Författarparken i bortre Tölö har länge sökt ett skäl för sitt namn – annat än att den ligger i backen mellan Minna Canths gata och Topeliusgatan. Imorgon klockan 10 invigs parken igen: nu har varje bänk fått en plakett som anknyter till det litterära livet. Och inte bara till litteraturen med stort L, kanske framför allt till bokbranschen med stort B. Den som det numera är så populärt att tala om i stället för om böcker.

Varje bänk representeras av ett förlag eller en aktör inom branschen, ibland åtföljd av en dikt (men inte alltid; Otava har bara sin logotyp på sin bänk). Här finns också en bänk som förlänas Akademens numera pensionerade chef Stig-Björn Nyberg, som på bänken kallas ”Kirjakaupan suurmies” (”Bokhandelns storman” är kanske inte en riktigt bra översättning, men ditåt). På Nalle Nybergs bänk hittas en dikt som inte har någon avsändare – kan det vara Nyberg själv som skrivit den? Klicka på bilden för att läsa hela.

Trevligast är Anders Cleve-bänken, som inte solkas ner av några kommersiella logotyper: här står bara med små bokstäver ”Finlands svenska författarförening rf”. Att bokmässan i Helsingfors fått en egen bänk må vara motiverat ur sponsorsynpunkt, men bidrar knappast till parkens litterära atmosfär. I stället är det ju direkt stressande. Kunde inte sponsorerna ha nöjt sig med att nämnas i tacktalen på invigningen? När Helsingfors äntligen får en park med lite offentlig poesi så behöver vi faktiskt inte genast påminnas om var böckerna går att köpa.

Jag fick se glimtar av den skimrande modemaffian som nu kanske inte var så skimrande. Jag sökte känslan av att gå in i en tavla och fann den hos Nakkna. Fjärilar i bröstet och på catwalken när honungsblonda svallen studsade fram i Ida Sjöstedts superglamour. Mellan visningarna av Cheap Monday och Carin Wester var det en sällan skådad koncentration av fashionfolket i hamburgerkön på Max i hörnet Hamngatan/Kungsträdgården. Karin och jag var utsvultna och regnstripiga. Himmel och helvete. Konfetti. Få plagg skrek: Ge mig! Men om den svenska modemaffian får som den vill är det så här vi ser ut våren, sommaren 2011: