Nu står det då klart att Petteri Iivonen spelar i Sibeliusfinalen. Övriga finalister är Nikita Borisoglebskij (Ryssland/Belgien), Kim Bomsori (Sydkorea), Emma Steele (USA), Esther Yoo (USA) och Nancy Zhou (USA).

Finalen går av stapeln under tre dagar på Finlandiahuset från tisdag till torsdag. Och på torsdag ca kl. 22 klarnar vem som vinner första priset på 20 000 euro.

Svårt att säga vem som går till final. Men visst har vi alla våra favoriter. Mina personliga favoriter är följande (motiveringar kan läsas från tidigare kommentarer):

Starkaste kandidater till finalen:

Esther Yoo (USA)
Jinjoo Cho (Sydkorea)
Kim Bomsori (Sydkorea)
Kim Hye-Jin (Sydkorea)
Ji Yoon Park (Sydkorea)
Emma Steele (USA)

Och sen en lång räcka violinister som jag bra kan tänka mig att går vidare:

Nancy Zhou (USA)
Andrej Baranov (Ryssland)
Nikita Borisoglebskij (Ryssland/Belgien)
Sergej Dogadin (Ryssland)
Soojin Han (Storbritannien/Sydkorea)
Petteri Iivonen (Finland)
Dalibor Karvay (Slovakien)
Kim Young-Uk (Sydkorea)
Hyuk Joo Kwun (Sydkorea)
Sini Simonen (Finland)

Och några som jag inte tror går vidare:

Emilie Anne Gendron (USA)
Liana Gourdjia (Ryssland)
Eimi Wakui (Japan)
Elly Suh (USA)

Resultaten förväntas alltså någon gång mellan kl. 21.30 och 22.

Trots att många har gått hem sitter de ivrigaste kvar och inväntar resultaten som nu utlovas till 21.30. Jag tror ändå inte att tidtabellen håller, för det kommer inte bli lätt för domarna att bestämma sig. Nivån är hög och till final går bara sex. Senast nu har en sak blivit sällsynt uppenbar för mig: bara för att man inte kommit till final i Sibeliustävlingen betyder det inte att man är dålig. Nej, här finns många fler finalistkandidater än platser. Om dem som spelade under kvällen kan jag kort säga följande:

Sini Simonen (Finland). Gör ett gediget och hängivet jobb. Sibelius Ballad op. 115 tolkade hon temperamentsfullt och musikantiskt, medan jag retade mig en aning på intonationen i de två övriga Sibeliusstyckena, Danse caractéristique op. 79/3 och Danse champêtre op. 106/1. Ysaÿesonaten var snygg, men Bartóks andra sonat visade att den svåraste musiken passar henne bäst. Hon är nämligen en intelligent musiker som gör utstuderade tolkningar. Förefaller omutlig.

Emma Steele (USA). Spelade också Bartóks andra sonat, genast efter Sini Simonen, och serverade en helt annorlunda tolkning: mera lyriskt sjungande – Sinis var ganska hårdkokt – och om möjligt ännu mera dramatisk. Hennes val av några av Sibelius mest juntiga stycken, Auf der Heide, Ballade och Die Glocken ur op. 115, kändes egendomligt, men i och för sig hade hon kanske lättare att profilera sig med hjälp av dem. Saariaho tolkade hon säkert och problemfritt, med en eterisk ton och starkt självförtroende. Wieniawski var på allt sätt bra.

Elly Suh (USA). Bluesen i Ravels sonat kändes onödigt snäll och formell för min smak – mera vemod, ångest och rubato hade gjort susen. I Saariaho gjorde hon några små missar med första glissandot och tremolona; tolkningen var ändå omväxlande från häftigt rivig till ljuvligt drömskt. Sibelius Danses champêtres ur op. 106 tolkade hon expressivt liksom Sarasates Zigeunerweisen. Dock nappade jag inte riktigt på den, troligtvis blev det för mycket virtuosmusik mot slutet med både Sibelius och Sarasate.

Här på Sibelius-Akademin stiger spänningen när sista delen av semifinalen i Sibeliustävlingen strax skall börja. Nu återstår tre tävlande: Sini Simonen (Finland), Emma Steele (USA), Elly Suh (USA). Det är utsålt och fullpackat i salen. I kväll ca kl. 22 står det klart vilka sex tävlande som går vidare till final.

Frågan om någon av de finländska violinisterna går vidare eller ej är svår att besvara i nuläget. Det beror dels på hur Sini Simonen spelar och helt på hur domarna prioriterar: vill man bara ta de duktigaste och bästa (mest perfekta) violinisterna till final, eller vill man, som hittills, ta en bred skara violinister vidare, violinister som alla haft olika starka sidor. Det återstår att se. Förmiddagens tre tävlande kan kort kommenteras:

Kim Young-Uk (Sydkorea). Prokofjev gör han med patosfyllda smäktande melodier i kombination med bestämt marcato-spel. Hans tysta nyanser är också utsökta. Saariahotolkningen är rytmiskt kantigare än många andras, han spelar Saariaho nästan som Stravinsky. Överlag är Kim Young-Uk en distinkt och tydlig violinist. Han är kanske också något av en dirigenttyp.

Kwun Hyuk Joo (Sydkorea). Hans Prokofjev är brysk. Allting görs med lite större pensel än t.ex. Kim Young-Uk. Detaljarbetet är inte lika fulländat, men greppet är bastant. Hans Sibelius är bra. Tidvis söker jag lite mera rytmisk rörlighet, men för det mesta kommer löpningarna som rinnande vatten eller virvelvindar. Det är mödolöst och skickligt så det förslår. Avslutningen blir en mästerlig och nästan prickfri tolkning av Paganinis infernaliskt svåra Le streghe.

Park Ji Yoon (Sydkorea). Alltjämt gör hon allting genommusikaliskt och vackert format. Saariaho gör hon rytmiskt rivigt men också meditativt svävande. Hennes Fauré är en av de vackraste som jag har hört. Hennes spelsätt sitter utmärkt för den här musiken som suger med lyssnaren i ett svep. Och varför inte avslute med Ysaÿes Caprice – spjuveraktigt och knivigt?!

Vi återkommer!

Så har vi då igen bakom oss en kväll av bara godis. Fyra mycket kunniga violinister som ändå är så olika:

Petteri Iivonen (Finland). Förväntningarna var högt uppskruvade inför den ena av de två finländarnas prestationer i Sibeliustävlingen. Och visst uppfyllde han till stora delar förväntningarna. Prokofjevs första sonat led måhända av små rytmiska störningar i början, men på det stora hela var spelningen medryckande – rytmisk och temperamentsfull, tidvis passionerat hektisk, som en god Prokofjev skall vara. Saariaho gjordes med en gråtfull ton, som gjorde att vi från första stund visste att det här skulle bli bra och övertygande. Valet av Sibelius Auf der Heide op. 115/1 var lite speciellt, men nog svängde alltid om både  Danses champêtres-styckena op. 106 och Sarasates Habanera. Petteri Iivonen är definitivt med i den tuffa kampen om finalplatserna.

Dalibor Karvay (Slovakien). Virtuosviolinisten som är absolut perfekt – men som ändå inte är min typ. Detaljerna sitter som de skall och han har en personlig touch. Saariaho, Sibelius och Tjajkovskij tolkas kompetent och kunnigt, mycket skickligt, men jag får inget grepp om helheterna. Bäst fungerar Prokofjevs andra sonat som görs med ordentlig schvung.

Kim Bomsori (Sydkorea). Det strålar om henne. Allt är så förädlat. Se här en violinist som ger sig i kast med Faurés härligt suggestiva A-dursonat och formar de melankoliska melodierna romantiskt passionerat. Och en så härlig ton hon anslår i Saariaho, fri och mödolös, lyriskt finkänslig. Sibelius tre stycken Souvenir, Tanz-Idylle och Berceuse op. 79 gör hon med den inlevelsen – har jag nånsin hört lika känsliga tolkningar? Och Wieniawkis Polonäs D-dur tolkar hon rytmiskt medryckande, med finfina flageoletter, stråkanvändning och dynamiska nyanser. Här är definitivt en finalistkandidat!

Kim Hye-Jin (Sydkorea). Påminner i många avseenden om landsmannen Kim Bomsori (se ovan), men Kim Hye-Jin är mera kött och blod och inte lika slipad. Den senare är kanske också mera inrutad vad gäller rytmerna och inte lika rörlig. Det blev särskilt tydligt i Sibeliusstyckena – exakt samma som Kim Bomsori spelade – som hon tolkade i ett lugnt lunkande tempo. Också i övrigt påminde programuppbyggnaden om Bomsoris, även om Hye-Jin spelade Janáceks sonat istället för Faurés och Wieniawskis Scherzo Tarantella i stället för polonäsen. Janácek blir energisk och i Saariaho spelas i synnerhet de höga tonerna sjungande och levande. Wieniawski spelas – förstås – i ett rasande fartfyllt tempo. Och Kim Hye-Jin river ner applåder. Allt är i sin ordning.

Semifinalen avslutas på söndag med Kim Young-Uk (Sydkorea), Hyuk Joo Kwun (Sydkorea) och Ji Yoon Park (Sydkorea) kl. 10. Sini Simonen (Finland), Emma Steele (USA), Elly Suh (USA) spelar kl. 17. Resultaten över vilka sex som går till final väntas ca kl. 22.