Arkiv för ‘Resa’ kategorin

Vill du sitta ifred?

Publicerad: 05/05 11:16

Hej, det är lite tyst här. Kulturchefen har åkt till Stockholm, så jag passar på att kidnappa bloggen och samtidigt skicka en välkomsthälsning. Till dig som vistas här – flyktigt, mer varaktigt.

Jag bad några kulturpersonligheter dela med sig av sina favorithäng, smultronställen, oaser. Tre författare och ett kulturråd svarar.

* Jag är väldigt mycket en innesittande skrivbordsmänniska, men när jag då och då går ut och träffar författande kolleger och/eller nära vänner i Stockholm går jag gärna till Centralbadets kafé i Stockholm. Det är verkligen en oas mitt i staden, med utsikt mot en av stadens vackraste innergårdar. Det är lugnt och stilla och man slipper den musik som sveper in en i ett akustiskt askmoln så fort man går ut någonstans nu för tiden. Jag är inte mycket för att simma, eller kroppsövningar över huvud taget; men det är något visst med gamla offentliga eller privata bad, kanske har det just med den akustiska atmosfären att göra: det fördjupade och förtätade eko som alltid uppstår i ett rum där det är högt i tak och finns vatten. Ett slags meditativ stillhet och ro under höga valv som inbjuder förtroliga samtal och delaktighet. /Steve Sem-Sandberg, från ett frühsommerlich Wien. Tidigare intervju med honom här.

* Vintervikens Trädgårdskafé. Hägersten. Stort och öppet. Man får sitta ifred, upptagen av grönskan. /hälsar Johan Jönson, poet och aktuell med boken Livdikt.

* Kafé Copacabana vid Hornstull. Där finns allt. Sjöutsikt, författare som sitter och skriver, ljus, kärlek, utopier. /Sara Stridsberg, författare och dramatiker. Fick Nordiska rådets litteraturpris 2007. Skriver om Lolitamyten i nya Darling River.

* Mina favoritställen i stan är KB på Smålandsgatan och Prinsen på Mäster Samuelsgatan. /Henrik Wilén, Finlands kulturråd i Stockholm

Har du något tips? Här, nån annanstans, där du bor. Lämna en kommentar! Philip också!

En dröm

Publicerad: 26/12 02:27

Toronto

Sju timmar efter den finländska klockan firar vi ännu jul, jag klädd i amerikanska jeans och rödrutig skjorta. Julklapparna öppnade och tagna i bruk och jag har introducerat Marimekko på webben för min andra halvsyster, här på en annan kontinent. Det är lustigt och roligt och en annorlunda känsla att märka att vi sitter på samma sätt, ramlar ihop till en skratthög åt samma saker – våra stora huvuden, tefatet med ”cookies for Santa” och ett glas mjölk till, i går kväll, hur den stackars jultomten skulle brinna upp i den elektriska, inglasade eldstaden, hu.

En rostbiff står i ugnen (ny tradition), Louis Armstrong – ”‘Zat you Santa Claus” på radion, och plastgranen är ljuvlig och belamrad tillbristningsgränsen och mer. Igår – norsk Julaften hos Faarmor and Faarfar, märklig köttbullssoppa, rotmos och Ris à la Malta.

Jag återvände från Toronto med en underbar, hibiskusfärgad julgranskula insvept i silkespapper, tre dollar.

Sju timmar efter den finländska klockan läser vi When Findus Was Little and Disappeared för femåringen.

Bor jag i Stockholm eller var det en dröm?

God jul

Publicerad: 26/12 00:01

Toronto

Två örnar i Queens Park

Publicerad: 23/12 07:42

Sju timmar timmar efter den finländska klockan går inte solen ner från en porslinsblå himmel förrän halv fyra, fem på eftermiddagen. Jag kommer från en veckas förkylningar och snöstormar utanför huvudstaden Ottawa och aldrig har minus 6 grader känts varmare fast det blåser. Marken är bar.

Två steg utanför övernattningsstället Canadia Inn (28 $/natt, downtown) syns CN-Tower, och tjock skorstensrök smetar ut sig över skyskraporna.

Under mig, på den nedre bädden, ligger en ung man från Australien med avsliten högerhand.

Jag delar rum med tre män. På den andra nedre bädden har en fotograf just krupit till kojs. Han såg två örnar i Queens park i dag – föreställ dig två örnar som jagar talgoxar i Brunnsparken. Men tydligen är det inte alldeles ovanligt att örnarna kommer hit när jaktmarkerna är för råkalla och snöiga i övriga Ontario. Dit, till Queens park, går jag i morgon.

Jag orienterade mig hit i går kväll från Union Station just innan midnatt och höll hårt i min äckliga lilla opraktiska Longchamp-väska som innehåller allt värdefullt och är alldeles för liten och obekväm att släpa på i den här stan, där avstånden är ganska långa – men det är annars väldigt trevligt att promenera i de här kvarteren.

Overkligt snälla är de flesta som jag mött! Precis som i somras, i Sydfrankrike, hoppade jag av bussen för tidigt och hamnade i ett shoppingcenter 17.6 km utanför Toronto. En vänlig kvinna som var ute på juluppköp ringde dit sin man som kom och hämtade oss, förde mig till tågstationen, väntade på ett kafé i en timme tills tåget – Go Train – kom.