Nej, så chockade blev vi inte av Sofi Oksanens NR-pris att det krävde en två veckors tystnad här på bloggen. Däremot har påskhelgen och lite allmän krasslighet föranlett att jag själv med nöd och näppe hunnit med arbetstakten för själva papperstidningen. Veckorna som gått har ju varit intressanta – Viirus fick äntligen en ny, fast ensemble, utnämningen av Kiasmachefen fick en helt oväntad vändning (vilket fick kulturminister Stefan Wallin att jämföra hela utnämningen med ett travlopp) och två mångsidiga kulturarbetare gick bort (Malcom McLaren och Kerstin Thorvall).

Jag har alltid varit imponerad av Thorvall som damtidningsillustratör, allt sedan jag hittade modebilder som hon tecknat i en trave tidningar som fanns i min farmors källare. Av Thorvalls litterära produktion är det speciellt ett verk jag minns, och det har ingenting att göra med hennes orädda vuxenprosa att göra (är hon inte lite som Sveriges Märta Tikkanen?). Anders, nästan 4 heter boken som vi läste sönder när jag vara barn. Senare har jag läst den för mina egna barn och den har varit minst lika uppskattad då.

Min egentliga tanke med detta blogginlägg var att länka till en läsvärd text i Aftonbladet. Katrine Kielos skriver om den polska flygkraschen här. Det slår en när man läser: tänk om den polske presidenten helt enkelt vägrade nödlanda i Minsk av någon helt obetydlig, fåfäng orsak? Hade den här tragedin utspelat sig i en Ian McEwan-roman hade det garanterat varit förklaringen.