Kanske har ni redan upptäckt det – men jag märkte just att Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund har startat en blogg, ”Att vara ständig”, om sitt arbete på Akademien. Det är roliga nyheter för oss som saknat hans gamla blogg, men också ett tecken på att ett jobb på Akademien tillåter just den här kommunikationsformen. När jag intervjuade Englund i våras uttryckte han förhoppningar om att kunna börja blogga inom ämbetet.

En annan sak som Englunds arbete tydligen tillåter är pappaledighet – vilket han skriver om i det senaste inlägget. Det är något att fundera på för de ålänningar som tycker att det är omöjligt att sköta ett jobb som förvaltningschef fyra dagar i veckan, och vara pappaledig den femte.

Diskussionen om vilka ämbeten som tillåter pappaledighet är intressant på många sätt. Skulle till exempel Finland vara redo för en pappaledig statsminister? Hoss oss är det kutym att kvinnliga ministerkandidater tackar nej till viktiga poster med hänvisning till familjen. Men det är ett argument som man sällan eller aldrig hör av manliga politiker. Å andra sidan är det säkert svårt att ha en ministerpost och samtidigt ha tillräckligt med tid för familjen. En ”fyra dagar i veckan”-ministerpost är kanske ens önskvärd, däremot borde det väl vara rimligt att ministrar ska kunna vara vårdlediga i längre perioder, med vikarier. Personligen provoceras jag av att man gör rubriker på korta pappaledigheter, typ finansminister Katainens nu i januari. Tre veckor när barnet är nyfött går överhuvudtaget inte att jämföra med en rejäl vårdledighet på säg ett halvt år.

Men egentligen var det inte alls detta jag skulle skriva om, utan om Peter Englunds blogg och hans avslöjande om att hela Svenska Akademien är på väg till Helsingfors nästa vecka för att fira SLS 125-årsjubileum, och att man kommer att hålla ett historiskt torsdagsmöte: det första någonsin utanför rikets gränser.

På kulturen kommer vi naturligtvis att bevaka den ovanligt påkostade och tydligen mycket fabulösa SLS-festen (själv är jag bjuden men kommer att ägna mig åt ett betydligt billigare nöje, nämligen teater). Vi återkommer till saken.