Sju timmar timmar efter den finländska klockan går inte solen ner från en porslinsblå himmel förrän halv fyra, fem på eftermiddagen. Jag kommer från en veckas förkylningar och snöstormar utanför huvudstaden Ottawa och aldrig har minus 6 grader känts varmare fast det blåser. Marken är bar.

Två steg utanför övernattningsstället Canadia Inn (28 $/natt, downtown) syns CN-Tower, och tjock skorstensrök smetar ut sig över skyskraporna.

Under mig, på den nedre bädden, ligger en ung man från Australien med avsliten högerhand.

Jag delar rum med tre män. På den andra nedre bädden har en fotograf just krupit till kojs. Han såg två örnar i Queens park i dag – föreställ dig två örnar som jagar talgoxar i Brunnsparken. Men tydligen är det inte alldeles ovanligt att örnarna kommer hit när jaktmarkerna är för råkalla och snöiga i övriga Ontario. Dit, till Queens park, går jag i morgon.

Jag orienterade mig hit i går kväll från Union Station just innan midnatt och höll hårt i min äckliga lilla opraktiska Longchamp-väska som innehåller allt värdefullt och är alldeles för liten och obekväm att släpa på i den här stan, där avstånden är ganska långa – men det är annars väldigt trevligt att promenera i de här kvarteren.

Overkligt snälla är de flesta som jag mött! Precis som i somras, i Sydfrankrike, hoppade jag av bussen för tidigt och hamnade i ett shoppingcenter 17.6 km utanför Toronto. En vänlig kvinna som var ute på juluppköp ringde dit sin man som kom och hämtade oss, förde mig till tågstationen, väntade på ett kafé i en timme tills tåget – Go Train – kom.