Om att prata om det
Publicerad: 17/12 10:38Nu ska alltså Julian Assange fira jul med fotboja på en herrgård – varför får man en känsla av att det här passar hans självbild alldeles utmärkt? Assange må vara skyldig till våldtäkt eller ej, men fallet har fått sådana proportioner (och attribut) att mytbildningen kring personen Assange knappast kommer att avta. Jag får allt mer en känsla av att Assange är till hälften bondskurk och till hälften Don Quijote. Den mediala uppmärksamhet som just nu riktas mot honom minskar säkert inte hans drift att ta över världen. (Att Wikileaks gör ett utmärkt jobb är en helt annan diskussion.)
Litar man på det svenska rättsväsendet behöver kanske inte ta ställning i själva skuldfrågan. Därmed inte sagt att det är helt lönlöst att gräva. Washington Post har till exempel skrivit föredömligt om hur svensk lagstiftning skiljer sig från amerikansk när det gäller våldtäkt. Fallet har också väckt sådana känslor från bägge hållen (inte minst från de som tror att Assange är råkat ut för justitiemord) att en diskussion om övergrepp och makt absolut är på sin plats. Wikileaks är sajten som hyllar ”whistle blowers” – då tycker man ju att en kvinna vågar anmäla sajtens grundare ska tas på allvar.
I går startades en livlig diskussion på Twitter med hashtaggen #prataomdet – där kvinnor och män twittrar om gråzoner i sexuella relationer. Diskussionen har ingen direkt koppling till fallet Assange, men initierades för att belysa hur komplicerat det är att prata om det här. Våldtäktslagstiftning är inte alltid avhängig att själva handlingen, utan också av sammanhanget (upplevelsen av ett övergrepp). Det är svårt att säga vad den här tråden kommer att ha för betydelse – men åtminstone tar den bort fokus från ett redan väl tilltaget ego.
9 Comments
RSS feed for comments on this post.
Håller absolut med dig om att en av de bättre sakerna med #prataomdet-flödet är att den inte lägger fokus på Assange, utan på ett bredare och allmänmänskligt problem. Man får se vad tråden har för betydelse men det verkar ju som om diskussionen också sprider sig till dagstidningar i Sverige, så åtminstone den effekten finns. Men i varje fall intressant att följa med detta.
[…] This post was mentioned on Twitter by Kalle Kniivilä and Johanna Koljonen, Philip Teir. Philip Teir said: Lite om Assange och #prataomdet http://kultur.blogg.hbl.fi/2010/12/17/om-att-prata-om-det/ […]
Det är viktigt att man diskuterar dessa allvarliga frågor. Om Assange är drabbad av ett justitiemord är väl lite tidigt att uttala sig om, rättegången har ju inte ens börjat…
Det är väl inte Assange som själv gjort sig synlig i media nu!? Det är ju media som gottat sig i Assange och manglat honom genom allt man kan mangla en människa igenom… han har ju fokuserat på WikiLeaks.
Lisb: det har du alldeles rätt i. Å andra sidan har ju Assange inte tvekat att att lyfta fram sin person i Wikileasksammanhang. I och för sig är det säkert en bra mediestrategi, för en stor del av sajtens jobb handlar ju just om att ge sina källor exponering (har Assange själv sagt).
Här var en intressant länk: http://greenhillrelations.se/2010/12/misstankar-om-valdtakt-storsta-nyheten-fran-wikileaks/
Teir tycks ha problem med Assanges ego. Att tillskriva Assange viljan att ta över världen är väl ändå rikta uppmärksamheten åt fel håll. Det Assange och Wikileaks gjort är att fokusera på dem som de facto vill ta över världen ”i nationens intressen”. Det är väl där den journalistiska tyngdpunkten ska ligga. Jag efterlyser därför mera analys, av Teir och hans kolleger, av betydelsen av Wikileaks och andra aktörer för det fria ordet som jobbar enligt principen civil olydnad. (Skriv t.ex. en artikel om civil olydnad, kolla med Per Herngren i Sverige mfl). Det är inte Assange som härjar fritt i Afghanistan, utan någon annan med ett ego av helt annan storleksklass och det är skrämmande.
jag håller halvt om halvt med jan ovan, även om jag tycker att du, philip, skriver mycket sakligt. det tycks dock verkligen vara så, efter att så väldigt mycket material om det som inträffade i stockholm samt material om den ena av kvinnorna (som var assanges värd i stockholm och lät honom bo hos henne och ordnade fester till hans ära i ungf en vecka efter det i hennes mening tråkiga samlag som nu ligger som en av grunderna för anklagelsen) läckt eller förts ut på nätet, att vi i den stora massan kan skapa oss en egen bild av vem som är skyldig till vad och vilken nivå av relevans man kan tillskriva händelserna i stockholm.
min tolkning är att julian assange, efter år av att kanske inte ha haft så superfling med kvinnorna (som nördar kanske inte alltid har), lite tappade konceptet (och brallorna) när han insåg sin popularitet i sverige, och gjorde bort sig genom att ligga med både en kristen feminist (som bloggat om hur man ska hämnas på män så effektivt som möjligt) och en annan kvinna under samma resa, så att dessutom de här två kvinnorna fick reda på varandra. inget i hans sexuella eskapader verkar våldsamt utan kanske bara lite barnsligt och påverkat av internetporr (hans motvilja mot kondomer).
men sverige har ropat ”våldtäkt” och tyvärr inser inte världen, att när sverige ropar ”våldtäkt” kan det faktiskt betyda nåt helt annat. t.ex. så, att inget annat land skulle ropa ”våldtäkt” för samma anklagelse. mot pratet om assanges enorma ego talar den rädsla han helt klart känner, när han inte kan sänka sig till att infinna sig i sverige och reda ut trasslet (eller så är han analytiskt nog att inse att han kanske blir dömd där, vilket skulle se ännu sämre ut).
fallet assange handlar i mina ögon, efter att ha läst på ordentligt om de faktan som spritts ut över nätet, t.ex. http://www.guardian.co.uk/media/2010/dec/17/julian-assange-sweden , inte alls om vad som är tillåtet i förhållanden eller inte. det handlar om, att i internetverkligheten kan en privat person bli offentlig snabbare än blixten, och plötsligt måsta hantera offentligheten på ett sätt som han aldrig kunde föreställa sig, med de risker som det medför. lite som det som hände åt antoine dodson (http://www.youtube.com/watch?v=VKsVSBhSwJg) men med motsatt effekt.
[…] This post was mentioned on Twitter by Kalle Kniivilä and Johanna Koljonen, Philip Teir. Philip Teir said: Lite om Assange och #prataomdet http://kultur.blogg.hbl.fi/2010/12/17/om-att-prata-om-det/ […]
Teir tycks ha problem med Assanges ego. Att tillskriva Assange viljan att ta över världen är väl ändå rikta uppmärksamheten åt fel håll. Det Assange och Wikileaks gjort är att fokusera på dem som de facto vill ta över världen ”i nationens intressen”. Det är väl där den journalistiska tyngdpunkten ska ligga. Jag efterlyser därför mera analys, av Teir och hans kolleger, av betydelsen av Wikileaks och andra aktörer för det fria ordet som jobbar enligt principen civil olydnad. (Skriv t.ex. en artikel om civil olydnad, kolla med Per Herngren i Sverige mfl). Det är inte Assange som härjar fritt i Afghanistan, utan någon annan med ett ego av helt annan storleksklass och det är skrämmande.