Arkiv för ‘Litteratur’ kategorin
Vill du sitta ifred?
Publicerad: 05/05 11:16Hej, det är lite tyst här. Kulturchefen har åkt till Stockholm, så jag passar på att kidnappa bloggen och samtidigt skicka en välkomsthälsning. Till dig som vistas här – flyktigt, mer varaktigt.
Jag bad några kulturpersonligheter dela med sig av sina favorithäng, smultronställen, oaser. Tre författare och ett kulturråd svarar.
* Jag är väldigt mycket en innesittande skrivbordsmänniska, men när jag då och då går ut och träffar författande kolleger och/eller nära vänner i Stockholm går jag gärna till Centralbadets kafé i Stockholm. Det är verkligen en oas mitt i staden, med utsikt mot en av stadens vackraste innergårdar. Det är lugnt och stilla och man slipper den musik som sveper in en i ett akustiskt askmoln så fort man går ut någonstans nu för tiden. Jag är inte mycket för att simma, eller kroppsövningar över huvud taget; men det är något visst med gamla offentliga eller privata bad, kanske har det just med den akustiska atmosfären att göra: det fördjupade och förtätade eko som alltid uppstår i ett rum där det är högt i tak och finns vatten. Ett slags meditativ stillhet och ro under höga valv som inbjuder förtroliga samtal och delaktighet. /Steve Sem-Sandberg, från ett frühsommerlich Wien. Tidigare intervju med honom här.
* Vintervikens Trädgårdskafé. Hägersten. Stort och öppet. Man får sitta ifred, upptagen av grönskan. /hälsar Johan Jönson, poet och aktuell med boken Livdikt.
* Kafé Copacabana vid Hornstull. Där finns allt. Sjöutsikt, författare som sitter och skriver, ljus, kärlek, utopier. /Sara Stridsberg, författare och dramatiker. Fick Nordiska rådets litteraturpris 2007. Skriver om Lolitamyten i nya Darling River.
* Mina favoritställen i stan är KB på Smålandsgatan och Prinsen på Mäster Samuelsgatan. /Henrik Wilén, Finlands kulturråd i Stockholm
Har du något tips? Här, nån annanstans, där du bor. Lämna en kommentar! Philip också!
The World Needs More Canada
Publicerad: 09/01 10:40
Gott nytt år från andra sidan Atlanten. Under mellandagarna träffade jag den libanesisk-kanadensiske författaren Rawi Hage i Montreal, på ett alldeles underbart kafé, Le Dépanneur Café på 206, rue Bernard Ouest där band som spelar live också en vanlig tisdag vid lunchtid. Jag kan varmt rekommendera Hages debutbok DeNiro’s Game (2006), som handlar om ett krigshärjat, depraverat, hashisdimmigt och krutdammigt Libanon på 70-talet. I hans andra och senaste roman, Cockroach (2008), närmare nutid i Montreal, har protagonisten svårt att integrera sig i det nya landet.
Immigranter i Montreal verkar överlag vara hett på den Kanadensiska litteraturscenen just nu, andra romaner (ej översatta till svenska, ännu) jag hittade i bokhandeln Chapters, på hyllan ”The World Needs More Canada”: Nikolski (2009) av Nicolas Dickner och The Origin of Species (2008) av Nino Ricci.
Killing me softly
Publicerad: 20/09 18:38Jag har precis kommit hem från Stockholm där jag sett urpremiären av Killinggängets Drömmen om Herrön, en av höstens mest upphaussade svenska teaterhändelser.
De svenska tidningarnas recensioner kunde man läsa i morse. Expressens recensent skrattar så han gråter, medan Dagens Nyheter med viss tvekan kallar pjäsen för ett misslyckande. Svenska Dagbladet igen tycker att föreställningen är underbar, medan Aftonbladet är lite ljummen i sin kritik. Läsare av den här bloggen får faktiskt vänta till på tisdag innan ni kan läsa min recension – en svensk premiär kan få mogna en dag eller två, tycker jag.
Mera Sverige blir det i slutet av veckan, då tre av oss (inklusive fotograf) åker iväg till Göteborgs bokmässa. Spanskspråkig litteratur är huvudtema i år, men som vanligt kommer vi att plocka fritt ur utbudet. En del intervjuer sparas till vår bokbilaga Bokextra som utkommer samtidigt som Helsingfors bokmässa i slutet av oktober. För mig blir det den sjunde gången på mässan, om jag räknar rätt. Min mässdebut skedde med en Margaret Atwood-intervju år 2003. En fantastisk författare som nog inte kan ge ett tråkigt intervjusvar. Hösten 2003 hade hon precis kommit ut med den lysande romanen Oryx & Crake, som senare skulle ligga på väldigt många årsbästalistor.
Kanske såg jag Margaret Atwood för första och sista gången? Det senaste jag hört om henne är att hon slutat göra bokturnéer för att hon inte vill flyga. I stället låter hon sig intervjuas över nätet och signerar böcker med en maskin som hon själv lär ha uppfunnit.
Oryx & Crake har för övrigt precis fått en uppföljare, The Year of the Flood (recension i New York Times i dag). Jag tror att den boken får vänta tills efter mässorna. Precis som många andra just nu har jag en hög med böcker som ska plöjas igenom innan Göteborg. Läs om bokmässan på kultursidorna från och med torsdag!
Nu lämnar jag er med en Spotify-länk till en skiva som hade en mycket framträdande roll på gårdagens Killingpremiär.
Samlade Westö-länkar
Publicerad: 11/09 18:34Det svenska mottagandet av Kjell Westös nya bok, som hade recensionsdag i dag, är en sak som jag gissar att intresserar många läsare av denna blogg. Vi finlandssvenskar försöker ju hålla reda på hur det går för våra egna kulturutövare utomlands. Eller som man på sextiotalet kunde läsa i en Hbl-notis om Allan Schulman: »Vi försöker hålla reda på våra emigranter: smugglare, knivskärare osv.«
Själv prenumererar jag på Sydsvenskans kultursidor i pdf-form och kunde redan tidigt imorse läsa Jens Liljestrands recension, en övervägande positiv text som lyckades ta upp flera intressanta spår på ett ganska begränsat utrymme. Jag tänker i synnerhet på resonemanget kring 68-generationen (eller, som man säger i Sverige: fyrtiotalisterna) och dess påstådda gemenskap. Liljestrand skriver:
Framförallt ruckas min nedärvda föreställning om en samhörighet hos fyrtiotalisterna. Westös huvudpersoner är, som romantiteln säger, i djupet av sina själar isolerade, oavsett om de är på väg upp eller ner i hierarkin, lämnade vind för våg i en värld full av främlingar.
Det här påminner om det resonemang som Anna-Lina Brunell för i sin recension i dagens Hbl – det om »det själsliga mörkret i sisuns förlovade land«.
I flera svenska tidningar har Westö i dag fått ett strålande mottagande. »En stor roman om tiden« skriver Svenska Dagbladets Mats Gellerfelt, medan Arbetarbladets Therese Eriksson kallar boken för »En underbar tripp till Helsingfors« (ordet »tripp« känns lämpligt om en bok där en del av dialogen nog förs i en haschdimma liknande den i teveserien That 70’s show). Och så har vi Jesper Högström i Expressen – en kritiker som bevisligen har god finlandskännedom och som ofta efterlyst stor episk romankonst – som dock inte är helt övertygad. Men det kan hända att Högström har fått en viss överdos av finska manliga berättare på sistone – här recenserar han mycket finurligt Jörn Donners senaste bok.
Taking kulturveckan
Publicerad: 10/09 15:12Nu är vi mitt inne i en hektisk kulturvecka – Monika Fageholms nya bok recenserades i måndags, Fredrik Långs i dag och i morgon skriver vår recensent Anna-Lina Brunell om Kjell Westös nya roman, den avslutande delen i hans stora Helsingforssvit. Jag har också pratat med Kjell Westö om sextiotalsmusiken som förekommer i romanen. Läs det i morgon, alltså – det blir också sextiotalsvibbar på filmuppslaget, där Sara Ehnholm Hielm skriver om Ang Lees Taking Woodstock.
Ja, just det, det var ju visst nån musikal på Svenska Teatern i går också.
Nytt i recensionsväg
Publicerad: 31/08 17:24Ni har väl inte har missat Pia Ingströms recension av Claes Andersons minimemoarer i lördags? På söndag recenserade jag Drottning K på Svenska teatern, medan Hans Sundström skrev om Jörn Donners nya Bergmanbok. Den sistnämnda texten ligger inte på nätet ännu – det ska förhoppningsvis åtgärdas.
Och slutligen – Niclas Lönnqvist skriver om Lou Reed & Laurie Anderson i festspelstältet igår. Jag var också där, och hade dessutom den tvivelaktiga äran att bli bjuden på en presskonferens med duon på hotell Kämp i dag. Det var en ofrivilligt komisk tillställning, eftersom Lou Reed verkligen gjorde sitt yttersta för att göra oss alla – inklusive Anderson, som trots allt är hans fru – väldigt obekväma. Roligast var när han frågade oss om vi får ”freebies”, dvs om vi hör till dem som snyltar och går gratis på konserter. Detta fick en av de närvarande journalisterna att neka strängt, eftersom han trodde att Reed frågade om vi får ”free beers”. Ett par riktiga intervjusvar lyckades jag nog också få ur paret, men det får ni läsa om i morgondagens blad.
Härmed noterar vi förresten också att Festspelens sista dag är i dag. Det tajmas ganska perfekt med Den Stora Bokhösten. Nästa vecka recenserar vi stora finlandssvenska romaner så gott som dagligen.
Höstchock
Publicerad: 18/08 16:49Om en knapp timme är en del av redaktionen på väg på Schildts höstmottagning på G18. Ett tydligare tecken på att höstsäsongen verkligen kommit igång finns inte. Många av säsongens finlandssvenska böcker har redan landat i våra postfack – till exempel Emma Juslins nya roman, som Pia Ingström recenserar i dag.
Och på fredag recenserar vi Charlotte Sundströms och Trygve Söderlings antologi på temat klass, ett ämne som sannolikt – förhoppningsvis – väcker en livlig diskussion under bokhösten 2009.
Jo, det blir många recensionsdagar nu, i en kort och intensiv period, eftersom förlagen hetsar för att hinna bjuda ut så många författare som möjligt till bokmässorna. Men publiceras romaner lite för lättvindigt? Det tycker Anna Hallberg i DN, i en rolig krönika. Det finns förstås en annan syn på det här, att det borde uppskattas och uppmuntras att det blir allt lättare att publicera sig. Visst, men då får förlagen också räkna med att kultursidorna kommer att få allt svårare att orientera sig efter recensionsdagar.
Vilket i sig inte alls behöver vara dåligt. Jag tror att böcker i allmänhet skulle få bättre (och då menar jag bättre, inte nödvändigtvis mer uppskattande) recensioner om kritikerna också hade mera tid att upptäcka och läsa dem.
