Dag 2 av Sibeliustävlingen har kommit till sin ända och det är dags för kommentarer. Nu har vi kommit till bokstaven k och nästan alla under kvällspasset hette Kim, som man gör i Sydkorea. Men märker man någon skillnad mella dessa Kimmar?

Dalibor Karvay (Slovakien). Något av en virtuosviolinist. Bach spelas med klar vision, om än en aning kraftigt och nyckfullt för min smak. Mozart kände jag inte riktigt igen. Paganinis tjugofjärde kapris fungerade bäst. Där tog han tid på sig för att frasera – och framkallade även lyriska toner. Bra så! Femte kaprisen gjordes rasande skickligt.

Eunice Keem (USA). Spelar bestämt, med enormt självförtroende, kanske även bångstyrigt och inte riktigt med behövlig känslighet.

Kim Bomsori (Sydkorea). Fraserar vackert, gör Bach känsligt och temperamentsfullt, men rätt så grandiost. Mozart är helt fin. Paganinis femte spelas inte riktigt lika rent som de övriga styckena, men nog inlevelsefullt och rytmiskt. Femtonde kaprisen görs med otrolig rytmisk spänst.

Kim Hye-Jin (Sydkorea). Bach börjar lovande med eteriska toner, men mot slutet börjar det tyvärr låta rätt falskt. Mozart spelas med en viss finkänslighet som är högst njutbar. Paganinis trettonde kapris gör hon virtuost, medan sjätte kaprisen är aningen för svår med sina fladdrande fjärilslätta flageoletter.

Kim Jee Won (Sydkorea). Är i och för sig skicklig, gör en själfull Bachtolkning och en Mozart med en massa gott. Men hon har lite skyndsamt i både Bach och Mozart och Paganinikapriserna fungerar tyvärr inte när renheten lider.

Stephen Kim (USA). Han har just fyllt 15 år och är en stor begåvning, som dock inte är redo ännu. Bachadagiot gör han allra bäst, resten av programmet klarar han med darr på ribban, men med hedern i behåll. Låt honom växa några år och han kan bli hur fin som helst!

Här kort några kommentarer om deltagarna under första halvan av tisdagen:

Sergej Dogadin. En viljestark personlighet, som dock inte spelar så finslipat. Han rör på sig och gestikulerar, han är full av idéer men spelar en aning barskt ännu. Eventuellt intressant i framtiden om han hittar sin nisch.

Yuichiro Fukuda. Något trevande Bach och elevaktig Paganini. Mozart var dock väldigt bra, en av de bättre Mozarttolkningarna som jag har hört i denna tävling. Samarbetet med Raija Kerppo fungerar utmärkt. Mozart spelas temperamentsfullt, inlevelsefullt och hetlevrat.

Emilie Anne Gendron. En mogen musiker, född 1984. Varje ton känns levande i Mozart, Bach tolkar hon likaspå genommusikaliskt. Paganini var välformulerad, men saknade måhända paganinisk glöd och furiositet.

Liana Gourdjia. Intressant ryska, hör till de äldsta i tävlingen (f. 1982). Det finns mycket gott i hennes sätt att frasera och hantera sin violin. Mozart spelar hon elegant, även om kadensen var egendomlig. Allt för många små missar på detaljplanet gör dock att hon kanske inte går vidare.

Danny Gu. Helt kompetent violinist, men räcker det?

Soojin Han. En aning osäker. Bach tolkar hon expressivt. För det mesta spelar hon omsorgsfullt, men för mig känns hon en aning distanserad.

Petteri Iivonen. Ett stark kandidat för semifinalen. Gör måhända små missar och oktaverna kunde vara renare, men överlag spelar han omsorgsfullt och mycket känsligt. Hans styrka är att han vågar ta risker och spela även med svagare nyanser. Iivonens klang är mjuk, inte överdrivet stor. Sin Bach tolkade han insiktsfullt med full förståelse för temauppbyggnaden i fugan. Mozart spelade han full av auktoritet och klassiskt smakfullt. I Paganinis kapris nr 11 kom hans utmärkta rytmsinne till sin fulla rätt, medan sjuttonde kaprisen genomsyrades av en stark framåtanda.

På Yles tävlingssidor går det också att se alla tävlandes prestationer i efterhand.

Det är egentligen ett stort privilegium att utannonsera detta. I Sibeliustävlingen 2010 kommer vi inte att behöva släppa en endaste en deltagare till semifinal bara för att den skulle vara tekniskt skicklig. När nivån är så här pass hög, krävs det att man har något utöver det vanliga att säga för att göra sin röst hörd.

Kvällssessionen med sex tävlande bjöd på varierande upplevelser. I synnerhet två kandidater gjorde starkt intryck på mig: 22-åriga sydkoreanskan Cho Jinjoo och blott 14-åriga Yu-Ting Chen från Taiwan.

Chen är ett fenomen. Först reagerade jag på att spelningen av Paganinis 24:e kapris inte var värst välartikulerad i inledningsfrasen. Den kändes också onödigt våldsam och skyndande. Men när jag väl kommit över inledningsskräcken, kunde jag bara hänge mig åt att njuta av hennes utomordentliga teknik. Hon spelar rysligt rent. Bach gör hon inlevelsefullt och måhända en aning kraftfullt, men ändå bra. Mozartspelningen var inte värst klassisk, men ändå bra. Till exempel rytmerna artikulerades bra. Och när hon avslutade med en annan våldsam spelning av Paganinis första kapris, undrade jag om det inte ändå var så här som Paganini var tänkt att spelas.

Men vänta ett ögonblick. Cho Jinjoo serverade en helt annorlunda Paganini, helt förstummande den med. Hon gjorde Paganinis 24:e kapris fenomenalt och helt rent. Skillnaden till Chen var att hennes tolkning var mera musikalisk med skönt utsmyckade fraser. Till och med i Paganini! Fjärde kaprisen gjorde hon inte lika rent, men nog så expressivt och välartikulerat. Hennes Bach var något slätstruken, medan spelningen av Mozart var temperamentsfull och välartikulerad även den. Så skall en Mozartkonsert låta!

Efter att ha hört 13 spelningar av Bachs violinsonater i dag, vet jag också allt bättre vad jag förväntar mig av en god Bachtolkning:
– Den får gärna vara elegisk
– Den behöver inte vara storstilad. Tvärtom får den gärna kännas avskalad och enkel samtidigt som den skall andas ett lugn.
– Rytmen får gärna vara jämt pulserande, tolkningen skall svänga
– Tolkningen skall vara livfull utan att bli för livlig
– Den skall helst vara koncentrerad och inte innehålla något onödigt

Fransmannen Jérôme Benhaim bjöd på en smakfull Bach med mycket gott enligt kriterierna ovan. Hans spelning var inte för livad, men det fanns andra aspekter som gjorde att jag kände mig ganska oberörd efter hans spel. Nikita Boriso-Glesbskys Bach var i sig fin, även om den inte kändes lika koncentrerad som Benhaims. Ewald Chaung från Kanada gjorde sin Bach sensitivt, om än lite långrandigt, medan Sebastian Casleanu spelade med lite för stor ton och lite för kraftig stråke för min smak.

Det intressanta är att ganska få asiater serverar Bachtolkningar som skulle kännas speciellt lugna. Tvärtom gör de Bach mera storstilat, som om de bekymrade sig över att säkert uttrycka något i Bach. Det är intressant.

Här finns alltså något för envar. Bäst känns det när man känner att tolkningarna berör.

Inför musiktävlingar kan man ofta undrar över hur det går att skilja på de olika deltagarna. Nivån är ju ofta så hög och deltagarna många. Men när tionde internationella Sibelius-violintävlingen nu kört i gång, ser vi att det visst finns olika personligheter som strålar här.

Alla deltagare skall i första omgången spela en långsam sats och en fuga ur en av Bachs soloviolinsonater, första satsen ur en violinkonsert av Mozart och två kapriser av Paganini. Även om upplägget kan te sig smalt och repertoaren enformig, gör troligtvis just den här repertoaren att det blir lättare att både urskilja särdrag och avslöja svagheter.

Bland de sju första tävlande fanns i synnerhet tre starka kandidater som jag kan rekommendera för seminfinalen. 16-åriga Esther Yoo (från USA/Belgien) serverade en ytterst smakfull Bachtolkning, som kändes alltigenom skön, välformulerad och naturlig i sekvenserna, temaförekomsterna och kadenserna. Hennes Mozart hade också mycket gott, även om jag hade önskat mera musikantiskhet. Paganinikapriserna spelade hon mestadels musikaliskt, trots vissa orenheter.

17-åriga Nancy Zhoo, som intervjuades i dagens Hbl, var tekniskt helt fenomenal. Hennes Bach hade inledningsvis något av samma elegiskhet som Yoos, även om hon tog ut svängarna betydligt häftigare, både i Bach och Mozart. Det är inte svårt att bli förtjust i henne. Hennes Paganinitolkningar av kapriserna 7 och 24 var helt suveränt rena, renaste under hela förmiddagen.

24-åriga ryssen Andrej Baranov spelade sedan genomgående självsäkert och expressivt. Det finns någonting Ojstrach-aktigt över denna stora karl med stor ton. Mozart gjordes sjungande och i Bach gav han också prov på sin känsliga sida, medan Paganinikapriserna hade en viss lätthet. Dock kändes det som att han tidvis rusade framåt här.

Också bland de övriga tävlande fanns många intressanta musiker. Lettiskan Kristine Balanas gav prov på stark tolkningsvilja och gav överlag ett självsäkert intryck. Även om hennes Paganiniteknik sviktade en aning, skulle det minsann vara intressant att höra henne i semifinal, bara för att hon är en så stark tolkare.

Norskan Miriam Helms Ålien hade en viss nordisk, spelmansaktig musikantiskhet, som var intressant att ta del av. Tyvärr snubblade hon på ett och annat ställe, vilket gjorde att hon inte hamnade i främsta ledet. Lettiskan Laura Zarina var inte heller så noggrann på detaljplanet, även om hennes Bach var inlevelsefull för att inte säga passionerad. Japanskan Eimi Wakui som inledde hela tävlingen var tyvärr lite omogen med tvära kast och en överdramatiserad Mozart.

Första omgången fortsätter kl. 17 med sex nya kandidater.

38 tävlande från sjutton länder i tio dagar. Tionde internationella Sibelius-violintävlingen blir en diger upplevelse. När Yle dessutom direktsänder hela evenemanget, kan vi vänta oss att det bara är violintävling på allas läppar under nästan två veckor framöver. För den som inte besökt tävlingssidorna tidigare, kan ett besök rekommenderas: http://yle.fi/musiikki/tapahtumat/sibelius-viulukilpailu-2010/

På måndag kl. 10 inleds det hela. Då spelar bland andra Nancy Zhou som ni kan läsa mera om i måndagens Hbl. Petteri Iivonen spelar på tisdag förmiddag och Sini Simonen på onsdag eftermiddag.

Vi rapporterar mera på kulturbloggen senare.