Här är en intressant story från Tyskland som jag borde ha länkat till redan häromdagen – en 17-årig författare ”lånar” av en bloggare, blir fast, och kallar det hela för helt normal ”remixkultur”.

Varför inte? Det är ju ingen nyhet att det är svårt att hitta nya uppslag inom det konstnärliga fältet. Folk remixar hela tiden. Som kollegan Saska Saarikoski skrev väldigt insiktsfullt i HS i dag har det till exempel för länge sedan gått slentrian i nidbilder av Mannerheim, även om de finska medierna (och teatrarna) inte verkar ha märkt det. Varje gång en ny Mannerheimprovokation (Mannerheim var bög! Mannerheim hade sex med hästar!) dyker upp ringer man general Gustav Hägglund och tar hans temperatur. Men också stackars Hägglund måste ju bli blaserad efter ett tag, hur mycket han än vill värna om den gode marskalkens rykte.

Själv skulle jag inte ha något emot att aldrig mera behöva läsa en nyhet om hur det går med finansieringen av en viss Renny Harlin-rulle. Så mycket problem som omgärdat den filmen så känns den redan nu lite som ett väldigt avancerat nutidskonstverk. Min gissning är att en dokumentär om hela idiotprojektet skulle bli mycket intressantare än vad själva filmen någonsin kommer att bli. Hoppas någon förstått att filma hela processen.

Efter tre och en halv vecka på Haiti har Stefan Randström landat hos familjen, i Toronto: ”Det är en resa som jag aldrig kommer att glömma.” Jag tror honom.

Förra fredagen träffade jag Janina Orlov, just nu aktuell med den svenska översättningen av Sofi Oksanens roman Puhdistus. Det var Runebergsfirande hemma hos Finlands kulturråd Henrik Wilén – en tillställning där jag serverade förra året, men kom den här gången som gäst. Stina Ekblad framförde livfullt ett urval ur Runebergs epigram-diktning, och för en utlandsfinländare var det nog så ljuvligt att få Runebergstårta.

Men Janina Orlov berättade om en nobel sak som är värd att puffas för; ”Med ord” – litterär soaré till förmån för jordbävningsoffren på Haiti. Det blir författaruppläsningar, bokförsäljning och specialskrivna rader. När? Nästa fredag, den 19 februari kl. 19. Var? Kulturhuset, Stockholm. Författaren Bengt Ohlsson (Gregorius, etc) hör till dem som ställer upp, han skriver om det i dagens På stan (DN). Fritt inträde och alla intäkter går oavkortat till Rädda barnens arbete på plats i Haiti.

Kanske kunde motsvarande organisationer i Finland göra något liknande, hälsar Janina.

Nu drar det ihop sig till veckoslut och åtminstone för två av oss på kulturredaktionen innebär det att vi hejar blåvitt ikväll – inte på OS-truppen utan på Johanna Koljonen som är i semifinal i På spåret. Läs intervjun med henne här.

Angående OS har vi ringt upp några kulturpersonligheter och frågat dem om deras känslor kring spelen. ”Jag hör till dem som gillar att gå in i något som inte är världens viktigaste grej men ändå superviktigt medan det varar. När OS är över kommer det att kännas overkligt att ha varit så engagerad”, säger Monika Fagerholm och summerar antagligen väldigt bra genomsnittstittarens upplevelse av de olympiska spelen.

Några spridda noteringar under veckan som gått: Peter Englund bloggar fint om SLS-festen förra veckoslutet och om finlandssvenska ord. Själv har jag faktiskt aldrig hört ordet ”grodpingla”, så det måste vara nåt nyländskt?

Reklamkampanjen för Östersjömötet den här veckan hade en märklig retorik, vilket redan påpekats på Twitter: ”The Baltic Sea is rotting. Kick back and relax, this time the government will fix it” (minns inte den exakta ordföljden). Vad är nu detta – ska vi plötsligt inte lyfta ett finger för miljön, för att det hålls ETT luddigt toppmöte i Helsingfors?

Och slutligen – medan kulturminister Stefan Wallin snart presenterar sin nya kulturutredning har det svenska förlaget Glänta gett ut en bok om den svenska motsvarande kulturutredningen. Av de första kapitlen att döma verkar det vara precis den snabbkurs i kulturpolitik som jag letat efter när jag försökt begripa föredragningslistor och budgetkalkyler. Jag säger som jag brukar: vi återkommer till det.