Hej – här har vi dagens mest vansinniga svenska politikerutspel. Sveriges kulturminister använder kort sagt samma grumliga logik som politikerkollegan Göran Hägglund när han talade om ”verklighetens folk”. Enligt kulturministern borde svenska kulturjournalister skriva lite begripligare.

Om detta orkar man kanske inte säga så mycket? Aftonbladets Martin Aagård kontrar i alla fall väldigt finurligt.

Men medan jag har er uppmärksamhet kan jag berätta lite vad som är på gång på redaktionen. I morgon har brittiska The King’s Speech biopremiär och vår kritiker Hans Sundström har inte varit så här upphetsad på länge. På lördag skriver Dan Sundell, med motsvarande upphetsning, om Tom of Finland-utsällningen på Logomo i Åbo. Vi har dessutom intervjuat en av Toms vänner – Durk Dehner, som leder Tom of Finland Foundation i Los Angeles. Det är den stiftelsen som lånat ut flera av verken på utställningen i Åbo.

På söndag har vi en stor satsning på Hella Wuolijoki med anledning av den kommande filmen Hella W.

Och nästa vecka är det Docpoint-filmfestival. En hel del intressant ryms på det programmet, till exempel kommer Stefan Jarl med sin dokumentär om alla de kemikalier vi får i oss.

Sådär. Det var väl inte så svårförstått?

”Romaner gör anspråk på att vara precis lika sanningsenliga som journalistik, men vi har glömt att det rör sig om olika, men lika värdefulla, typer av sanning”.

Dagens Nyheters kulturdel publicerar i dag en väldigt fin text av Jonathan Safran Foer, men jag hittar den tyvärr inte på nätet. Texten handlar om författaren Alexandar Hemon, född i Sarajevo men i dag bosatt i USA.

Här hittade jag dock samma text på engelska.