Här på Sibelius-Akademin stiger spänningen när sista delen av semifinalen i Sibeliustävlingen strax skall börja. Nu återstår tre tävlande: Sini Simonen (Finland), Emma Steele (USA), Elly Suh (USA). Det är utsålt och fullpackat i salen. I kväll ca kl. 22 står det klart vilka sex tävlande som går vidare till final.

Frågan om någon av de finländska violinisterna går vidare eller ej är svår att besvara i nuläget. Det beror dels på hur Sini Simonen spelar och helt på hur domarna prioriterar: vill man bara ta de duktigaste och bästa (mest perfekta) violinisterna till final, eller vill man, som hittills, ta en bred skara violinister vidare, violinister som alla haft olika starka sidor. Det återstår att se. Förmiddagens tre tävlande kan kort kommenteras:

Kim Young-Uk (Sydkorea). Prokofjev gör han med patosfyllda smäktande melodier i kombination med bestämt marcato-spel. Hans tysta nyanser är också utsökta. Saariahotolkningen är rytmiskt kantigare än många andras, han spelar Saariaho nästan som Stravinsky. Överlag är Kim Young-Uk en distinkt och tydlig violinist. Han är kanske också något av en dirigenttyp.

Kwun Hyuk Joo (Sydkorea). Hans Prokofjev är brysk. Allting görs med lite större pensel än t.ex. Kim Young-Uk. Detaljarbetet är inte lika fulländat, men greppet är bastant. Hans Sibelius är bra. Tidvis söker jag lite mera rytmisk rörlighet, men för det mesta kommer löpningarna som rinnande vatten eller virvelvindar. Det är mödolöst och skickligt så det förslår. Avslutningen blir en mästerlig och nästan prickfri tolkning av Paganinis infernaliskt svåra Le streghe.

Park Ji Yoon (Sydkorea). Alltjämt gör hon allting genommusikaliskt och vackert format. Saariaho gör hon rytmiskt rivigt men också meditativt svävande. Hennes Fauré är en av de vackraste som jag har hört. Hennes spelsätt sitter utmärkt för den här musiken som suger med lyssnaren i ett svep. Och varför inte avslute med Ysaÿes Caprice – spjuveraktigt och knivigt?!

Vi återkommer!