Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. Med anledning av Almedalsveckan i Sverige tittar vi i dag på ett uttryck som politikerna fått om bakfoten.  

Man hör och ser ibland ett uttryck, som används alldeles fel. Man säger att NN (en person, ett parti eller en rörelse) vädrar morgonluft och menar med det att NN är hoppfull och har en stark framtidstro, och det kan väl vara bra. 

Uttrycket att ”vädra/ana morgonluft” är ett citat ur Hamlet. I akt 1, scen 3 träffar Hamlet vålnaden vid bastionen. Vålnaden berättar för Hamlet hur mordet på honom, kungen och Hamlets far, egentligen gick till. I Clas Zilliacus översättning (1983) låter det så här: ”Men tyst, jag vädrar morgonluften,/ jag gör det kort: när jag i fruktträdgården/ som vanligt tog min eftermiddagslur/ smög sig din farbror på min trygga sömn /…/” 

När morgonen gryr duns-
tar vålnaden bort, så de två, Hamlet och vålnaden, tar avsked av varandra. Det är således tvärtom: när vålnaden vädrar morgonluft, ska han försvinna. I en lite äldre översättning, från 1967, av Erik Lindegren och Erik Mesterton lyder första raden ”Men nog om det, jag anar morgonluften”. 

Barbro Enckell-Grimm