Bossa vill jag ha

Publicerad: 12/09 17:12

Frågan om vem som vinner Harald Andersén-tävlingen kommer i sista hand att bli en fråga om tycke och smak, stil och preferens. Själv skulle jag gärna unna brittiska Choros Amici att kamma hem segern, kanske för att deras grepp samtidigt känns så jordnära och okonstlat, livsbejakande och kunnigt, och därför tilltalar mig. Flera stycken av olika stilar presenterades och kören var ständigt beredd att visa sig i ny skepnad. Speciellt svag var jag återigen för Choros Amicis slutplädering med Quicy Jones’ Soul Bossa Nova som gjordes med strålande fräschör. De kunde konsten att illustrera en hel orkester med bara gester, ljud och läten: några djembetrummor, en triangel, några tromboner och en trumpet. Och allting görs träffsäkert och trovärdigt med underbar spänst!

Men att låta Choros Amici vinna kunde kanske uppfattas som en spark i ansiktet på alla dem som satsar mera tid på renhet och perfektion, alla de körer som öder timmar, dagar och veckor på att bara få en enda ton att låta ren. (Estniska Voces Musicales, norska Schola Cantorum eller lettiska Ungdomskören Maska kan väl räknas till den här genren.)

Kammerkoret Hymnia var igen som totala motsatsen till Choros Amici. Ett mycket ambitiös program med Jørgen Jersilds Min yndlingsdal, Bent Sørensens Illusion ur 4 Strungesange, Poulencs Marie ur Sept chansons, Ildebrando Pizzetti och Rudolf Mauersberger tolkades med stor precision och stilkänsla, men utan några som helst inslag av show. Det är knappast någonting att hänga upp sig på, men som en liten bagatell kan nämnas att Hymnia fick tävlingens enda bravorop, trots att många andra körer rev ner euforiska applådåskor. Någon i publiken ville visa sin uppskattning för deras känsla för kvalitet.

För mig kändes Hymnias program en aning tråkigt, lite ”för seriöst” för tillfället. Måhända hade jag stornjutit i en kyrka i Köpenhamn en söndag kväll i oktober, men i tärande tävlingssammanhang föredrar jag underhållning på hög nivå. Poulenc föll mig ändå in i smaken i Hymnia-dirigenten Flemming Windekildes fräscht fartfyllda och rappa tolkning.

Också irländarna drogs med ett lite långdraget program, tyvärr. I dag serverade New Dublin Voices och Bernie Sherlock bland andra musik av Monteverdi, Alfred Janson, Michael Holohan och Jaakko Mäntyjärvi. Och när man i dag tolkade en annan repertoar jämfört med i går gjorde man det också med en annan approach och tonbildning; intressant nog fanns nästan ingenting av det kännspaka sopranvibratot kvar i dag, tvärtom var tonen rätt folklig som om ett gäng irländska naturbegåvningar stod på scenen. Mitt och de flesta andras favoritstycke var Juris Karlsons Rotala där kören avslutningsvis släppte loss i en fartfylld och eldfängd färd där diktionsförmågan minsann sattes på prov.

Vem vinner?

Idel goda tävlingsframföranden har präglat finaldagen. Därför blir det också spännande att se vilken kör (och vilken dirigent!) som domarna korar till segrare.

Personligen tycker jag det var strongt av letterna att kasta loss i sista stycket och pröva domarnas tålamod. Letterna förtjänar en plats på prispallen.

Esterna var också starka och tolkningen av Veljo Tormis Jaanilaul var en magnifik uppvisning. Voces Musicales förtjänar en stark placering, kanske delad plats bredvid letterna eller strax efter.

Även om New Dublin Voices varit en intressant bekantskap, tror jag inte de hamnar på toppen av prispallen den här gången.

Sedan är det som sagt en smaksak vem man väljer till segrare, om det blir Schola Cantorum, Kammerkoret Hymnia eller Choros Amici. Schola Cantorum skulle jag helst placera efter både esterna och letterna, men eftersom de klarade sig till final vittnar det om att de har vissa egenskaper som det här domargardet uppskattar stort. Kammerkoret Hymnia är som sagt väldigt duktiga men var lite för stillsamma för min smak – undrar vad domarna prioriterar. Och till sist har vi Choros Amici, som trots vissa brister är min stora favorit med sina starka framföranden och sin utmärkta laganda!

Vad domarna än gör hoppas jag att de inte lämnar första priset outdelat, för faktum är att flera av körerna vore värda ett första pris. Efter kvällens galakonsert som går av stapeln i Finlandiahuset kl. 20 klarnar resultatet. Fortsättning följer här på bloggen.

5 kommentarer

  1. Kommentar #1 - Erik: 12/09 18:57

    Jag satt i publiken och noterade att två av de tre körer som sjöng med noter hade kopior i sina pärmar, trots att tävlingens regler säger alla måste använda originalnoter. Det blir intressant att se om domarna tar hänsyn till detta när de ger sina resultat.


  2. Kommentar #2 - Stefan Reims: 13/09 10:01

    Till Wilhelm Kvist om Schola Cantorum i Harald Andersen-tävlingen:
    Jag har tänkt förmedla Dina kommentarer till kören och undrar om Du kunde
    fördjupa dem, fr.a. betr. klangen (”det var någonting som inte fungerade”).
    Jag ser att Du skriver speciellt om sopranerna (”kändes lite ihåliga i klangen”).
    Andra experter som jag talat med kunde inte heller registrera sådant, tvärtom berömde man körklangen.
    Med vänlig hälsning
    Stefan.


  3. Kommentar #3 - Kathrina: 13/09 13:27

    Til Erik: Det er sandt, at vi som deltagere skulle synge efter originalnoder. Men vi (Hymnia) fik dispensation til at synge efter en kopi, da originalnoden til Kodaly var meget lille i format – blot vi samtidig havde originalnoden i vores mappe, hvilket vi havde. Det er ikke så let at synge ungarsk fra en meget lille node :-) Så det kan tænkes, at de kor, du så, havde en lignende årsag. Nu ved jeg ikke, om vi var et af de kor, du tænkte på, men også en anden af vores node ligner en kopi (Sørensen), selv om det er en original, godkendt og stemplet af forlaget.
    Med venlig hilsen
    Kathrina Martinsen, formand, Hymnia


  4. Kommentar #4 - Wilhelm Kvist: 13/09 17:38

    Till Stefan Reims: Hej, du får gärna förmedla mina kommentarer till Schola Cantorum. Tag då gärna hela skrivelsen i sitt sammanhang.
    Det är svårt att lägga fingret på vad som inte fungerade hos kören. Måhända var kören en aning i obalans på fredagen. Ang. sopranerna kände jag kanske just bara att de stack ut ur mängden en smula och inte kändes lika fylliga och stadiga som de övriga rösterna. På lördag var jag mäkta imponerad av det sätt på vilket kören andades tillsammans, vilket jag hoppas också kom fram av hela skrivelsen! Detta gäller speciellt Poulenc och Nystedt.
    Med vänlig hälsning
    Wilhelm Kvist


  5. Kommentar #5 - Stefan Reims: 16/09 21:15

    Till Wilhelm Kvist 16.9 21:15:
    Tack! Jag nöjde mig med att sända HS:s kritik (Hannu-Ilari Lampila 14.9,
    min översättning): ”Man hade gärna kunnat ge pris också till den norska kören
    Schola Cantorum, ledd av Tone Bianca Dahl, som hade en vid klangmässig
    och dynamisk skala och extatisk uttryckskraft.”


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.