Spänningen stiger i Helin-tävlingen

Tjugo sångare är kvar och det innebär naturligtvis att den allmänna nivån och därmed spänningen har stigit. I huvudsak har man varit överens om att de rätta sångarna blev valda.

Litet överraskande var det kanske att hela fyra finska sångare rymdes med och många (inklusive mig) hade gärna velat höra den briljanta koreanske tenoren Jiham Shin i semifinalen.

Kontratenoren David DQ Lee inledde lördagens första omgång med sex sånger som han rubricerat under rubrikerna ”Madness” och ”Youth”. Under den förra rubriken föll hans tolkning av Flickan kom, som kan kännas litet för våldsam och därmed kanske banaliserad. Men ingen kan förneka att han vet vad det handlar om och kan förmedla det.

DQ har en underbar känsla för drama och en oerhört stark vilja att spela ut. Men han kan också bygga stillsamma, andäktigt känslosamma stunder. Han utnyttjar hämningslöst alla sin register, vackra och mindre vackra. En sak är säker: han lämnar ingen oberörd och han kommer att dela opinionerna.

 David DQ Lee & Hans-Otto Ehrström

Koreanske barytonen Sangmin Lee är inte så komplicerad. Han har en tung, kraftig och explosiv stämman som gjorde sig bra i prologen till Pajazzo. Han har trevlig scencharm och kommer säkert att göra karriär på operascenerna. Poulencs sånger sjöng han inte heller illa, men ibland lät texten så pass grumlig att man inte uppfattade alla karaktärer. Det är möjligt att han var litet indisponerad. 

Ryskan Julia Lezjneva har en klangfyll och i mellanläget fyllig och skön sopran. Hon sjöng Berlioz intagande och gav härliga tolkningar av Rachmaninov. I mina öron blir rösten litet hård på höjden. Men hon är ung (f. 1989) och allting lovar gott.

Så har vi imponerande amerikanske barytonen Timothy Mix som fick III pris i denna tävling 2004. Han sjöng Rachmaninov storslaget och hans finska var förbluffande; hade han kanske rent av finskt påbrå? Stor charm spelade han ut i sin zarzuelaaria. Min enda invändning är att han låter en aning grovkornig.

Sist i förmiddagens omgång sjöng vår egen koloratursopran Kaisa Ranta, som kanske inte var i bästa skick denna gång. Hannikainensången sjöng hon vackert i traditionell mening och virtuost i koloraturen. Den långa raden sånger av Debussy var också stiligt sjungna men gav inte så mycket. Hennes musikalitet är god, klangen är skön och fast, och sprittande sångarglädje har hon minsann. Bravurnumret Zerbinettas aria borde ha lyckats briljant, men nu gick det ”bara bra”. Höjden hade litet sordin och någonting var inte rätt. Få se hur det påverkar hennes annars goda chanser till finalplats.  

Kaisa Ranta & Ilmo Ranta, pf

Andra omgången på lördag

Om den första lördagsomgången i semifinalen var spännande, så var minsann också den senare omgången. Först kom Andrej Serov, som är något av ett scenlejon. Han har nästan för mycket märg i sin röst och ett aggressivt grepp, som passar vissa sånger bättre än andra. Kuulas Syystunnelma var ställvis skön och Sviridovsångerna hade fin stämning. Han kallar sig för basbaryton. Filips aria (Don Carlo) sjöng han utmärkt men det var liksom inte riktigt rätt, då höjden inte var så hög och de låga tonerna inte var naturliga.

Amerikanska sopranen Nadine Sierra sjöng som en klocka sina sånger av Rodrigo med jublande glädje. Den litet mindre kända repertoaren av Villa Lobos och Braga var också tilltalande. Sången Engenho novo gav prov på hennes munvighet. Av någon anledning var hon ändå inte riktigt lika bländande som i första omgången. Och så kom Zaïdes aria (Mozart) som visade god behärskning, men ändå inte riktigt hade det lugn och den innerlighet som behövs. Hon är förresten tävlingens nästyngsta sångare (f. 1988).

 Basen Kihwan Sim, som egentligen har litet barytonövertoner, hör till de absolut charmigaste artisterna på scenen. Och han har en av tävlingens ståtligaste röster. Sibelius gick som det gick på tyska. Ravels Don Quichotte e Dulcinée var mycket trevligt gjorda, fast de nog kan utvecklas ytterligare. Samma gäller de två sångerna ur Winterreise. Men sedan kom Katalogarian ur Don Giovanni! Han plockade fram tävlingens program och lekte katalog med roliga gester och miner – och en otroligt fräck uppsyn. Här vankas det nog tydligt en fin  framtid på operascenerna. Bara hörd i radio lät hans Katalogaria av naturliga orsaker en aning mindre rolig.

Kihwan Sim

Till sist kom två fina sopraner som var ganska olika sinsemellan. Marjukka Tepponen har en mycket vacker röst. Här har vi en hög sopran som inte skräller i höjden och som kan vara högljudd utan att skrika. Hon textar utmärkt på flera språk. Hennes Rachmaninovtolkningar var innerliga och vokalt problemfria. Och i arian ur Bellinis I Capuleti e i Montecchi spred sig ett underbart lugn i salen. Det här var väl nog finalmaterial.

Marjukka Tepponen

Sist sjöng Anita Watson från Australien. Hon började med en litet sval Flickan kom. Sedan bjöd hon på sensuella tongångar och dramatik i några sånger av Duparc. Hon har en välklingande sopran med kraft i höjden, en spintosopran, och också värme då det behövs. Hennes aria var Donna Annas Or sai chi l’onore, som brukar sjungas av tunga sopraner.

Kampen om finalplatserna kommer att bli hård. Semifinalen fortsätter i morgon kl. 11 och 18. 

 I morgon sjunger följande sångare:

sö 9.8 kl. 11.00

Bo Yang, tenor, Kina

Azamat Zheltyrguzov, baryton, Kasakstan

 sö 9.8 kl. 18.00 

Mästarkursernas tidtabell

Kurserna kl. 13 avslutas ca kl. 14.35 (45 min + 45 min, med en 5 minuters paus)
Kurserna kl. 15 avslutas ca kl. 16.35 (45 min + 45 min, med en 5 minuters paus)

FRITT INTRÄDE FÖR PUBLIKEN!

mån 10.8 kl. 13.00 Thomas Moser

Sent på torsdagskvällen utnämnde juryn vid den sjätte internationella Mirjam Helin-tävlingen 20 semifinalister, som kommer att tävla på lördag och söndag. De sångare som inte blev valda har i morgon fredag en chans att få återkoppling från juryn.

Den som inte har tillfälle att ta sig till Helin-tävlingens semifinal, kan följa med tävlingen på lördag och söndag via Yles hemsidor på Arenan ( http://areena.yle.fi/live ) och Yle Klassinen där de sänds direkt med ljud och bild.

Här följer semifinalisterna i den ordning de uppträder på lördag och söndag::

lö 8.8 kl. 11.00

David DQ Lee, kontratenor, Kanada

Sangmin Lee, baryton, Korea

Julia Lezjneva, sopran, Ryssland

Timothy Mix, baryton, USA

Kaisa Ranta, koloratursopran, Finland

lö 8.8 kl. 18.00

Andrej Serov, basbaryton, Ryssland

Nadine Sierra, sopran, USA

Kihwan Sim, bas, Korea

Marjukka Tepponen, sopran, Finland

Anita Watson, sopran, Australien

sö 9.8 kl. 11.00

Bo Yang, tenor, Kina

Azamat Zheltyrguzov, baryton, Kasakstan

sö 9.8 kl. 18.00

Melis Jaatinen, mezzosopran, Finland

Kishnai Jayasinghe, sopran, Sri Lanka

Laura Jokipii, koloratursopran, Finland

Keunghea Kang, sopran, Korea

Mihail Korobejnikov, bas, Ryssland

I kväll blir det klart vem som går vidare till semifinalen i Mirjam Helin-tävlingen. Under den första omgången uppträdde sju nya sångare, som gav prov på god nivå men kanske inte rubbade konstellationerna.

Tysken Katharina Göres har en välsittande, lätt sopran som kan sin tyska lied och hon också gjorde väl ifrån sig i den ryska sång som hon hade valt. Hon representerar ett gediget kunnande som väl kan premieras. Vår egen Mia Heikkinen fick stormande applåder, dels säkert litet av patriotiska skäl och dels tack vare hennes härliga röst: en kraftig och ovanligt bred koloratur. Hon var tekniskt relativt säker men blottade i sin aria bristande fransk diktion.  

Kinesiske basbarytonen Ronghai Huang har en mäktig basstämma med flytande figurer, men så går han och väljer Strauss sång Morgen som kräver just det han inte har. Hans tolkning av Leporellos katalogaria var på rätt väg men visar också att han behöver mera kunnig stilistisk handledning.

Stort jubel mötte också Melis Jaatinens prestationer. Hon är en skicklig mezzosopran med en nog så flytande teknik men smärre begränsningar hörs också. Dagens färgklick var nog sopranen från Sri Lanka, Kishani Jayasinghe, som också – får man nu säga det – hade tävlingens mest bländande festblåsa. Hon har en vacker röst, god andningsteknik och god koloratur. Hennes Rachmaninov var överraskande sensuell. Någon enstaka gång blir hennes ton litet hesare.

Kishani Jayasinghe

Sungwon Jin är en koreansk tenor med god behärskning av rösten och fin klang. Hans röst är väl fokuserad och hans tycks ha en mycket egen tolkningsvilja. Sista sångerska i morgonens omgång var Kamila Kulakowska, den polska sopranen som p.g.a. indisposition flyttades hit från början av tävlingen. Hon har en klar emotionell slavisk sopran som glöder i höjden. Hennes Rachmaninov var vacker men sången av Mendelssohn var nog fel val och betonade röstens mindre attraktiva nyanser.

Den sista sessionen i första omgången hade fyra finländska sångare som klarade sig bra. Ilona Jokinens röst är sund. Stämman flöt väl i Bellini och man kan beundra henne för att våga sjunga Saariaho. Frågan är om hon har en tillräckligt stark personlighet och om får kanterna i rösten slipade. Laura Jokipii fick mer applåder tackvare sin soliga personlighet och sitt humoristiska utspel. Hon var en verklig publikfavorit. Snabb och smidig är hennes koloratur också.

Koreanska sopranen Keunghea Kang gjorde ett strålande intryck, men så har hon också en hel del erfarenhet bakom sig. Hennes stämma är verklig härlig och klangfull – och hon behärskar sina medel. Jag tror trots allt att hennes sång berör en del mer än andra.

Michail Korobeynikov har en otrolig volym och en röst som klingar friskt i alla register. För att vara en så stor röst var det intressant att höra den också var smidig och snabb, fast den kunde ha fler nyanser. Hans kunnande och enastående röst borde kunna utnyttjas på operascenerna.

Så hade vi de två sista finländarna. Tiina-Maija Koskela har en stor mezzosopran och verkar vara en duktig sångerska. Som så många andra deltagare hade hon valt en aria som inte förde fram hennes bästa sidor (Siebels aria ur Faust). Flickan kom sjöng däremot rätt hyfsat.

Sista sångaren, Carolina Krogius, har haft litet otur i tävlingar. Nu sjöng hon alldeles utmärkt. Det som präglar hennes framtoning är en musikalitet och god smak. Positiv scenutstrålning har hon nog men är också litet återhållsam. Men till sist lyckades hon ändå slå oss alla med häpnad i Adam Gorbs Wedding Breakfast, där hon sjunger ett fiktivt språk, ackompanjerar sig själv på tamburin och släpper ur sig de mest märkliga läten. Sången slutade liggande ställning. Få se i vilken riktning denna sprakande avslutning påverkar juryn.

Carolina Krogius

Resultaten kommer att annonseras ca kl. 22.00. Juryn tar litet tid på sig. Jag försöker få in resultatet så snabbt som möjligt på dessa sidor.

Den koreanske tenoren Bo Yang, som inledde onsdagen, lät annorlunda. Han hade inte den typiska (?) slanka stämman som vi hunnit höra av andra höga stämmor från halvön. Han har en fyllig röst med god klang som han kanske pressar en aning. Koreanska sopranen Jung Nan Yoon har en väldig intensitet i sin kanske litet vassa men smidiga stämma. Hon kunde ge mera innehåll och innerlighet.

Kinesiska mezzon Zhuo Zhang har en vacker rund klang som kanske blir litet innesluten. Azamat Zheltyrguzov, baryton från Kazakstan, gjorde ett angenämt intryck med sin behagliga röst, men har en väg att gå för att tränga in i den väldiga internationella repertoaren.

Den ukrainska sopranen Julia Alexejeva har en otrolig röstvolym som borde utnyttjas på bästa sätt. José Alvarez från USA har en smakfull kontratenor som han behandlar skickligt.

Onsdagens första omgång var god utan några direkta sensationer. Det blir intressant att se vilka egenskaper juryn kommer att premiera.

Den senare omgången på onsdag blev en fest för stora, kraftiga röster. I Sibelius-Akademins sal överdrivs kanske vissa stämmors forte en aning och det som låter öronbedövande i den lilla salen, kan vara imponerande i en större konsertsal med orkester.

Den brittiska sopranen Elizabeth Bailey belönades med våldsamma bravorop och applåder. Hon är välutbildad, virtuos, musikalisk och har en kraftig koloratur med en fin drill. Hon nyanserar fint och hade ett lödigt program, men det var nog hennes koloraturvariationer i arian ur Linda di Chamounix (Donizetti) som gav henne det stora bifallet.

Följande sångare var sedan den koreanske barytonen Daejin Bang som också hade en mäktig, manlig och mustig röst som också är smidig i figurerna och textar bra. Alla unga sångare tycks nu vinnlägga sig om att imponera med sin röstvolym. Visst är det skönt med stora röster, men i längden är det nog innehållet och själfullheten som gäller. Då räcker att bara stå och sjunga som Daejin Bang utan överdriven gestik.

Raka motsatsen var den känslige koreanske kontratenoren Siman Chung (bilden), 25 år, som har en utpräglat mjuk, feminin framtoning. Klangen är sällsynt varm och fyllig för att vara counter tenor, han har fina sånglinjer och skriker inte. Hans sätt at sjunga låter mera som hans egen röst, inte någonting som byggts upp artificiellt. Virtuositet har han också, det hörde man i hans Händel. Frågan är hur han kommer att placera sig i livet och karriären med sin litet udda men nog så intagande personlighet.

Så kom ryske basen Vladislav Dorozjkin, som är en tung bas med mycket röstmaterial, men som behöver en liten teknisk justering. Schweizaren tenoren Michael Feyfar var en trivsamt elegant tenor med en fast klang, som kunde låta en aning spänd. Här fick vi också en sångare som sjunger genuint på tyska.

Onsdagen avslutades sedan av den ryska sopranen Gelena Gaskarova, som har en otroligt genomträngande röst. Hon har också temperament och eventuellt en viss själfullhet, men för Sibelius-Akademin var stämman för stor.

Så återstår en dag av den första omgången med tretton sångare som vi ännu inte hört.

På måndag och tisdag håller fyra jurymedlemmar mästarklasser på Sibelius-Akademin kl. 13 & 15. Teresa Berganza, Anna Tomowa-Sintow, Thomas Moser och Jevgenij Nesterenko väljer minst åtta deltagare som får högklassig undervisning.

Tillträdet är fritt till dess Master Classes.

Följande sångare sjunger i morgon:

Ett av de största nöjena under en sångtävling är givetvis att försöka gissa sig till hur det går. Ibland är det självklart vilka vinnarna kommer att bli, men oftast är det ändå förbluffande svårt. Försök bara att jämföra favoriter med din granne. Det kan bli samma favorit, men lika ofta går det inte så.

Dagens första omgång var jämn och intressant med några potentiella finalister. En sak som jag reflekterade över på grund av det stora antalet sångare med koreansk bakgrund: har de någonting gemensamt? Gemensamma drag i rösten, tolkningen?

Jag är benägen att svara jakande: många tycks ha en mycket stark huvudklang med tillhörande övertoner. Men kanske alla inte hör det på samma sätt.

Ett annat drag som är ganska genomgående är alla sångarnas vana eller ovana att agera pantomimartister. Det är som om de ville förklara texten för oss med miner, gester och rörelser. Det kan vara charmigt men det kan också gå för långt.

Tisdagens morgonsession hade några stora publikfavoriter och ´potentiella finalister. En av dem var den koreanske tenoren Johan Shin. Han har en förtrollande klang i sin lyriska tenor och en förbluffande genomslagskraft. Det går inte heller att förneka att hans utseende bidrog till den positiva helheten.

Nadine Sierra

Den amerikanska sopranen Nadine Sierra har en briljant och problemfri, expansiv lätt sopran som lovar gott för en framtida operakarriär. Den koreanske basen Kihwan Sim väckte enormt jubel bland publiken med sin stora övertonsrika, manliga stämma och hans charmiga sätt att föra sig.

Vitryssen Anatolij Suiko var rena motsatsen med sin inre glöd. Hans basbaryton har en innerligt klingande vacker stämma som litet påminner om Hvorostovskij. Han är relativt ung och har ännu tid att utveckla sig.

Utåtriktade ryske basbarytonen Andrej Serov var även en intressant scenartist och likaså Nikolaj Sjamov från republiken Mari.

Kvällens omgång blev också mycket intressant. Marjukka Tepponen, som torde vara rätt okänd för det stora publiken, överraskade med ett fantastiskt tävlingsbidrag. Hon har en förtrollande och smidig, smal men expansiv sopran som dessutom kan låta riktigt förförisk. Hon är väl en möjlig kandidat för semifinal och final.

Amerikanen Kevin Thomson har ett enormt basmaterial med ännu en lång väl att gå. Ryska mezzon Anna Viktorova har en imponerande volym och kvalitet. Anita Watsons (Australien) sopran var utsökt vacker och varm röst med teknisk säkerhet. Den polska mezzon Elzebieta Wroblewska gjorde framförallt ett stiligt intryck.

Juryns val håller på att bli allt intressantare och säkert också svårare. Den som inte har tillfälle att lyssna till sångarna på Sibelius-Akademin, kan ta del av de kommenterade kvällssändningarna i radio eller lyssna på tävlingen i direktsändning på webben. Jag har gjort både och, och måste komma med den självklara kommentaren, att de låter väldigt olika i radio och att helhetsintrycket blir ett annat då man upplever de unga sångarna live.