Kulturkonservativt i Korsnäs
Publicerad: 31/01 11:33Svenskfinland som en madeleinekaka för avtrubbade svenskar? Ett Thailand för kulturkonservativa? Som man kunde läsa i Hbl i morse har journalisträven Göran Skytte besökt Österbotten och skrivit en kolumn om det på ledarplats i Svd. Jag tvivlar inte en sekund på att det är fantastiskt trevligt i Korsnäs, men som en bekant skrev på Facebook: Skytte lyckas få oss som företräder det svenska Finland att framstå som museiföremål. ”Det återstår väl eljest att dra ett stängsel runt hela härligheten så kan vi på allvar börja konkurrera med Kolmården”, skrev en annan. Ja, kanske döljer det sig en hel turistnäring här: äldre svenskar som, likt Skytte, saknar det ”svenska” Sverige kan komma hit och passas upp med ursvenska repliker som ”vad önskas min herre?”.
Problemet är ju bara det att ingen pratar så, knappast i Korsnäs, och allra minst i Nyland. Skytte borde åka spårvagn med ett par Helsingforsiska gymnasister någon gång, för att se om det väcker några nostalgiska barndomsminnen.
Till något helt annat: gårdagens schlagerfinal. Jag vaknar lite sent här – men är det nån som kan säga om Heli Kajos bidrag Annankadun Kulmassa, med raden ”Miksi hymyilet vieraille ihmisille vaikka minua silität” är en direkt Smiths-referens? (”Why do I smile, at people who I’d much rather kick in the eye?”) Roligt är det i alla fall med en låt som handlar om ens gamla hemkvarter: jag vill gärna tro att Annankadun kulmassa beskriver hörnet mittemot nattklubben Lost & Found.
5 Comments
RSS feed for comments on this post.
Visst finns det avarter men efter att jag arbetat utanför Finland i Europa nu i 47 år så är jag positivt överraskad hur vänligt man blir bemött i Västra Nyland. En av mina tyska vänner som är professor i svenska och tyska säger att han gör en tur genom svenskfinland minst vart annat år för att han tycker så mycket om bemötandet och de svenska dialekterna som pratas på Åland och i svenskbygderna efter kusten. Han gör det nog inte för att vi är vänner det har liksom inte med saken att göra. Naturligtvis är det så att som man bemöter blir man oftast bemött. Jürgen som han heter har bl.a varit professor i tyska språket i Kobe i Japan och har stor internationell erfarenhet. Jante lagen förbjuder naturligtvis åsikten.
Får jag vara litet elak så är det så att ”helsigforssvenskarna” alltid gjort litet spektakel av de sk. landsortsdialekterna. Själv fick jag erfara detta när jag gick på Teknis i Helsingfors där jag kallades ”Gossen Med Ekenäs /Tenala dialekt” Dom min förvåning när jag började jobba i Sverige så sade mina kolleger att jag pratade en utmärkt svenska men din fru bryter på finska.
Hon är från Helsingforstrakten och blev klart störd av kommentaren. Kronohagspojkarna hade sitt eget språk också annammat av den numera kände svenska reportern som inte vågat släppa sin bok om finlandssvenskarna.
Denna lilla analys som svar på Skyttes ledare skulle jag hemskt gärna ha sluppit: Om en person upplever att han bli väl bemött, på trevlig svenska, varför ska man då bli stött? Madeleinkaka för avtrubbade svenskar? Hur skrattretande får man bli?
Besöker man ett annat land blir väl allt man upptäcker i det landet museiföremål i någon mån? Då finlandssvenskan en gång får en komplimang ska man lite kokett bemöta den med kritik? De människor som Skytte träffat Talade Faktiskt Så. Jag kan inte erinra mig att han skrev något om spårvagnar i Helsingfors. Med vänlig hälsning…
”Barn får inte anlita hissen allena”!Finlandismer så som ”rosk”.Tydligen träffade Skytte inte de underbara människor i ÖB som talar ett så eget svårförstått (mycket rart klingande) språk att de blygt ursäktar sig till utbölingen!
Med dessa ord till ett ämne som länge upptagit mig. Kan vi inte få en kulturdebattruta i HBL:s nätversion, istället för , eller jämte en dylik ”kulturblogg”? Det borde väl inte kosta och det skulle tjäna vår preciösa samhörighet, och även profilera oss med tanke på yttervärlden och språk”striden”. De som verkar – man kan dem inte för att de inte visar sig. Så faller vårt kulturrum ihop och vårt öde blir helt avhängigt dem som tillfälligt råkar sitta vid spakarna i våra få offentliga tjänster där man kan påverka saken. Det är orätt mot dessa att inte ta till de medel som erbjuds när vi oprovocerande finge handlingskraftig styrka i grupp.
Ville jag säga detta i HBL-debatt komme det inte in. En debattglad röst tar skada av de njugga utrymme som erbjuds medborgardebatt med offentlig karaktär och har ingenstans att dela tankar som alla kunde ha nytta av.
Ursäkta, men ja, svenskan i Hufvudstadsbladet känns lite uppstyltad och gammeldags för många svenskar, särskilt de under fyrtio år. Språket är visserligen korrekt men känns inte modernt. Och släpp tanken på språkturism för äldre svenskar som vill höra verbformer från anno dazumal osv, de brukar även anse att Finland egentligen är en del av Sverige.
Svenska med finsk mamma