Bra med repetition

Publicerad: 30/11 16:25

Med mindre än ett par timmar till finalens inledning kan det vara bra att repetera våra finalisters egenskaper:

Nikita Borisoglebskij, f. 30.8.1985, Ryssland/Belgien
Spelar kompetent, men har hela tiden känts anonym. I semifinalen visade han sig som en insiktsfull och idérik musiker, som tar allt på fullaste allvar. Sibelius Souvenir, Tempo di Menuetto och Berceuse op. 79 kändes kanske överdrivet seriösa. Borisoglebskijs tolkning av Prokofjevs första sonat var temperamentsfull och tidvis snillrik, men trängde inte in under huden. Att Borisoglebskij gick vidare som enda ryss visar kanske att domarna vill ha en mångfald av musiker i final. I finalen förutom Sibelius: Brahms violinkonsert.

Petteri Iivonen, f. 14.8.1987, Finland
Förväntningarna var högt uppskruvade efter en imponerande insats i första omgången. Och visst uppfyllde han delvis förväntningarna: Prokofjevs första sonat led kanske av små rytmstörningar i början, men spelningen var medryckande och temperamentsfull, tidvis passionerat hektisk, som en god Prokofjev skall vara. Kaija Saariahos Tocar gjordes med en gråtfull ton. Valet av Sibelius Auf der Heide op. 115/1 kändes lustigt, men nog svängde det alltid om både Danses champêtres-styckena op. 106 och Sarasates Habanera. Förutom Sibelius: Prokofjevs första.

Kim Bomsori, f. 13.12.1989, Sydkorea
Ännu mera övertygande i andra omgången än i första. Hon strålade, allt var förädlat. I Faurés A-dursonat formade hon de melankoliska melodierna romantiskt passionerat. Hennes ton i Saariaho var fri och mödolös, lyriskt finkänslig. Sibeliusstyckena gjorde hon med känsla och Wieniawkis Polonäs D-dur tolkade hon med finfina flageoletter och dynamiska nyanser. Spelar rent och inlevelsefullt. Alla gillar henne inte, men jag gör det. Förutom Sibelius: Stravinskys violinkonsert.

Emma Steele, f. 11.4.1990, USA
Hade kanske ännu mera gnista i första omgången, men imponerade alltjämt. Steele spelar härligt musikaliskt, alltid avslappnat och aldrig stelt. Spelade Bartóks andra sonat genast efter Sini Simonen, och serverade en helt annorlunda tolkning: mera lyriskt sjungande och om möjligt ännu mera dramatisk. Saariaho tolkade hon säkert och problemfritt, med en eterisk ton och starkt självförtroende. Wieniawski var på allt sätt bra. Förutom Sibelius: Sjostakovitjs första.

Esther Yoo, f. 11.6.1994, USA
Yoo är ingen excentriker, men spelar allting smakfullt med personlig touch. Saariaho tolkade hon musikaliskt och inlevelsefullt. Sibelius kändes smakfull och Saint-Saëns dansant med mustiga zigenartoner, ett utmärkt val för hennes briljanta teknik. Samarbetet med Robert Koenig vid flygeln – inte hennes far, men nog gammal familjebekant – fungerade utmärkt och Mendelssohns F-dursonat spelades så genommusikaliskt att man gång på gång glömmer att hon är bara 16 år. Kolla id om ni ser henne på krogen! Förutom Sibelius: Prokofjevs andra.

Nancy Zhou, f. 5.1.1993, USA
Nancy Zhou är den tekniskt fenomenala 17-åringen som Hbl skrev om i början av tävlingen. Går i sin fars fotspår men utesluter inte att bli läkare. Hon kunde kallas något av en excentriker. Förhåller sig lämpligt problemfritt till stycke som stycke och tolkar allting hetlevrat och expressivt. Det svagaste pianissimot motsvaras ändå inte av det starkaste fortet; saknar ännu några av de riktigt finkänsliga tonerna. Ysaÿe spelar hon musikaliskt, Saariaho gör hon explosivt och subtilt, medan Sibeliusstyckena tolkas dansant om än tidvis med turboproppen i botten. Förutom Sibelius: Prokofjevs andra.