Så har vi då igen bakom oss en kväll av bara godis. Fyra mycket kunniga violinister som ändå är så olika:

Petteri Iivonen (Finland). Förväntningarna var högt uppskruvade inför den ena av de två finländarnas prestationer i Sibeliustävlingen. Och visst uppfyllde han till stora delar förväntningarna. Prokofjevs första sonat led måhända av små rytmiska störningar i början, men på det stora hela var spelningen medryckande – rytmisk och temperamentsfull, tidvis passionerat hektisk, som en god Prokofjev skall vara. Saariaho gjordes med en gråtfull ton, som gjorde att vi från första stund visste att det här skulle bli bra och övertygande. Valet av Sibelius Auf der Heide op. 115/1 var lite speciellt, men nog svängde alltid om både  Danses champêtres-styckena op. 106 och Sarasates Habanera. Petteri Iivonen är definitivt med i den tuffa kampen om finalplatserna.

Dalibor Karvay (Slovakien). Virtuosviolinisten som är absolut perfekt – men som ändå inte är min typ. Detaljerna sitter som de skall och han har en personlig touch. Saariaho, Sibelius och Tjajkovskij tolkas kompetent och kunnigt, mycket skickligt, men jag får inget grepp om helheterna. Bäst fungerar Prokofjevs andra sonat som görs med ordentlig schvung.

Kim Bomsori (Sydkorea). Det strålar om henne. Allt är så förädlat. Se här en violinist som ger sig i kast med Faurés härligt suggestiva A-dursonat och formar de melankoliska melodierna romantiskt passionerat. Och en så härlig ton hon anslår i Saariaho, fri och mödolös, lyriskt finkänslig. Sibelius tre stycken Souvenir, Tanz-Idylle och Berceuse op. 79 gör hon med den inlevelsen – har jag nånsin hört lika känsliga tolkningar? Och Wieniawkis Polonäs D-dur tolkar hon rytmiskt medryckande, med finfina flageoletter, stråkanvändning och dynamiska nyanser. Här är definitivt en finalistkandidat!

Kim Hye-Jin (Sydkorea). Påminner i många avseenden om landsmannen Kim Bomsori (se ovan), men Kim Hye-Jin är mera kött och blod och inte lika slipad. Den senare är kanske också mera inrutad vad gäller rytmerna och inte lika rörlig. Det blev särskilt tydligt i Sibeliusstyckena – exakt samma som Kim Bomsori spelade – som hon tolkade i ett lugnt lunkande tempo. Också i övrigt påminde programuppbyggnaden om Bomsoris, även om Hye-Jin spelade Janáceks sonat istället för Faurés och Wieniawskis Scherzo Tarantella i stället för polonäsen. Janácek blir energisk och i Saariaho spelas i synnerhet de höga tonerna sjungande och levande. Wieniawski spelas – förstås – i ett rasande fartfyllt tempo. Och Kim Hye-Jin river ner applåder. Allt är i sin ordning.

Semifinalen avslutas på söndag med Kim Young-Uk (Sydkorea), Hyuk Joo Kwun (Sydkorea) och Ji Yoon Park (Sydkorea) kl. 10. Sini Simonen (Finland), Emma Steele (USA), Elly Suh (USA) spelar kl. 17. Resultaten över vilka sex som går till final väntas ca kl. 22.