Arkiv för ‘Litteratur’ kategorin

– Det finns en skönhet i de första gångerna man säger något om boken, säger Kjell Westö inför den förväntansfulla publiken som samlats uppe på Kulturhusets tak i Stockholm.

Westö

Det är fullsatt, Finlands kulturråd Henrik Wilén vänder i dörren. För andra gången (den första ägde rum dagen innan, utanför Kulturhuset i tidskriften 00-tals regi, också i samband med Kulturfestivalen) läser Westö ett par stycken ur romanen Gå inte ensam ut i natten. Westö samtalar med Bengt Packalén, till vardags Finlandsinstitutets direktör.

”Gå inte ensam ut i natten är en fristående sista del i en kvartett romaner om 1900-talets Helsingfors” står det på förlaget Söderströms hemsida. Den sista, alltså. Orsaken är den ”nervpress” som alstras ur att skriva i det trånga finlandssvenska klimatet. Svårt att skriva utförligt, historiskt om en stad med bara 35 000 finlandssvenskar utan att mötas av misstänksamma blickar på gatan. Strategin har hela tiden varit att skriva fiktion, och huvudpersonerna är helt hans egna.
– Men ju längre ut i marginalerna, desto försiktigare ska du bli, säger Westö muntert.

Bengt Packalén undrar vidare om hur livet efter den episka romansviten ser ut? Tomt?

– Möjligen att det blir tomt… Men att skriva boken… Det kändes som att slita ut mitt eget hjärta.

Ännu är allt hemskt färskt. Bara två dagar tidigare satte Kjell Westö punkt för den finska översättningen. Gå inte ensam ut i natten avslutas på Gotland, i juni 2009 och utkommer den 9 september.

I slutet av den föregående veckan var Kjell Westö och Jörn Donner på plats i Stockholm och presenterade sina senaste alster, Gå inte ensam ut i natten och Bergman: PM.

Jörn Donner

– Det är alltså en bok som egentligen ingen annan än jag borde läsa, förklarar Donner ett år tidigare då han under Bergmanveckan på Fårö talar om den kommande boken om Bergman. Och nu har den då kommit, Bergman: PM. En trappa upp från Dramatens foajé sitter Jörn Donner, med ett porträtt av Ingmar Bergman på sin vänstra sida.
– Egentligen har jag inget att säga… inleder han, allt står i boken.
– …den är inte en analys av hans filmer utan handlar om vår relation. Men det får räcka nu. En droppe av mitt hjärteblod finns i den här boken. Ha en bra dag.

Sweet Dreams… Jonas playlist

Publicerad: 16/08 22:28

Khemiri

Det har varit en riktig festivalvecka, här på mitt håll avslutade världens längsta bokbord i dag Stockholms Kulturfestival.

Har för mig att författaren Jonas Hassen Khemiri numera är bosatt i Berlin, men hursomhelst gästspelade han i går kväll på Festivalbaren (Klarafoajén, ingång från Kulturhusets kortsida vid Drottninggatan). Han DJ:ade, vi diggade, mest sjöng högtalarna hiphoptoner. Mitt sällskap och jag uppfattade någonting av Usher, Michael Jackson och så The Metros ”Since I Found My Baby” och Beyoncé – ”Sweet Dreams”…

Mare Kandre-rus

Publicerad: 07/05 20:02

bild-2Det lär vara så att svenskarna rusade till biblioteken efter att ha sett SVT:s dokumentär om författaren Mare Kandre häromveckan. Det var en oerhört fin men också sorglig film, eftersom Kandre dog 2005, bara 42 år gammal.

Dokumentären gav samtidigt en inblick i åttio- och det tidiga nittiotalets svenska litteraturscen. I en rörande intervju berättar Horace Engdahl hur han alltid var lite hård mot Kandre i sina recensioner, för att han ansåg att man av en så begåvad författare också kan kräva det allra bästa.

I den här sortens dokumentärer väljer man oftast att koncentrera sig på verken, och håller en viss distans till det biografiska, och den vägen tar också regissören Johan von Sydow. Någonstans tyckte jag att respekten för att inte rota i livet blev lite för stor: det tragiska i en författares för tidiga död är väl ändå inte att den litterära världen eventuellt gått miste om en mästerlig roman? Så upplevde jag det nu när man genast klippte till Horace Engdahls reaktion på Kandres död. Men å andra sidan gav intervjuerna i filmen bilden av att Kandre själv upplevde att Texten var viktigare än det mesta andra.

Dokumentären födde förresten en lång diskussionstråd på Aftonbladet-medarbetaren Therese Bohmans blogg häromveckan. Läs den! Där finns lite intresanta tankar kring det här med hur kultursidor gjordes förr i tiden.