Arkiv för ‘Musik’ kategorin
Nytt i recensionsväg
Publicerad: 31/08 17:24Ni har väl inte har missat Pia Ingströms recension av Claes Andersons minimemoarer i lördags? På söndag recenserade jag Drottning K på Svenska teatern, medan Hans Sundström skrev om Jörn Donners nya Bergmanbok. Den sistnämnda texten ligger inte på nätet ännu – det ska förhoppningsvis åtgärdas.
Och slutligen – Niclas Lönnqvist skriver om Lou Reed & Laurie Anderson i festspelstältet igår. Jag var också där, och hade dessutom den tvivelaktiga äran att bli bjuden på en presskonferens med duon på hotell Kämp i dag. Det var en ofrivilligt komisk tillställning, eftersom Lou Reed verkligen gjorde sitt yttersta för att göra oss alla – inklusive Anderson, som trots allt är hans fru – väldigt obekväma. Roligast var när han frågade oss om vi får ”freebies”, dvs om vi hör till dem som snyltar och går gratis på konserter. Detta fick en av de närvarande journalisterna att neka strängt, eftersom han trodde att Reed frågade om vi får ”free beers”. Ett par riktiga intervjusvar lyckades jag nog också få ur paret, men det får ni läsa om i morgondagens blad.
Härmed noterar vi förresten också att Festspelens sista dag är i dag. Det tajmas ganska perfekt med Den Stora Bokhösten. Nästa vecka recenserar vi stora finlandssvenska romaner så gott som dagligen.
Flickrumspoesi
Publicerad: 27/08 09:32
I dag uppmärksammar kulturbloggen att låtskrivaren Ellie Greenwich har gått bort. Hon var bland annat med och skrev den bästa flickgruppslåten av dem alla, Leader of the Pack, som spelades in av Shangri-Las (för övrigt den bästa flickgruppen av dem alla). Låten släpptes 1964 och nådde första plats på Billboardlistan.
Shangri-Las har jag lyssnat på i många år. Jag tror att jag upptäckte dem i tonåren, i samband med en artikel om Morrissey. En av hans favoritlåtar är Past, Present & Future, en frukansvärt vacker, men också djupt sorglig låt om våldtäkt. Den har senare spelats in av bland annat Agneta Fältskog. Låten bygger på melodin i Beethovens Månskenssonat.
Shangri-Las förknippas i första hand med producenten Shadow Morton. Ellie Greenwich har hävdat att hon var med och skrev Leader of the Pack tillsammans med sin man Jeff Barry (Morton själv påstår att deras namn finns med av juridiska skäl, läser jag på Wikipedia).
Greenwich och Barry jobbade vid det legendariska Brill Building, en hitfrabrik i New York som engagerade många av den tidens bästa låtskrivare. Tillsammans gjorde de också en annan fantastisk flickgruppslåt, Be my Baby, som spelades in av The Ronettes.
Update: den svenska musikern Lisa Milberg har samlat ihop en Youtube-kavalkad på sin (för övrigt väldigt fina) rodeoblogg: kolla här.
Emma och dagens soundtrack
Publicerad: 26/08 10:33I går åkte jag med fyrans spårvagn till Munksnäs, där jag träffade Emma Salokoski. Det blev en intervju i dagens tidning. Salokoskis nya skiva med bandet Ilmiliekki släpps i dag – jag var förvånad över hur mottaglig jag var för musiken som väl bäst kan sorteras under kategorin ”visjazz”. Finlandssvenska är en svårt sångspråk, brukade jag tycka, men det kan handla mera om att det ligger så oerhört långt från den amerikanska och brittiska rock som jag själv växte upp med och identifierade mig med. Vi talade också om detta med Salokoski i går – att hon började sin karriär med att sjunga på engelska, att det var ett sätt för henne att garantera att hon åtminstone inte placerades i folkmusiks- eller det finska schlagerfacket.
Janne Holmberg tycker att den nya skivan är en blivande klassiker – läs hans recension här.
Medan jag skrev i går märkte jag att Salokoskis album redan finns på Spotify. Det är ett tips för er som sysslar med sånt. Själv satt jag hela kvällen och spotifyade – som väl är det korrekta verbet – och gick från Salokoski till finsk barnmusik, via svensk afrikapop… och slutade av någon anledning hos Belle & Sebastian-frontmannen Stuart Murdoch och hans nya projekt, God Help the Girl (länkarna borde funka för er som har Spotify).
Sweet Dreams… Jonas playlist
Publicerad: 16/08 22:28
Det har varit en riktig festivalvecka, här på mitt håll avslutade världens längsta bokbord i dag Stockholms Kulturfestival.
Har för mig att författaren Jonas Hassen Khemiri numera är bosatt i Berlin, men hursomhelst gästspelade han i går kväll på Festivalbaren (Klarafoajén, ingång från Kulturhusets kortsida vid Drottninggatan). Han DJ:ade, vi diggade, mest sjöng högtalarna hiphoptoner. Mitt sällskap och jag uppfattade någonting av Usher, Michael Jackson och så The Metros ”Since I Found My Baby” och Beyoncé – ”Sweet Dreams”…
Lezjneva och Sim segrare
Publicerad: 12/08 21:51Damklassen
1:a pris: Julia Lezjneva, Ryssland
Jag sade ju att Lezjneva föll mig perfekt in i smaken!
2:a pris: Nadine Sierra, USA (verkar som om publiken inte vore riktigt
3:e pris: Keunghea Kang, Korea (den stora publikfavoriten som river ner applåder här inne!)
4:e pris: Kishani Jayasinghe, Sri Lanka (en annan stor publikfavorit, liksom min stora förtjusning också!)
Herrklassen:
1:a pris: Kihwan Sim, Korea (den utomordentligt eleganta basen kammar hem segern i herrklassen. Inte illa!)
2:a pris: Timothy Mix, USA
3:e pris: David DQ Lee, Canada (kysser länge och idogt domarna, ganska kul!)
4:e pris: Azamat Sjeltyrguzov, Kazakstan
Priset för framförandet av bästa finländska sång av ej-finländsk sångerska: Katharina Göres, Tyskland
I väntan på domarna
Publicerad: 12/08 21:42Det här är en sån här spännande stund. Resultaten publiceras 21.45 men alla har kallats till salen redan en kvart tidigare. Och nu sitter vi här och väntar på att domarna skall komma och säga att nivån i årets tävling varit exceptionellt hög. De brukar säga det i varje tävling innan resultaten publiceras. Det var bara Esa-Pekka Salonen som sade motsatsen i Sibelius-dirigenttävlingen för några år sedan. Men det är historia vid det här laget. Nu ser vi fram emot att höra hur det går!
Bästa möjliga final
Publicerad: 12/08 20:52
Keunghea Kang sjöng starkt i finalen
Koreanska Keunghe Kang hade helt klart det bästa programmet i finalen: enkelt och stiligt med Mimis aria Si, mi chiamano Mimi ur La Bohème och Leonoras aria Pace, pace, mio Dio ur Verdis La forza del destino. Var det då möjligtvis det här utmärkta programmet som gjorde att hon placerades som sista sångerska i finalen? Och förklarar det här möjligtvis korrigeringen i pressmeddelandet som skickades ut efter semifinalen i söndags, där Kangs sångartur var ändrad från första till sista? Det förblir en obesvarad fråga tills vidare.
Oberoende av hur det var står det klart att Kangs set var bästa tänkbara avslutning på finalen. Jag säger inte att hon var bästa sångerska, men helheten var vettig. Hon gjorde en stor och kraftig tolkning av Mimis aria, på ingetvis miserabel eller utsvulten som Mimi ju är, tvärtom rätt frodig och härligt frodig i den rollen. Verdiarian gjorde hon starkt och dramatiskt. Måhända kastade renheten lite i början, men inte mot slutet. Trots sitt fina framförande måste ett uttalande som hör hemma i skvallerpressen tillåtas: hennes dräkt med glimrande paljetter föll nog inte mig in i smaken.
En annan stark kandidat är Kishani Jayasinghe som bjöd på två fina tolkningar. Väl medveten om att somliga säkert är av annan åsikt tyckte jag att hennes röst passade Mozart rätt bra. Jo, hon hade lite vibrato på stämbanden, men det störde mig på inget vis. Till en början tyckte jag bättre om hennes tolkning av Sifares aria Lungi da te, mio bene ur Mozart tidiga opera seria Mitridate, rè Ponto, men nog satt den bra i Porgy and Bess också. Till sitt ypperliga stöd hade hon Radions symfoniorkester som spelade Gershwin med all önskvärd schwung, något som gav henne friheten att ge prov på fantastisk röstkonst i slutet.
Koreanska basen Kihwan Sim är ingen djup bas, han är mera som en basbaryton, med elegant och fin klang. Dock hade han gjort ett verkligt tråkigt val för sin ena aria, Ralphs trallalallala-aria ur La jolie Fille de Perth. Hans tolkning av Banquos aria Come dal ciel precipta var desto starkare.
Kazakstanska barytonen Azamat Zjeltyrgusov gjorde intima, men fina tolkningar av Tonios prolog Si può? Si può ur Leoncavallos Pajazzo och Wolframs sång till aftonstjärnan ur Tannhäuser. Hans tyska diktion var inte den bästa, men får se hur mycket det skall inverka i slutändan.
Så har vi då mina favoriter på basen av kvällens nummer:
Bland damerna kanske Kishani Jayasinghe sjöng vackrast (även om jag inte vet om Gershwin faller den här juryn i smaken). Julia Lezjneva var en sopran som tilltalade mig starkt. Keunghea Kangs och Nadine Sierras insatser var starka likaså. (Det är svårt att sätta dem i någon rangordning.)
Herrklassen har inte imponerat lika mycket även om både Kihwan Sim och Azamat Zjelturgusov har väldigt fina kvaliteter. Timothy Mix är den borne scenkonstnären och David DQ Lee är bara rätt duktig som en skicklig kontratenor. (Undrar om han var riktigt på topp i kväll?)
Återstår att se vad juryn säger. Resultatet publiceras 21.45, direkt i tv och på Yle-Arenan.
Egentligen känns det rätt konstigt att finalen är så snabbt överstökad. Det gick väldigt hastigt det här. Som bäst funderar jag på om det här är bästa möjliga sätt att hitta ”världens bästa sångare”…
