Arkiv för mars 29th, 2010

Konstnärliga kretslopp

Publicerad: 29/03 19:06

Häromveckan ironiserade jag över en webbdebatt i ÖT som handlade om lördagens skådespelarstrejk. Nu har samma diskussion flyttat till våra sidor – och även om man inte ska ta påståenden som att ”skådespeleri är en hobby” på allt för stort allvar, är kanske ett blogginlägg ändå på sin plats.

Det tycks nämligen finnas en väldigt begränsad syn på hur kulturekonomi fungerar därute. Naturligtvis är teatrarna i Helsingfors inte en intern angelägenhet för några få teaterbesökare (som för övrigt inte är särskilt få: försök själva få en biljett till en omtalad uppsättning på Nationalteatern). Svenska Teatern är ett bra exempel: hur en pjäs går på Svenskis märks förstås också i Helsingfors övriga ekonomi. Likadant med litteraturen: också en finlandssvensk författare kan skriva ett verk som 65 år senare omsätter en industri (Tove Jansson och mumintrollen).

Ofta är konstnärerna de som tjänar minst i det här kretsloppet. Ett klassiskt exempel är konstnärer som förväntas ställa ut på museer utan ersättning medan precis alla andra på museet får betalt (från städpersonal till kurator). Det är en gammal tradition (konstnärerna förväntas sälja sina verk) och en del försök har gjorts för att diskutera saken (Marianne Lindberg de Geer har bland annat tagit upp det i intervjuer). Många av mina musikervänner vittnar om samma frustration: ett band ska skatta sig lyckligt om skivbolaget överhuvudtaget bekostar inspelningen av ett nytt album, men studioteknikern som spelar in skivan har naturligtvis månadslön.

Därför är det förstås helt vansinnigt att tala om att högskoleutbildade skådespelare med fasta jobb skulle snylta på samhället bara för att de jobbar på en institutionsteater, helt oavsett om teatern just då råkar dra fulla hus eller inte. Det är svårt att tänka sig att Helsingfors skulle locka några människor överhuvudtaget om det inte vore för stadens kulturutbud. Teatern drar folk till krogarna, Kiasma drar folk till kafeer i närheten, osv. Och då lämnar jag förstås den helt uppenbara konstnärliga diskussionen åt sidan, den som går ut på att vi behöver kultur för att kunna leva.