Dag 2 av Sibeliustävlingen har kommit till sin ända och det är dags för kommentarer. Nu har vi kommit till bokstaven k och nästan alla under kvällspasset hette Kim, som man gör i Sydkorea. Men märker man någon skillnad mella dessa Kimmar?

Dalibor Karvay (Slovakien). Något av en virtuosviolinist. Bach spelas med klar vision, om än en aning kraftigt och nyckfullt för min smak. Mozart kände jag inte riktigt igen. Paganinis tjugofjärde kapris fungerade bäst. Där tog han tid på sig för att frasera – och framkallade även lyriska toner. Bra så! Femte kaprisen gjordes rasande skickligt.

Eunice Keem (USA). Spelar bestämt, med enormt självförtroende, kanske även bångstyrigt och inte riktigt med behövlig känslighet.

Kim Bomsori (Sydkorea). Fraserar vackert, gör Bach känsligt och temperamentsfullt, men rätt så grandiost. Mozart är helt fin. Paganinis femte spelas inte riktigt lika rent som de övriga styckena, men nog inlevelsefullt och rytmiskt. Femtonde kaprisen görs med otrolig rytmisk spänst.

Kim Hye-Jin (Sydkorea). Bach börjar lovande med eteriska toner, men mot slutet börjar det tyvärr låta rätt falskt. Mozart spelas med en viss finkänslighet som är högst njutbar. Paganinis trettonde kapris gör hon virtuost, medan sjätte kaprisen är aningen för svår med sina fladdrande fjärilslätta flageoletter.

Kim Jee Won (Sydkorea). Är i och för sig skicklig, gör en själfull Bachtolkning och en Mozart med en massa gott. Men hon har lite skyndsamt i både Bach och Mozart och Paganinikapriserna fungerar tyvärr inte när renheten lider.

Stephen Kim (USA). Han har just fyllt 15 år och är en stor begåvning, som dock inte är redo ännu. Bachadagiot gör han allra bäst, resten av programmet klarar han med darr på ribban, men med hedern i behåll. Låt honom växa några år och han kan bli hur fin som helst!