran och blyertsgrå björkar, som glimmar supervackert när man kommer närmare och solen lyser genom grenarna.. Långt från Toronto och Starbucks i varje kvarter, närmare förfrusna kinder, pulka, skidbackar, äggtoddy och Det Nya Årtiondet, långt från dagstidningar, nyheter. Är det typiskt amerikanskt att inte prenumerera på åtminstone en dagstidning, att inte vilja läsa om alla hemskheter då det inte gäller Tiger Woods, Charlie Sheen eller Brittany Murphy?

En dröm

Publicerad: 26/12 02:27

Toronto

Sju timmar efter den finländska klockan firar vi ännu jul, jag klädd i amerikanska jeans och rödrutig skjorta. Julklapparna öppnade och tagna i bruk och jag har introducerat Marimekko på webben för min andra halvsyster, här på en annan kontinent. Det är lustigt och roligt och en annorlunda känsla att märka att vi sitter på samma sätt, ramlar ihop till en skratthög åt samma saker – våra stora huvuden, tefatet med ”cookies for Santa” och ett glas mjölk till, i går kväll, hur den stackars jultomten skulle brinna upp i den elektriska, inglasade eldstaden, hu.

En rostbiff står i ugnen (ny tradition), Louis Armstrong – ”‘Zat you Santa Claus” på radion, och plastgranen är ljuvlig och belamrad tillbristningsgränsen och mer. Igår – norsk Julaften hos Faarmor and Faarfar, märklig köttbullssoppa, rotmos och Ris à la Malta.

Jag återvände från Toronto med en underbar, hibiskusfärgad julgranskula insvept i silkespapper, tre dollar.

Sju timmar efter den finländska klockan läser vi When Findus Was Little and Disappeared för femåringen.

Bor jag i Stockholm eller var det en dröm?