Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. I dag varnar vi för glupskhet på Sverigebåten.
Högsäsong råder för färjetrafiken över Ålands hav och trängsel kring de dignande bufféborden är ofta olidlig. I färjornas matsalar märks ingen större skillnad mellan finländare och svenskar – alla verkar vara överens om vikten av att förse sig med så mycket mat som möjligt ”för att stå sig” antingen över den kommande dagen, eller över natten.
Men där vi talar om stående bord väljer svenskarna att prata om gående bord. Det stående bordet är en finlandism, härledd från finskans seisova pöytä (som inte heller det är korrekt, seisomapöytä heter det) och betyder motsatsen till att bli serverad medan man sitter till bords. Däremot är det givetvis så att man sätter sig till bords efter att rikligt ha försett sig vid det stående bordet.
Det gående bordet är en mycket roligare språkbild även om matgästerna kring ett buffébord tenderar att otåligt knuffa varandra framåt i stället för att civiliserat röra sig i ordnade led.
Nackdelen med stående och gående bord är hur som helst att de flesta tenderar att äta för mycket. Den som har vett att hejda intaget av föda mår bättre än matvraken.
Synonymen smörgåsbord har för övrigt slagit igenom i det engelska språket, ofta då i helt andra sammanhang än matmässiga. I The New Yorker läste jag förra veckan en annons som gjorde reklam för en samling med de bästa artiklarna ur tidskriften – ett ”smorgasbord of published work from every age”.
Annika Hällsten
tel 09-1253 232, annika.hallsten@hbl.fi

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd.
”Livsstil” verkar att ha ersatt 90-talets ”kommunikation” som främsta modeord.
Över det ordet fanns alltid något så rörande hoppfullt, som hängde ihop med att den blyge nordbon skulle integreras. I förlängningen användes det, på grund av sin värdeladdning, i alla möjliga sammanhang där det ibland blev obegripligt. Jag minns en presentation av ett datorprogram där man kunde göra ”kommunikationsskulpturer”.
Eftersom det här årtiondet snart är slut hoppas jag att ordet ”livsstil” snart igen blir ersatt av något annat. Tidigare fanns det ofta i ”livsstil” en moraliserande biton, bestämningsorden kunde vara vild, slarvig, oregelbunden etc. I dagens ”livsstilsprogram” har ordet fått ganska annorlunda bitoner. Man får följa med hur experter gör om någons hem eller trädgård, man får se före och efter och förväntas tycka att efter är vackrare och mysigare än före. När det gäller tidningar verkar ”livsstil” gå ut på att man ska känna någon sorts bubblande glädje som alstrar sig själv medan man läser, och glömma hur ytligt innehållet kanske är.
”Livsstil” i sin nya tappning är ett lika manipulativt begrepp som tidigare. Men nu är de dolda förväntningar det innehåller inte av puritansk natur, de går tvärtom ut på att man inte får vara tråkig. Och vad som är tråkigt, det avgör konsulterna. Ingen av dem har någonsin blivit rik och berömd på att andra sitter och fördjupar sig.
Robin Valtiala
kultur@hbl.fi

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. Och din strandetikett.
På vissa landen (se tidigare Språkhyfs) använder man simkostym, på andra inte. Men är man på en sydfinlandssvensk väns lande vet värdfolket att det heter simkostym, eller simppare. Rikssvenskar, österbottningar och unga människor kanske anser att simkostym låter komiskt, och att det heter baddräkt. Låt dem anse.
Frågan när simkostym bör användas för oss in i den borgerliga diskretionens hjärta. På många håll i Åbolands och Sibbo skärgård är regeln vid egen strand att man simmar utan fast grannens brygga skulle ligga på fem meters avstånd och grannen på bryggan. Viktigt då är att båda måste veta, med samma slags säkra och ordlösa intuition som ansågs beteckna britters överlägsna követt, vilkendera av två situationer det är frågan om. Antingen hälsar man artigt, och den som har för avsikt att simma ikläder sig diskret sin simkostym. Eller så låtsas man inte om varandra, och simmaren simmar naken. Att först hälsa och sen simma naken – ni hör själv hur det låter. Om man är på så långt avstånd att bara en ordlös hälsning med höjd hand är aktuell, kan man i vissa fall överväga att nakenbada, dock diskret (gå i snabbt och bakom bryggan). På grannens strand landstiger man utan simkostym bara om alternativet är drunkning.
I vissa österbottniska subkulturer gäller särskilda regler för när man går i direkt efter bastun – alltid naken, oavsett allt.
Liknande regler gäller, mutatis mutandis, inom familj och släkt. Fundamentet är att man inte låtsas om vare sig att man ser eller blir sedd. Och om någon passerande båtförare saktar ner farten för att glo vet man att den är en utböling och tölp.
På delad servitutsstrand måste man ha simppare, om man inte är säker på att man är ensam. Har man misstagit sig och blir ertappad är grundregeln för båda parter den vanliga – inte göra nummer.
Pia Ingström
pia.ingstrom@hbl.fi
Samlat språkhyfs på hbl.fi/sprakhyfs

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. Nu ska vi lära oss om lande.

Helsingforsfinlandssvenskans ”lande” låter likadant som den finska helsingforsslangens ”lande” men betyder något helt annat. När äldre finnar säger ”landella” (eller ”pöndellä”, fr. svenskans ”bonde”) menar de helt enkelt ”på landsbygden”. 

Det finlandssvenska ”lande” är något annat och böjs så här: ett lande, landet, landen, landena. Som i: ”På vårt lande tömmer vi tuppen på våren/hösten/två gånger per år.” ”Ert lande är större än vårt.” ”Vi har två landen, ett i Noux och ett i Nagu.”

Ett lande är alltså ett sommarställe, och kan vara en fanerkoja som hålls ihop med häfstift och jesustejp (rikssv. ”gaffa”) , en stuga eller en herrgård. Det som gör ett lande till ett lande är mentaliteten. Ett lande är en heterotopi, en annan plats av särskild helig karaktär. Som ingift ska man inte stövla in på makens/makans släktlande hur som helst: börja härja om rörläggning och solpaneler, kräva att brunnsvattnet ska testas, ersätta Myrna-servisen från en auktion på 60-talet med praktiska muminmuggar. 

Uttalar man sig förklenande om belysningsförhållandena på en älskad persons barndomslande (att huset ligger på öns mörkaste plats) kan det hända att man får portförbud dit. Är man bjuden till nån bekants lande skall man inte stiga upp tidigt på morgonen och börja räfsa på egen hand, för alla landen har sina egna regler för hur hårt man får räfsa. 

Nästa gång lär vi oss hur man simmar på de sydfinlandssvenska landena. 

Pia Ingström 

pia.ingstrom@hbl.fi

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. Med anledning av Almedalsveckan i Sverige tittar vi i dag på ett uttryck som politikerna fått om bakfoten.  

Man hör och ser ibland ett uttryck, som används alldeles fel. Man säger att NN (en person, ett parti eller en rörelse) vädrar morgonluft och menar med det att NN är hoppfull och har en stark framtidstro, och det kan väl vara bra. 

Uttrycket att ”vädra/ana morgonluft” är ett citat ur Hamlet. I akt 1, scen 3 träffar Hamlet vålnaden vid bastionen. Vålnaden berättar för Hamlet hur mordet på honom, kungen och Hamlets far, egentligen gick till. I Clas Zilliacus översättning (1983) låter det så här: ”Men tyst, jag vädrar morgonluften,/ jag gör det kort: när jag i fruktträdgården/ som vanligt tog min eftermiddagslur/ smög sig din farbror på min trygga sömn /…/” 

När morgonen gryr duns-
tar vålnaden bort, så de två, Hamlet och vålnaden, tar avsked av varandra. Det är således tvärtom: när vålnaden vädrar morgonluft, ska han försvinna. I en lite äldre översättning, från 1967, av Erik Lindegren och Erik Mesterton lyder första raden ”Men nog om det, jag anar morgonluften”. 

Barbro Enckell-Grimm

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. Vi har lärt oss kiva svansföring, nu lär vi oss något nytt.

Termen ”modernism” låter som om det skulle handla om någonting modernt, men det gör det inte. Modernismens rötter finns i det sena 1800-talets konstriktningar som impressionism, symbolism och expressionism. Man talade först om ”modern konst”, vilket den då också var, och med det unga 1900-talets riktningar kubism, futurism och surrealism började termen modernism komma i bruk för konst som avstod från fotografisk verklighetsavbildning. Konstens uppgift ansågs vara att spegla andliga, s.k. inre värden, inte den yttre, synliga verkligheten, eller som Paul Klee uttryckte det: ”Konst gör det osynliga synligt.”

Då denna konst med visst fog kunde beskyllas för att vända sig såväl ifrån samhället och den levande, aktuella verkligheten som från den historiska kulturskatten uppstod en motreaktion, som har kallats ”postmodernism”. Nu dög historiska element lika väl som social tendens, samtidigt som modernismens bildkonstautonoma aspirationer kastades i papperskorgen. I dag används begreppet modernism i konsthistorien generellt för konsten från 1900-talets förrra hälft och i populära sammanhang för all konst som inte ser ut som folk tycker att konst borde se ut.

Erik Kruskopf

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. I går var det kiva, i dag lär vi oss höja. (Texten publicerades i papperstidningen den 24.6.)

För några år sedan berättade någon politisk kandidat om sitt främsta mål som var att ”höja svansföringen”. Om det uttrycket har något innehåll, är det inte genom vad det direkt berättar, för det enda konkreta innehåll det har är väl ”jag vill försöka vara duktigare än de icke-duktiga”.

I Svenska Dagbladet talades det analogt vid något tillfälle om att ”höja lägstanivån”.

Uttrycket ”svansföring” får sin enda betydelse genom sina konnotationer. Om någon talar om ”svansen i vädret” tänker jag på Nordens kändaste katt Pelle Svanslös, som trots att han saknar denna kroppsdel blir hjälte inför ovänkatterna, vars ständiga tillkortakommanden snarare får deras svansar i vädret att framstå som, ett svansande.

Och då kommer vi till andra konnotationer hos ordet svans som kanske är ofrivilliga. Om det första djur man tänker på är hund och inte katt får en rörlig svans i vädret en helt annan funktion. Vilken politiker vill säga att den själv svansar. Ändå är ”lobba” i praktiken kanske inte så långt från ”svansa”.

Ännu mer ovälkomna kan associationerna bli om man t.ex. visualiserar bilden på en viss t-tröja jag emellanåt ser gå förbi, med några glada kattansikten framtill, och på baksidan några lyfta svansar med färska bajsspår.

Robin Valtiala