Arkiv för maj 18th, 2009

Dagens snackis är för övrigt den här låten:

YouTube Preview Image

Montt Mardiés We’re All The Pirate Bay – en kärlekslåt till en viss ökänd fildelningssajt. Skivbolaget Hybris, som ger ut bandet, har specialiserat sig på Mp3-utgåvor och är också en del av gruppen The Swedish Model, som är ett slags organisation som driver en progressiv linje vad gäller digital musikdistribuering.

Låten är kanske inte något vidare, men här finns faktiskt en liten rolig Svenskfinlandskoppling – en gång i tiden när jag och några litteraturstudenter startade en tidskrift, Pajazzo, var Hybris-grundaren Mattias Lövkvist en av våra skribenter. Han brukade skriva små blandbands-artiklar där han helt enkelt gjorde listor på bra musik. Nu minns jag inte alls hur Mattias blev inblandad i hela tidskriftsprojektet, men det känns helt naturligt att han fortsatte med ett mp3-bolag.

Nu börjar rapporterna strömma in om Lars von Triers nya skräckfilm Antichrist, som precis visats i Cannes. Dagens Nyheters Kerstin Gezelius skriver på DN:s Cannesblogg att filmen är jobbig:

Jobbig för att den är läskig. Jobbig för att den är oformlig bitvis löjlig och omöjlig. Jobbig för att den likafullt kommer att få folk att prata om bara den i ett dygn, kanske hela veckan.

På Facebook uppdaterar Expressens biträdande kulturchef Johan Hilton direkt på mobilen:

Vad säga om von Triers nya? Tja, inte har han lyckats i alla fall.

Medan filmkritikern Roger Wilson – som torde vara i Cannes för Sveriges Radios räkning – levererar ett kort twitterinlägg:

von trier har gjort årets snackis. Tom provokation eller årlig utflykt i det undermedvetna.

Lite intressant att på det här sättet samla ihop små fragment för att skapa sig en bild av vad som händer i Cannes, det liknar lite det detektivarbete som jag gjort – på Google – för att bilda mig en uppfattning om hur filmatiseringen av Cormac McCarthy-boken Vägen kommer att se ut. Den lär ha visats på en pressvisning i höstas men sedan tycktes premiären skjutas upp på obestämd framtid.

Vill man läsa lite mera om von Triers film kan man göra det i den festivalrapport som publicerades i DN i eftermiddag eller  hos vår konkurrent. I DN beskrivs filmen som en blandning av »splatter, psykoanalys, satanism och kvinnoskräck«. Och så följer ett omdöme som kunde fällas om många av von Triers verk: »Man kan skriva många essäer om filmen. Om man vill spara tid och energi kan man också såga den.«

Men handlingen – ungt par åker till en avlägsen stuga för att sörja ett barns död – låter som hämtat ur otaliga sadistiska skräckberättelser. Det närmaste exemplet jag kommer på är John Ajvide Lindqvists fina roman Människohamn. Vågar man anta att det där barnet kommer tillbaka från de döda i något skede av filmen?