Arkiv för mars, 2011

Strålande litteratur

Publicerad: 16/03 15:08

Medan vi följer den fruktansvärda utvecklingen i Japan kommer jag att tänka på att jag för ett par år sedan läste en novell om olyckan i Tjernobyl, skriven av den amerikanska författaren Jim Shepard.

Shepards samling berättelser Like You’d Understand Anyway var en av finalisterna till National Book Award år 2007. Öppningsnovellen ”The Zero Meter Diving Team” handlar om några bröder som jobbar på kärnkraftverket i dåvarande Sovjet, och befinner sig på skift den ödesdigra natten 26 april 1986. Novellen beskriver bland annat de sovjetiska myndigheternas initiala tystnad, hur länge det tog innan någon erkände vidden av katastrofen.

Olyckan i Tjernobyl berodde bland annat på att man utförde tester på kärnkraftsverket och därför hade tagit vissa säkerhetssystem ur bruk. Men reaktorn var också annars i dåligt skick. Berättaren, som är en av chefsingenjörerna på kraftverket, förklarar:

”We knew there were problems in both design and operating procedures, but what industry didn’t have problems? Our method was to get rid of them by keeping silent.”

Mina tankar har de senaste dagarna gått till de människor som jobbar vid reaktorerna i Fukushima. Vem är det som utfärdar order om hur de ska jobba? Alla vet att de hela tiden riskerar att utsätta sig för dödlig strålning. Samtidigt vilar Japans närmaste framtid på deras axlar.

Jim Shepard beskriver hur en av bröderna, Mikhail, ligger på sjukhus i början av maj 1986 med ”mahogny-brun” hy, som läkarna kallar ”nukleär solbränna”.

”Everyone was on some sort of drip but there wasn’t enough bowls and bins, so people were vomiting onto the floor”.

I slutet av novellen räknar Shepard upp vidden av förstörelsen i Tjernobyl.  Många som jobbade på kraftverket är döda, andra lever men kämpar mot sjukdom. Barn som bott i området har fått cancer i munnen, och myndigheterna förnekar att orsaken är olyckan. Herrelösa hundar som avger radioaktivtet springer omkring i området, och militären beordras att skjuta dem.

”It was estimated that humans could begin repopulating the area in about six hundred years, give or take three hundred years. My father said three hundred years. He was an optimist”.

I dag vet vi att strålning fortfarande sipprar ut från katastrofplatsen i Tjernobyl. Man försökte isolera det radioaktiva avfallet med tortftiga medel, till exempel betong som snabbt sprack och släppte in vatten. Jag läser nu på Wikipedia att ett par hundra personer fortfarande bor kvar i området.

Om ni är intresserade av att läsa mer om Jim Shepard så kan ni börja med dagens understreckare i Svenska Dagbladet, som faktiskt råkar handla om just honom. En tämligen okänd författare på våra breddgrader, men en som definitivt skulle förtjäna att översättas.