Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. I dag varnar vi för glupskhet på Sverigebåten.
Högsäsong råder för färjetrafiken över Ålands hav och trängsel kring de dignande bufféborden är ofta olidlig. I färjornas matsalar märks ingen större skillnad mellan finländare och svenskar – alla verkar vara överens om vikten av att förse sig med så mycket mat som möjligt ”för att stå sig” antingen över den kommande dagen, eller över natten.
Men där vi talar om stående bord väljer svenskarna att prata om gående bord. Det stående bordet är en finlandism, härledd från finskans seisova pöytä (som inte heller det är korrekt, seisomapöytä heter det) och betyder motsatsen till att bli serverad medan man sitter till bords. Däremot är det givetvis så att man sätter sig till bords efter att rikligt ha försett sig vid det stående bordet.
Det gående bordet är en mycket roligare språkbild även om matgästerna kring ett buffébord tenderar att otåligt knuffa varandra framåt i stället för att civiliserat röra sig i ordnade led.
Nackdelen med stående och gående bord är hur som helst att de flesta tenderar att äta för mycket. Den som har vett att hejda intaget av föda mår bättre än matvraken.
Synonymen smörgåsbord har för övrigt slagit igenom i det engelska språket, ofta då i helt andra sammanhang än matmässiga. I The New Yorker läste jag förra veckan en annons som gjorde reklam för en samling med de bästa artiklarna ur tidskriften – ett ”smorgasbord of published work from every age”.
Annika Hällsten
tel 09-1253 232, annika.hallsten@hbl.fi

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd.
”Livsstil” verkar att ha ersatt 90-talets ”kommunikation” som främsta modeord.
Över det ordet fanns alltid något så rörande hoppfullt, som hängde ihop med att den blyge nordbon skulle integreras. I förlängningen användes det, på grund av sin värdeladdning, i alla möjliga sammanhang där det ibland blev obegripligt. Jag minns en presentation av ett datorprogram där man kunde göra ”kommunikationsskulpturer”.
Eftersom det här årtiondet snart är slut hoppas jag att ordet ”livsstil” snart igen blir ersatt av något annat. Tidigare fanns det ofta i ”livsstil” en moraliserande biton, bestämningsorden kunde vara vild, slarvig, oregelbunden etc. I dagens ”livsstilsprogram” har ordet fått ganska annorlunda bitoner. Man får följa med hur experter gör om någons hem eller trädgård, man får se före och efter och förväntas tycka att efter är vackrare och mysigare än före. När det gäller tidningar verkar ”livsstil” gå ut på att man ska känna någon sorts bubblande glädje som alstrar sig själv medan man läser, och glömma hur ytligt innehållet kanske är.
”Livsstil” i sin nya tappning är ett lika manipulativt begrepp som tidigare. Men nu är de dolda förväntningar det innehåller inte av puritansk natur, de går tvärtom ut på att man inte får vara tråkig. Och vad som är tråkigt, det avgör konsulterna. Ingen av dem har någonsin blivit rik och berömd på att andra sitter och fördjupar sig.
Robin Valtiala
kultur@hbl.fi