Som ni vet har svenskar ibland svårt att fatta konceptet ”finlandssvensk” – därför var det speciellt roligt att Alain Mabanckou, uppvuxen i Kongo Brazzaville, genast kunde komma med en motreplik när saken kom på tal under vår intervju i dag.

– Visst, i min roman Black Bazar förekommer en kongoles som är gift med en finlandssvensk. I boken kallar jag henne ”skandinaven”, säger han.

Mabanckou var en av paneldeltagarna i ett av mässans mest välbesökta seminarier i dag, ett seminarium som tog avstamp i det ironiska konceptet att allt skrivande om Afrika måste innehålla ”solnedgångar och svältkatastrofer” för att aningslösa européer ska intressera sig.

Panelmoderatorn envisades med att göra de afrikanska författarna till viktiga politiska yttrandefrihetskämpar, men Kopano Matlwa, en ung sydafrikansk författare, hade absolut ingen lust att delta i diskursen.

– Att en afrikansk bok inte retar upp nån regering är inte nödvändigtvis ett problem, sade hon.

Matlwa intresserar sig själv mest för att skriva om unga människors splittrade identiteter – ett tema som knappast är unikt för Sydafrika.

– Jag sätter mig bara vid min dator och hoppas att nån kan känna igen sig i det jag skriver, sade hon.

Men visst – bokmässan skulle inte vara bokmässan om man inte fick blöta åtminstone lite stereotypier. Under denna Afrikahelg har arrangörerna hittat väldigt kreativa sätt att tala om ”kolonialism”. Om en halv timme ska min kollega Pia Ingström tala under rubriken ”Den kolonialiserade finlandssvensken”. Kanske är arrangörerna medvetna om att just det här är ett besvärligt ämne, och nästan lika outtömligt som Afrika.