Kanske det bara är jag som är extra kritisk när de finländska körerna står på scenen, men den här gången var de inte övertygande. Klangerna var en aning kalla helt enkelt. Och det gällde både Kaamos-kören under ledning av Dani Juris och Addictio under ledning av Anna Toivakka.

Båda körerna är relativa nykomlingar på den finländska körhimlen. Addictio grundades hösten 2005 och Kaamos ett par år senare, hösten 2007.

Det är glädjande att se vilken framträdande plats samtidmusiken haft på tävlingsprogrammen här. Dock är nyckelordet variation och därav kom det sig att Kaamos-körens program kändes rätt tilltalande. Speciellt Brahms kändes som ett välkommet inslag bland all samtidsmusik. Inledningsvis var kören mycket övertygande i Willy Burkhards Herr, wie lange willst du mein so gar vergessen? Också Toivo Kuulas Venelaulu var ett piggt inslag. Mot slutet blottlades dock svagheterna i Rautavaaras Credo: klangen brast vid flera tillfällen, likaså var det problem med tändningen av tonerna. Brahms All meine Herzgedanken tolkades dock vackert med fina bågar.

Akilleshälen i Addictio-körens tävlingsprogram tycks ha varit enfaldigheten, att man körde med för mycket likadan musik. I och för sig var det roligt att höra Poulenc och Palestrina men att dessutom blanda in mera medeltidsmusik av Clement Janequin med sin obsessivt repetitiva Le chant des oiseaux resulterade i för mycket av samma vara. Jag hade också önskat en annan tonbildning i Palestrina, kanske en litet smalare ton.

Den värme jag hade önskat mera av hos de inhemska körerna fanns det gott om i New Dublin Voices sång under ledning av grundaren Bernie Sherlock. Inte heller NDV är någon lastgammal kör (grundad 2005), men har alltjämt en fin klang. Det varma intrycket kan förstås delvis bero på en så enkel sak att kören rent konkret tar ett steg närmare publiken, men visst beror det på tonbildning också! Flera av sopranerna har ett snabbt och intensivt vibrato, vilket ger ett lite svajande intryck på sina ställen utan att ändå bli störande. Deras tolkning av de två satserna ur Kokkonens Laudatio Domini var kanske den bästa hittills. Och Lauri Mäntyjärvis Double, Double Toll and Trouble blev till en snygg avslutning, fartfylld och rytmisk! De har en god anda och lämplig sväng!

Ännu har vi fyra körer kvar, bland andra de båda baltiska körerna: Choros Amici, Voces Musicales, Ungdomskören Maska och Kammerkoret Hymnia.