Författararkiv

God jul

Publicerad: 26/12 00:01

Toronto

Två örnar i Queens Park

Publicerad: 23/12 07:42

Sju timmar timmar efter den finländska klockan går inte solen ner från en porslinsblå himmel förrän halv fyra, fem på eftermiddagen. Jag kommer från en veckas förkylningar och snöstormar utanför huvudstaden Ottawa och aldrig har minus 6 grader känts varmare fast det blåser. Marken är bar.

Två steg utanför övernattningsstället Canadia Inn (28 $/natt, downtown) syns CN-Tower, och tjock skorstensrök smetar ut sig över skyskraporna.

Under mig, på den nedre bädden, ligger en ung man från Australien med avsliten högerhand.

Jag delar rum med tre män. På den andra nedre bädden har en fotograf just krupit till kojs. Han såg två örnar i Queens park i dag – föreställ dig två örnar som jagar talgoxar i Brunnsparken. Men tydligen är det inte alldeles ovanligt att örnarna kommer hit när jaktmarkerna är för råkalla och snöiga i övriga Ontario. Dit, till Queens park, går jag i morgon.

Jag orienterade mig hit i går kväll från Union Station just innan midnatt och höll hårt i min äckliga lilla opraktiska Longchamp-väska som innehåller allt värdefullt och är alldeles för liten och obekväm att släpa på i den här stan, där avstånden är ganska långa – men det är annars väldigt trevligt att promenera i de här kvarteren.

Overkligt snälla är de flesta som jag mött! Precis som i somras, i Sydfrankrike, hoppade jag av bussen för tidigt och hamnade i ett shoppingcenter 17.6 km utanför Toronto. En vänlig kvinna som var ute på juluppköp ringde dit sin man som kom och hämtade oss, förde mig till tågstationen, väntade på ett kafé i en timme tills tåget – Go Train – kom.

– Det finns en skönhet i de första gångerna man säger något om boken, säger Kjell Westö inför den förväntansfulla publiken som samlats uppe på Kulturhusets tak i Stockholm.

Westö

Det är fullsatt, Finlands kulturråd Henrik Wilén vänder i dörren. För andra gången (den första ägde rum dagen innan, utanför Kulturhuset i tidskriften 00-tals regi, också i samband med Kulturfestivalen) läser Westö ett par stycken ur romanen Gå inte ensam ut i natten. Westö samtalar med Bengt Packalén, till vardags Finlandsinstitutets direktör.

”Gå inte ensam ut i natten är en fristående sista del i en kvartett romaner om 1900-talets Helsingfors” står det på förlaget Söderströms hemsida. Den sista, alltså. Orsaken är den ”nervpress” som alstras ur att skriva i det trånga finlandssvenska klimatet. Svårt att skriva utförligt, historiskt om en stad med bara 35 000 finlandssvenskar utan att mötas av misstänksamma blickar på gatan. Strategin har hela tiden varit att skriva fiktion, och huvudpersonerna är helt hans egna.
– Men ju längre ut i marginalerna, desto försiktigare ska du bli, säger Westö muntert.

Bengt Packalén undrar vidare om hur livet efter den episka romansviten ser ut? Tomt?

– Möjligen att det blir tomt… Men att skriva boken… Det kändes som att slita ut mitt eget hjärta.

Ännu är allt hemskt färskt. Bara två dagar tidigare satte Kjell Westö punkt för den finska översättningen. Gå inte ensam ut i natten avslutas på Gotland, i juni 2009 och utkommer den 9 september.

I slutet av den föregående veckan var Kjell Westö och Jörn Donner på plats i Stockholm och presenterade sina senaste alster, Gå inte ensam ut i natten och Bergman: PM.

Jörn Donner

– Det är alltså en bok som egentligen ingen annan än jag borde läsa, förklarar Donner ett år tidigare då han under Bergmanveckan på Fårö talar om den kommande boken om Bergman. Och nu har den då kommit, Bergman: PM. En trappa upp från Dramatens foajé sitter Jörn Donner, med ett porträtt av Ingmar Bergman på sin vänstra sida.
– Egentligen har jag inget att säga… inleder han, allt står i boken.
– …den är inte en analys av hans filmer utan handlar om vår relation. Men det får räcka nu. En droppe av mitt hjärteblod finns i den här boken. Ha en bra dag.

Hur känns det

Publicerad: 17/08 00:34

Bibliotek - 5805

Resan till Toulon tåget Nice exilen spårvagnar bröd och kranvatten klart inspirerande Clare tipsar: Menton fisk antikviteter billig cider tango! saltvatten uppskrapade myggbett och andra spår av nattliga äventyr Marseille guldlackad Fiat ett rum att bli sinnessjuk i St Tropez Yacht Club persikofärgade hus just lookin’ hotpants paljetter för guds skull ta BÅTEN dit inte bussen Monacos tågstation, ett rymdskepp? Sir! No flipflops into the Casino Cannes 77 Boulevard Carnot Harry Potter med fransk text Pardon, Où Est La Croisette? kalksten Cassis har noll civilisation saltvattenhår inga vandringsskor Les Calanques pastis hunger Jupiters position klockan har stannat Alperna främmande kusiner blekt rosévin tunn luft Bonjour Tristesse bränder turkosa sjöar tillbaka till verkligheten

Jag hann men de ropade ut mitt namn i högtalarna. Ännu en stund på Centralstationen håller vi yrvakna resenärer så smått ihop och det är en sorts trygghet. Närmare tunnelbanan försvinner semestern. Vi går åt olika håll. Och jag måste tänka efter hur jag ska ta mig till Kungsholmen (gröna linjen mot Hässelby, bien sûr).

Sweet Dreams… Jonas playlist

Publicerad: 16/08 22:28

Khemiri

Det har varit en riktig festivalvecka, här på mitt håll avslutade världens längsta bokbord i dag Stockholms Kulturfestival.

Har för mig att författaren Jonas Hassen Khemiri numera är bosatt i Berlin, men hursomhelst gästspelade han i går kväll på Festivalbaren (Klarafoajén, ingång från Kulturhusets kortsida vid Drottninggatan). Han DJ:ade, vi diggade, mest sjöng högtalarna hiphoptoner. Mitt sällskap och jag uppfattade någonting av Usher, Michael Jackson och så The Metros ”Since I Found My Baby” och Beyoncé – ”Sweet Dreams”…

Hur kunde jag?

Publicerad: 11/08 04:17

longchampDen här måndagen var en av resans få dagar som jag tagit på mig vanliga underkläder och inte bikini. I M. har jag inte vågat röra mig utanför turiststråken, mest har jag chillat – soltorkat och samlat tankarna. Resans sista dag hade jag därför bespetsat mig på att slutföra de uppköp jag tror man borde göra om man nu för en gångs skull är här, i Provence.

Kl. 16.59 hade jag gett upp hoppet om att hitta en enda av de viktiga specialbutikerna jag läst om i reseguiden och satt istället lugnt och skrev vykort bakom Palais Longchamp. Kommer ändå hem med lite tvålar, violtabletter, foie gras och några höstplagg köpta på sommarrea. Och så alla lärdomar, minnen och nya facebook-
kontakter, naturellement…

Jag har slitit ut sandalsulorna och är just lagom solbränd, nu börjar det bli dags att packa väskorna. Avfärd i gryningen.

P.S.
Jag har inte haft råd att resa sen jag flyttade hemifrån, augusti 2007. Det som nu möjliggjorde min lilla franska odyssé var att jag fick min fina (dyra) lägenhet uthyrd två veckor av tre. Man får inte vara dum om man vill komma någonstans.