Arkiv för december, 2009

Stop, Arrét

Publicerad: 29/12 21:14

i Quebec, Laurentides, Hôtel Le Chantecler à Ste-Adèle

Vad är ljuvligare än Canadian maple – en munk, a donut with maple frosting and maple custard? Plötsligt blir man lillasystern som trängs i baksäget och delar rum med en tolvåring och ombeds torka disken efter maten..fastän man kanske hellre skulle laga den. Frostnupen gran och blyertsgrå björkar, som glimmar supervackert när man kommer närmare och solen lyser genom grenarna.. Långt från Toronto och Starbucks i varje kvarter, närmare förfrusna kinder, pulka, skidbackar, äggtoddy och Det Nya Årtiondet, långt från dagstidningar, nyheter. Är det typiskt amerikanskt att inte prenumerera på åtminstone en dagstidning, att inte vilja läsa om alla hemskheter då det inte gäller Tiger Woods, Charlie Sheen eller Brittany Murphy?

En dröm

Publicerad: 26/12 02:27

Toronto

Sju timmar efter den finländska klockan firar vi ännu jul, jag klädd i amerikanska jeans och rödrutig skjorta. Julklapparna öppnade och tagna i bruk och jag har introducerat Marimekko på webben för min andra halvsyster, här på en annan kontinent. Det är lustigt och roligt och en annorlunda känsla att märka att vi sitter på samma sätt, ramlar ihop till en skratthög åt samma saker – våra stora huvuden, tefatet med ”cookies for Santa” och ett glas mjölk till, i går kväll, hur den stackars jultomten skulle brinna upp i den elektriska, inglasade eldstaden, hu.

En rostbiff står i ugnen (ny tradition), Louis Armstrong – ”‘Zat you Santa Claus” på radion, och plastgranen är ljuvlig och belamrad tillbristningsgränsen och mer. Igår – norsk Julaften hos Faarmor and Faarfar, märklig köttbullssoppa, rotmos och Ris à la Malta.

Jag återvände från Toronto med en underbar, hibiskusfärgad julgranskula insvept i silkespapper, tre dollar.

Sju timmar efter den finländska klockan läser vi When Findus Was Little and Disappeared för femåringen.

Bor jag i Stockholm eller var det en dröm?

God jul

Publicerad: 26/12 00:01

Toronto

Två örnar i Queens Park

Publicerad: 23/12 07:42

Sju timmar timmar efter den finländska klockan går inte solen ner från en porslinsblå himmel förrän halv fyra, fem på eftermiddagen. Jag kommer från en veckas förkylningar och snöstormar utanför huvudstaden Ottawa och aldrig har minus 6 grader känts varmare fast det blåser. Marken är bar.

Två steg utanför övernattningsstället Canadia Inn (28 $/natt, downtown) syns CN-Tower, och tjock skorstensrök smetar ut sig över skyskraporna.

Under mig, på den nedre bädden, ligger en ung man från Australien med avsliten högerhand.

Jag delar rum med tre män. På den andra nedre bädden har en fotograf just krupit till kojs. Han såg två örnar i Queens park i dag – föreställ dig två örnar som jagar talgoxar i Brunnsparken. Men tydligen är det inte alldeles ovanligt att örnarna kommer hit när jaktmarkerna är för råkalla och snöiga i övriga Ontario. Dit, till Queens park, går jag i morgon.

Jag orienterade mig hit i går kväll från Union Station just innan midnatt och höll hårt i min äckliga lilla opraktiska Longchamp-väska som innehåller allt värdefullt och är alldeles för liten och obekväm att släpa på i den här stan, där avstånden är ganska långa – men det är annars väldigt trevligt att promenera i de här kvarteren.

Overkligt snälla är de flesta som jag mött! Precis som i somras, i Sydfrankrike, hoppade jag av bussen för tidigt och hamnade i ett shoppingcenter 17.6 km utanför Toronto. En vänlig kvinna som var ute på juluppköp ringde dit sin man som kom och hämtade oss, förde mig till tågstationen, väntade på ett kafé i en timme tills tåget – Go Train – kom.

Spridda julnoteringar

Publicerad: 22/12 00:39

Kulturen publicerade förra veckan en lista på dvd-filmer att ställa under granen. Sedan den där listan publicerades har det stört mig att ingen av oss skribenter plockat med en av årets bästa filmer som kommit på dvd, nämligen Quentin Tarantinos originella hämndfantasi Inglourious Basterds. Tarantino är en regissör som ständigt provocerar – inte för att han envisas med att fylla sina filmer med våld, utan för att han är så uppenbart begåvad och ändå gör allt för att undvika stämpeln ”kvalitetsregissör”.

Quentin Tarantino är som den där klasskompisen på högstadiet som var mest kreativ och rolig och smart av alla men som envisades med att ha dålig smak – som lyssnade på Manowar när det uppenbara valet hade varit något pretentiöst slackerband från San Fransisco. Det är också det som gör Tarantino så oerhört fascinerande som regissör – det råmaterial som han använder borde enligt alla konstens regler leda honom käpprätt åt helvete, ändå är Inglourious Basterds en film i högsta grad för hjärnan. Kanske mer än hans senaste filmer – här finns det till exempel en hel magistersuppsats om filmvåld och voyerism imbäddad. Samtidigt, och det är typiskt för Tarantino, är det som om han inte låtsas om det.

Detta som ett senkommet julklappstips, alltså, för er som ännu inte dragit upp yllesockorna och lämnat julhandlandet bakom er. För er som redan befinner er i något slags jullovsrelaterad glöggdimma kan jag berätta att vi på kulturen kommer att köra med mycket nyskriven finlandssvensk skönlitteratur under julhelgen.

Detta ser vi själva väldigt mycket framemot. Kjell Westö har skrivit en julaftonsnovell, Tua Forsström har skrivit dikter för mellandagarna och Monika Fagerholm bidrar med en text på nyårsafton. Dessutom avslutar vi vår julkalender, och nästa vecka blickar vi bakåt på 00-talet: bloggarnas, de sociala mediernas, terroristjaktens, Bushadministrationens, Obama-euforins, lattemammornas, antologiernas, milfarnas, lol-katternas och köksrenoveringarnas årtionde. Tills dess: god jul!

Opermitterad

Publicerad: 14/12 15:11

Den senaste tidens tystnad beror – helt följdriktigt om man läser mitt förra inlägg – på att jag varit permitterad. Medan jag varit borta från redaktionen har jag firat jul med Frank Capra, blivit nyfrälst På Spåret-anhängare (finlandssvenska Johanna Koljonen är med som tävlande i år, hon skriver om sina erfarenheter här) och följt med den pågående minaretdebatten, om vilken det kunde sägas, och har sagts, mycket. Här bland annat ett inlägg av kollegan Rakel ChukriSydsvenskan.

Nu ska vi duka upp ett julbord av artiklar den närmaste tiden – både jul- och nyårsnoveller utlovas. Vi återkommer.

Kulturen på kulturen

Publicerad: 02/12 15:50

Jag läser Björn af Kleen i Expressen som skrivit en högst aktuell och ganska nedslående text om hur nedskärningarna på de svenska tidningarna börjar synas på kulturredaktionerna. Dagens Nyheter ska halvera hela sin frilansbudget, från astronomiska 40 miljoner kronor till 20 miljoner, och sparåtgärderna drabbar naturligtvis också de frilanstäta kultursidorna.

Nedskärningarna på DN har varit full synliga i tidningen på sistone. Borta är många stora intervjuer, kvar är nyhetsdelen, uppslaget ”Idé & Kritik”, scenrecensioner och essän. Åtminstone har man behållit det nödvändiga – men DN Kultur känns tunnare än någonsin.

För frilansarnas ekonomi är det här förstås en katastof. Det fanns en tid då man blickade avundsjukt på de stora svenska tidningarnas kultursidor, för deras möjlighet att köpa in fantastiskt initierade texter, men nu är det uppenbart att någonting radikalt håller på att hända. När Sveriges största dagstidning går in för så häftiga sparåtgärder kan man tolka det som ett uttryck för situationen inom hela fältet.

Björn af Kleen efterlyser mera satsningar på reportage, och som skribent håller jag med fullständigt, eftersom åsiktsjournalistisk – som den här bloggen – är ren skrivbordsjournalistik som lätt bara skapar rundgång. Men reportage hör till de allra svåraste genrerna inom de ramar som kultursidor ger. Det är dyrt och mödosamt och ibland inte alldeles lätt att hitta bra uppslag. Här i Svenskfinland finns det knappt några frilansande reportageskribenter överhuvudtaget (en del av dem publiceras i Volt). Men af Kleens förslag är definitivt en invit att initiera fler texter av den typen.