Fjolårets finlandiavinnare Sofi Oksanen gick hårt åt sitt förlag WSOY i en kolumn i Helsingin Sanomat i morse. Oksanen kritiserade bland annat ledningen för att inte svara på mejl, för obefintlig marknadsföring och för att åka på semester mitt under bokmässan i Helsingfors. Kolumnen hörde förstås ihop med det brev som tolv WSOY-författare – inklusive Oksanen – skickade till förlagets vd Anna Baijars i slutet av förra veckan, precis lagom till bokmässan. Är den finska bokbranschen i kris? Möjligen en förtroendekris i så fall. Värre verkar krisen vara i den svenska bokbranschen just nu.

Jag skriver mera om detta i torsdagens tidning. I fredagens tidning följer vi upp situationen i Sverige.

Dagens stora kulturnyhet i Svenskfinland är förstås denna: Teater Viirus har äntligen, med Svenska kulturfondens försorg, lyckats hitta nya lokaler.

Jag har inte läst professor Timo Vihavainens nya bok Länsimaiden tuho, men när jag läser den stora intervjun med honom som publicerades i Helsingin Sanomat i söndags slår det mig omedelbart: Här har vi en finsk representant för den islamofobi som Andreas Malm talar om i sin bok Hatet mot muslimer.

Vihavainens bok verkar vara ett klassiskt exempel på det som Malm kallar för ”eurabienlitteratur”, det vill säga ett ökande antal debattböcker som hävdar att invandringen till Europa kommer att föra med sig den västerländska kulturens långsamma förfall, och i slutändan ett muslimskt skräckvälde. I Helsingin Sanomat kommer Vihavainen med påståenden som att islam får allt större inflytande på våra liv och att den postmoderna värderelativismen har urholkat hela samhället. Dessutom använder han Sverige som skräckexempel, vilket inte alls är första gången i dessa sammanhang. I DN:s artikel om eurabienlitteratur läser jag om den amerikanska författaren Bruce Bawer som kallar Sverige för Europas ”ground zero”. I Stockholm driver muslimska ynglingar runt och ”jagar ut icke-muslimer ur simhallarna”. De ”terroriserar skolor”, ”attackerar brandmän och ambulanser”.

Månne Vihavainen har läst Bawer? I alla fall tycks han beundra Jussi Halla-aho, och delar hans retorik om blödiga intellektuella som är förblindade av sin politiska korrekthet. I Finland saknar vi kanske en kristdemokrat som Göran Hägglund och hans prat om ”verklighetens folk” men jag är inte så säker på att det här är bättre. I dagens HS säger Vihavainen att 80 procent av den feedback han fått efter intervjun i tidningen har varit positiv.

Här kan ni läsa Jan-Erik Andelins ledare i dagens tidning.