Inlägg taggade med ‘New Dublin Voices’

En seger för modernismen

Publicerad: 12/09 22:25

Nu står det då klart. Kammerkoret Hymnia från Danmark segrade alltså i Harald Andersén-tävlingen 2009. Andra pris gick till Voces Musicales från Estland. Tredje priset delades mellan Choros Amici från Storbritannien och New Dublin Voices från Irland. Specialpriset på 1 000 euro donerat av Hufvudstadsbladet för bästa tolkning av tävlingens obligatoriska verk tilldelades New Dublin Voices.

Det blev alltså dansk seger i Harald Andersén-tävlingen. Det kan tolkas som en linjedragning av domarna. Låt mig kalla det en seger för modernismen!  Man valde att premiera det seriösa och det ambitiösa framom det så kallade underhållande. Och det är helt okej! Jag är glad att den här domarskaran vet vad den vill.

Jag är också glad över att det inte blev någon svart häst som hoppade fram och att detta tävlingsresultat inte är någon skandal. Det är helt i sin ordning. Dessutom har Hymnia och dirigenten Flemming Windekilde minsann förtjänat sin seger och jobbat hårt för den. Nästan 27 års arbete med 27 erfarna och hängivna sångare har burit frukt. Inte illa. Jag tror bestämt att kören också belönas för ett ambitiöst program, där man inte hoppade där ribban var lägst och där man inte satsade på något publikfrieri. Å andra sidan kom publiken på inget vis lätt undan heller.

Grattis Hymnia!

Bossa vill jag ha

Publicerad: 12/09 17:12

Frågan om vem som vinner Harald Andersén-tävlingen kommer i sista hand att bli en fråga om tycke och smak, stil och preferens. Själv skulle jag gärna unna brittiska Choros Amici att kamma hem segern, kanske för att deras grepp samtidigt känns så jordnära och okonstlat, livsbejakande och kunnigt, och därför tilltalar mig. Flera stycken av olika stilar presenterades och kören var ständigt beredd att visa sig i ny skepnad. Speciellt svag var jag återigen för Choros Amicis slutplädering med Quicy Jones’ Soul Bossa Nova som gjordes med strålande fräschör. De kunde konsten att illustrera en hel orkester med bara gester, ljud och läten: några djembetrummor, en triangel, några tromboner och en trumpet. Och allting görs träffsäkert och trovärdigt med underbar spänst!

Men att låta Choros Amici vinna kunde kanske uppfattas som en spark i ansiktet på alla dem som satsar mera tid på renhet och perfektion, alla de körer som öder timmar, dagar och veckor på att bara få en enda ton att låta ren. (Estniska Voces Musicales, norska Schola Cantorum eller lettiska Ungdomskören Maska kan väl räknas till den här genren.)

Kammerkoret Hymnia var igen som totala motsatsen till Choros Amici. Ett mycket ambitiös program med Jørgen Jersilds Min yndlingsdal, Bent Sørensens Illusion ur 4 Strungesange, Poulencs Marie ur Sept chansons, Ildebrando Pizzetti och Rudolf Mauersberger tolkades med stor precision och stilkänsla, men utan några som helst inslag av show. Det är knappast någonting att hänga upp sig på, men som en liten bagatell kan nämnas att Hymnia fick tävlingens enda bravorop, trots att många andra körer rev ner euforiska applådåskor. Någon i publiken ville visa sin uppskattning för deras känsla för kvalitet.

För mig kändes Hymnias program en aning tråkigt, lite ”för seriöst” för tillfället. Måhända hade jag stornjutit i en kyrka i Köpenhamn en söndag kväll i oktober, men i tärande tävlingssammanhang föredrar jag underhållning på hög nivå. Poulenc föll mig ändå in i smaken i Hymnia-dirigenten Flemming Windekildes fräscht fartfyllda och rappa tolkning.

Också irländarna drogs med ett lite långdraget program, tyvärr. I dag serverade New Dublin Voices och Bernie Sherlock bland andra musik av Monteverdi, Alfred Janson, Michael Holohan och Jaakko Mäntyjärvi. Och när man i dag tolkade en annan repertoar jämfört med i går gjorde man det också med en annan approach och tonbildning; intressant nog fanns nästan ingenting av det kännspaka sopranvibratot kvar i dag, tvärtom var tonen rätt folklig som om ett gäng irländska naturbegåvningar stod på scenen. Mitt och de flesta andras favoritstycke var Juris Karlsons Rotala där kören avslutningsvis släppte loss i en fartfylld och eldfängd färd där diktionsförmågan minsann sattes på prov.

Vem vinner?

Idel goda tävlingsframföranden har präglat finaldagen. Därför blir det också spännande att se vilken kör (och vilken dirigent!) som domarna korar till segrare.

Personligen tycker jag det var strongt av letterna att kasta loss i sista stycket och pröva domarnas tålamod. Letterna förtjänar en plats på prispallen.

Esterna var också starka och tolkningen av Veljo Tormis Jaanilaul var en magnifik uppvisning. Voces Musicales förtjänar en stark placering, kanske delad plats bredvid letterna eller strax efter.

Även om New Dublin Voices varit en intressant bekantskap, tror jag inte de hamnar på toppen av prispallen den här gången.

Sedan är det som sagt en smaksak vem man väljer till segrare, om det blir Schola Cantorum, Kammerkoret Hymnia eller Choros Amici. Schola Cantorum skulle jag helst placera efter både esterna och letterna, men eftersom de klarade sig till final vittnar det om att de har vissa egenskaper som det här domargardet uppskattar stort. Kammerkoret Hymnia är som sagt väldigt duktiga men var lite för stillsamma för min smak – undrar vad domarna prioriterar. Och till sist har vi Choros Amici, som trots vissa brister är min stora favorit med sina starka framföranden och sin utmärkta laganda!

Vad domarna än gör hoppas jag att de inte lämnar första priset outdelat, för faktum är att flera av körerna vore värda ett första pris. Efter kvällens galakonsert som går av stapeln i Finlandiahuset kl. 20 klarnar resultatet. Fortsättning följer här på bloggen.

Mestadels gott domslut

Publicerad: 11/09 21:41

Knappt hade jag hunnit skriva kommentarerna om sista setet så publicerades resultatet på vilka körer som gick vidare. Och det var väl bra att resultatet kom så snabbt! Det kan tolkas som att domarna var rätt enhälliga i sitt beslut.

De som klarade sig vidare är Choros Amici från Storbritannien, Kammerkoret Hymnia från Danmark, New Dublin Voices från Irland, Schola Cantorum från Norge, Voces Musicales från Estland och Ungdomskören Masca från Lettland.

Att de finländska körerna inte klarade sig till final var väl föga överraskande. Däremot kan de räkna det som en merit att ha deltagit. Så hög som nivån här varit.

Min enda invändning mot domslutet gäller valet av den norska musikvetarkören Schola Cantorum från Oslo. Det var nånting som inte fungerade i klangen. Programmet var också på något sätt alltför likriktat med bara nutidsmusik. Morten Lauridsens Six Fire Songs till exempel var inte så märkvärdiga och försvarade kanske inte sin plats på programmet. Däremot gladde jag mig åt Per Nørgårds Wiigen-Lied ur Wie ein Kind, som kändes tilltalande med någotslags afrikanska stavelser och en lugnt gungande rytmik. Pendereckis Benedictum Dominum var också rätt komplext men mycket fint när man väl gjorde sig av med den nasala tonbildningen som man först visade upp.

Av dagens  första set hade jag hellre plockat S:t Johannes kammarkör till final. Klangen var ju mustig och sopranerna förstklassiga med en större variation i klangen. Nå väl, önskar dem lycka till i nästa tävling.

I finalen utlovar Schola Cantorum två satser ur Poulencs mässa i G-dur, Knut Nystedts If you receive my words och Frank Martins Mässa för dubbelkör a cappella. Låter helt intressant!

Choros Amici utlovar också ett läckert program med sex olika tonsättare: György Orbans, John Bennet, Pekka Kostiainen, Roderick Williams samt modern spansk kyrkomusik av Julio Dominguez och Soul Bossa Nova av Quincy Jones! Också i övrigt ser det lovande ut; det utlovas så mycket repertoar som man knappt hört talas om på dessa breddgrader.

Hemmaplanstryck

Publicerad: 11/09 18:08

Kanske det bara är jag som är extra kritisk när de finländska körerna står på scenen, men den här gången var de inte övertygande. Klangerna var en aning kalla helt enkelt. Och det gällde både Kaamos-kören under ledning av Dani Juris och Addictio under ledning av Anna Toivakka.

Båda körerna är relativa nykomlingar på den finländska körhimlen. Addictio grundades hösten 2005 och Kaamos ett par år senare, hösten 2007.

Det är glädjande att se vilken framträdande plats samtidmusiken haft på tävlingsprogrammen här. Dock är nyckelordet variation och därav kom det sig att Kaamos-körens program kändes rätt tilltalande. Speciellt Brahms kändes som ett välkommet inslag bland all samtidsmusik. Inledningsvis var kören mycket övertygande i Willy Burkhards Herr, wie lange willst du mein so gar vergessen? Också Toivo Kuulas Venelaulu var ett piggt inslag. Mot slutet blottlades dock svagheterna i Rautavaaras Credo: klangen brast vid flera tillfällen, likaså var det problem med tändningen av tonerna. Brahms All meine Herzgedanken tolkades dock vackert med fina bågar.

Akilleshälen i Addictio-körens tävlingsprogram tycks ha varit enfaldigheten, att man körde med för mycket likadan musik. I och för sig var det roligt att höra Poulenc och Palestrina men att dessutom blanda in mera medeltidsmusik av Clement Janequin med sin obsessivt repetitiva Le chant des oiseaux resulterade i för mycket av samma vara. Jag hade också önskat en annan tonbildning i Palestrina, kanske en litet smalare ton.

Den värme jag hade önskat mera av hos de inhemska körerna fanns det gott om i New Dublin Voices sång under ledning av grundaren Bernie Sherlock. Inte heller NDV är någon lastgammal kör (grundad 2005), men har alltjämt en fin klang. Det varma intrycket kan förstås delvis bero på en så enkel sak att kören rent konkret tar ett steg närmare publiken, men visst beror det på tonbildning också! Flera av sopranerna har ett snabbt och intensivt vibrato, vilket ger ett lite svajande intryck på sina ställen utan att ändå bli störande. Deras tolkning av de två satserna ur Kokkonens Laudatio Domini var kanske den bästa hittills. Och Lauri Mäntyjärvis Double, Double Toll and Trouble blev till en snygg avslutning, fartfylld och rytmisk! De har en god anda och lämplig sväng!

Ännu har vi fyra körer kvar, bland andra de båda baltiska körerna: Choros Amici, Voces Musicales, Ungdomskören Maska och Kammerkoret Hymnia.