Arkiv för ‘Anteckningar från Sydfrankrike’ kategorin

Hur känns det

Publicerad: 17/08 00:34

Bibliotek - 5805

Resan till Toulon tåget Nice exilen spårvagnar bröd och kranvatten klart inspirerande Clare tipsar: Menton fisk antikviteter billig cider tango! saltvatten uppskrapade myggbett och andra spår av nattliga äventyr Marseille guldlackad Fiat ett rum att bli sinnessjuk i St Tropez Yacht Club persikofärgade hus just lookin’ hotpants paljetter för guds skull ta BÅTEN dit inte bussen Monacos tågstation, ett rymdskepp? Sir! No flipflops into the Casino Cannes 77 Boulevard Carnot Harry Potter med fransk text Pardon, Où Est La Croisette? kalksten Cassis har noll civilisation saltvattenhår inga vandringsskor Les Calanques pastis hunger Jupiters position klockan har stannat Alperna främmande kusiner blekt rosévin tunn luft Bonjour Tristesse bränder turkosa sjöar tillbaka till verkligheten

Jag hann men de ropade ut mitt namn i högtalarna. Ännu en stund på Centralstationen håller vi yrvakna resenärer så smått ihop och det är en sorts trygghet. Närmare tunnelbanan försvinner semestern. Vi går åt olika håll. Och jag måste tänka efter hur jag ska ta mig till Kungsholmen (gröna linjen mot Hässelby, bien sûr).

Hur kunde jag?

Publicerad: 11/08 04:17

longchampDen här måndagen var en av resans få dagar som jag tagit på mig vanliga underkläder och inte bikini. I M. har jag inte vågat röra mig utanför turiststråken, mest har jag chillat – soltorkat och samlat tankarna. Resans sista dag hade jag därför bespetsat mig på att slutföra de uppköp jag tror man borde göra om man nu för en gångs skull är här, i Provence.

Kl. 16.59 hade jag gett upp hoppet om att hitta en enda av de viktiga specialbutikerna jag läst om i reseguiden och satt istället lugnt och skrev vykort bakom Palais Longchamp. Kommer ändå hem med lite tvålar, violtabletter, foie gras och några höstplagg köpta på sommarrea. Och så alla lärdomar, minnen och nya facebook-
kontakter, naturellement…

Jag har slitit ut sandalsulorna och är just lagom solbränd, nu börjar det bli dags att packa väskorna. Avfärd i gryningen.

P.S.
Jag har inte haft råd att resa sen jag flyttade hemifrån, augusti 2007. Det som nu möjliggjorde min lilla franska odyssé var att jag fick min fina (dyra) lägenhet uthyrd två veckor av tre. Man får inte vara dum om man vill komma någonstans.

Hur många språk kan du då?

Publicerad: 11/08 03:10

”Marseilleserna är berömda för sin breda dialekt. Pröva får du se!” hälsar mamma på Facebook. Jag måste säga att jag inte riktigt lyckats snappa upp dialekten. Hur låter den?

Jag har under den här resan inte konverserat överdrivet mycket på franska. But at least my english has improved.. Nu, efter tre veckor i Frankrike, börjar jag ändå tycka att det skulle vara ljuvligt skönt att tala en vacker franska. Länge har jag nämligen intalat mig att jag inte är någon ”språkmänska”, à la Alexander Stubb.

Men ja, igår var det bara allmänt tungt att röra sig bland les marseillaises (”högljudda, obändiga och temperamentsfulla” enligt min reseguide). Stod och trängdes i bussen och tänkte att jag vill visa ett rejält finger åt den här staden. Till det så brände jag tungan på en panini som dröjt allt för länge (nå, lite banalt). Jag tyckte i alla fall det var på sin plats att säga några väl valda ord till servitören:
– Monsieur, c’est trés chaud.
– Trés chaud, upprepar han… och sen tiger vi båda tills mitt kortköp har gått igenom och jag kan gå.

Minnen från Nice II

Publicerad: 09/08 14:57

nice-1

För några dagar sen tog jag jag avsked av kusin C, hennes man och dotter i Nice.
Jag har så fina minnen från Nice. Här kan man göra mycket roligt för en (1) euro, till exempel:

Ta bussen till någon härlig bergsby, stränderna i Antibes och Juan-les-Pins eller varför inte Monaco.

Dricka öl/vin i baren på Villa Saint Exupery.

Köpa smakfulla vykort på Musée Matisse. Byggnaden från 1600-talet är för övrigt belägen uppe på tjusiga Cimiezkullen och har en trompe-l’oeil-målad fasad. Gratis inträde.

Möten II

Publicerad: 09/08 13:56

möten

En stund efter att jag hart gjort min beställning på Le Miramar i Vieux Port sätter Irena Bois sig ner vid bordet intill. Personalen har burit ut ett (1) bord och en (1) stol enkom för mig och jag som har ryggen vänd mot den tryfferade restaurangen gläds över att ha fått sällskap.

Så säger hon något på franska som jag inte riktigt uppfattar.
– Je ne comprends pas. Parles-tu l’anglais?
– Where are you from?
– (tvekar) From Sweden, la Suède.
– Då måste jag fråga dig, har du läst Millennium?

Irena slukade Stieg Larssons trilogi efter en operation. Hon är 70, bosatt i Paris och har i dag begravt sin syster i Marseille.

– Hur gammal är du?
– 20.
– Jag kom hit som journalist när jag var 20 och skrev om politik i Paris Matin. Numera är den tidningen bara skräp.

Vi skålar i rosé och vittvin och jag återberättar Marseille-vitsen som D lärde mig. Det blir en överraskande trevlig kväll…

provence-blogg-1

tango

tango

tango-2

tango-3

cassis-1

– Vet du vad det tredje största språket i Marseille är? säger Dominik lite skämtsamt medan vi navigerar oss in mot centrum.
– Nej?
– Franska.

Som tack för skjutsen från Cassis bjuder jag D på frukost mitt emot tågstationen innan han rusar vidare till Alicante (9 timmar).

I ljuvliga Cassis har alla jag mött avrått mig från att åka till Marseille. Åk inte dit. Det är farligt. Men jag har redan bokat fyra nätter i Frankrikes äldsta stad. Fyra dagar är för mycket. – Vad ska du göra där?

Marseille. Ja vad gör jag här?
Vem flyttar hit egentligen? Tydligen en hel del.
_________________________________________________________________

Hotel Terminus Saint-Charles, 1 Place Des Marseillaises

Att vara ensam här på hotellrummet gör mig galen. Jag sover bort halva dagen. Är ledsen, gråtmild, isolerad. Min vistelse här känns som en märklig transportsträcka inför avfärden; ett gränsland, limbo.

Första kvällen sitter jag – ensam – vid ett bord, provisoriskt placerat i princip på gatan i Vieux Port, och blir av med min tryffeloskuld. Det är gott, flott, fånigt dyrt. Ibland får jag sådana här på snudd till vansinniga infall. Innan maten står på bordet funderar jag på att gå min väg, men jag blir kvar och inleder ett samtal med kvinnan i bordet bredvid.
_________________________________________________________________

Ensamheten…

För en vecka sedan var jag i Cannes. Iris Hostel på 77 Boulevard Carnot var ett rum att vara häftigt förälskad i. Blommiga tapeter, vinglig trappa, franskt. Gör en blixtvisit till St Tropez. De sista dagarna är umänget väldigt begränsat. Jag har inte utbytt annat än artighetsfraser på tre dagar. Köper en tågbiljett upp till Alperna och stiger av i Gap där min kusin C tar emot mig. Sist vi sågs var jag 14, hon 23. Mycket spännande!

Ofta är det så att man träffas och går skilda vägar just när man börjat lära känna varandra. Det händer att jag blir förtvivlad över ensamheten, mitt eget sällskap, att jag inte ska gå land med det här, inte hitta en bädd för natten och tvingas ut på gatan. En liten liten stund kan tankegångarna vara mycket dramatiska.

Det ordnar sig. Hem kommer jag ju förr eller senare, men Stockholm är inte Sydfrankrike.
_________________________________________________

Checkade i går in på Hotel Edmond Rostand på Rue Dragon. Området är trevligare, nog för att jag redan blivit vittne till en bil- och motorcykelolycka samt hört något misstänkt likt skottlossning från gatan. Här finns AC. Börjar mer och mer tycka om staden; maten, kalkstensklipporna, affärerna (håll hårt i plånboken!).

Och P.S. Cassis var som sagt ganska ljuvligt:

cassis-2

cassis-5

cassis-4