– Det finns en skönhet i de första gångerna man säger något om boken, säger Kjell Westö inför den förväntansfulla publiken som samlats uppe på Kulturhusets tak i Stockholm.

Det är fullsatt, Finlands kulturråd Henrik Wilén vänder i dörren. För andra gången (den första ägde rum dagen innan, utanför Kulturhuset i tidskriften 00-tals regi, också i samband med Kulturfestivalen) läser Westö ett par stycken ur romanen Gå inte ensam ut i natten. Westö samtalar med Bengt Packalén, till vardags Finlandsinstitutets direktör.

”Gå inte ensam ut i natten är en fristående sista del i en kvartett romaner om 1900-talets Helsingfors” står det på förlaget Söderströms hemsida. Den sista, alltså. Orsaken är den ”nervpress” som alstras ur att skriva i det trånga finlandssvenska klimatet. Svårt att skriva utförligt, historiskt om en stad med bara 35 000 finlandssvenskar utan att mötas av misstänksamma blickar på gatan. Strategin har hela tiden varit att skriva fiktion, och huvudpersonerna är helt hans egna.
– Men ju längre ut i marginalerna, desto försiktigare ska du bli, säger Westö muntert.

Bengt Packalén undrar vidare om hur livet efter den episka romansviten ser ut? Tomt?

– Möjligen att det blir tomt… Men att skriva boken… Det kändes som att slita ut mitt eget hjärta.

Ännu är allt hemskt färskt. Bara två dagar tidigare satte Kjell Westö punkt för den finska översättningen. Gå inte ensam ut i natten avslutas på Gotland, i juni 2009 och utkommer den 9 september.