Som ni vet har svenskar ibland svårt att fatta konceptet ”finlandssvensk” – därför var det speciellt roligt att Alain Mabanckou, uppvuxen i Kongo Brazzaville, genast kunde komma med en motreplik när saken kom på tal under vår intervju i dag.

– Visst, i min roman Black Bazar förekommer en kongoles som är gift med en finlandssvensk. I boken kallar jag henne ”skandinaven”, säger han.

Mabanckou var en av paneldeltagarna i ett av mässans mest välbesökta seminarier i dag, ett seminarium som tog avstamp i det ironiska konceptet att allt skrivande om Afrika måste innehålla ”solnedgångar och svältkatastrofer” för att aningslösa européer ska intressera sig.

Panelmoderatorn envisades med att göra de afrikanska författarna till viktiga politiska yttrandefrihetskämpar, men Kopano Matlwa, en ung sydafrikansk författare, hade absolut ingen lust att delta i diskursen.

– Att en afrikansk bok inte retar upp nån regering är inte nödvändigtvis ett problem, sade hon.

Matlwa intresserar sig själv mest för att skriva om unga människors splittrade identiteter – ett tema som knappast är unikt för Sydafrika.

– Jag sätter mig bara vid min dator och hoppas att nån kan känna igen sig i det jag skriver, sade hon.

Men visst – bokmässan skulle inte vara bokmässan om man inte fick blöta åtminstone lite stereotypier. Under denna Afrikahelg har arrangörerna hittat väldigt kreativa sätt att tala om ”kolonialism”. Om en halv timme ska min kollega Pia Ingström tala under rubriken ”Den kolonialiserade finlandssvensken”. Kanske är arrangörerna medvetna om att just det här är ett besvärligt ämne, och nästan lika outtömligt som Afrika.

Om bara ett par timmar ska jag angöra mässcentret i Göteborg och inleda årets stora bokfest – bokmässan. Kan redan känna doften av pressrumskaffe, parfym och den speciella blandning av självsäkerhet och nervositet som egoboostade författare utsöndrar (förlåt, det är inte så lätt att vara vitsig på morgonen).

Det är sjunde året i rad jag är här, och det blir faktiskt bara roligare. Årets stora tema Afrika känns både väldigt intressant och spännande och komplett omöjligt att överblicka, även om jag tycker att mässan lyckats bra med att försöka kartlägga vad vi har att vänta oss. Det finns gott om material att fördjupa sig i.

Själv har jag läst fransk-kongolesiska Alain Mabanckous två böcker som finns på svenska – Slut på kritan och En piggsvins memoarer – och kommer att träffa honom efter hans seminarium i dag. Mabanckou påminner mig bitvis om svenske Sture Dahlström, nån som kommer ihåg honom? Även författarskapet verkar betydligt bredare. I Frankrike är han hyllad som en av de Stora: hans nya roman heter Demain j’aurai vingt ans. Ni som kan franska kan bekanta er med Mabanckous blogg, som finns här.

Det finns väldigt många andra författare jag gärna hade läst innan (jag vet att en del mässbesökare ägnat hela sommaren åt att läsa afrikansk litteratur, en bekant berättade igår på flygplatsen att hon grävt fram allt hon hittat på biblioteken i Helsingfors, inklusive afrikansk barnlitteratur).

Men för min del blir det inte bara Afrika – utan också en del annat. Min kollega Pia Ingström kommer bland annat att träffa Erica Jong, men det får ni vänta till oktober att läsa, då bokbilagan Bokextra kommer ut lagom till Helsingfors bokmässa.

Och sist. Häromdagen mejlade jag några svenska kulturpersonligheter och bad dem komma med sina tips inför årets mässa. Svaren rymdes inte i tidningen i dag, men de kommer i stället här.

Gabriel Byström, kulturchef, Göteborgs-Posten

Ett bestående minne från tidigare mässor?
Hur Svenska kyrkan, dess satsning Se människan, oavbrutet lyckas träffa
rätt i val av ämnen och gäster. Det finns aldrig en ledig stol att uppbringa
i anslutning till något av deras seminarier.

Vad tänker du inte missa i år?
Ann Heberlein har precis skrivit en utomordentlig bok där hon går i närkamp
med det inte helt lättfångade begreppet ondska. Jag tänker utan tvekan höra henne
utveckla sitt resonemang om detta. (Torsdag 12.00-12.45). Sedan är jag
mycket nyfiken på Sofi Oksanen som, utifrån sina böcker om estnisk historia, ska
diskutera diktaturens deformativa kraft. (Torsdag 15.00-15.45)

Ebba Witt-Brattström, författare, litteraturvetare, professor

Ett bestående minne från tidigare mässor?
Frustration och utmattning: för mycket intressanta programpunkter, för mycket folk och för lite luft i mässhallen. Ändå återkommer man, år efter år, fylld av något slags idiotisk förhoppning om att man ska klara av det bättre detta år…

Vad tänker du inte missa i år?
Eftersom jag uppträder sex gånger så kommer jag nog att missa allt intressant i år. Om jag kunde skulle jag sitta klistrad på SLS program, det är mässans bästa mix av genuin kultur.

Göran Greider, författare, chefredaktör Dala-Demokraten

Ett bestående minne från tidigare mässor?
För mig var det en viktig sak att jag för ett antal år sedan på bokmnässan hade ett samtal med förre ärkebiskopen KG hammar. Det lyste upp mig.

Vad tänker du inte missa i år?
Tåget dit.