Arkiv för september, 2009

Donner och Don

Publicerad: 21/09 19:00

s_b44324-1I dag är vi glada för att Mad Men fick en Emmystatyett för bästa dramaserie i natt. Jag skriver lite mera om seriens huvudperson Don Draper här (samma text publiceras i papperstidningen imorgon).

Imorgon kan ni också läsa recensionen av Killinggänget på Dramaten, samt en intervju med Minna Haapkylä, som spelar huvudrollen som Kerttu Nuorteva i Jörn Donners nya film. Donner intervjuades av Tuva Korsström i söndags – texten finns här. Karl Vilhjálmssson har tagit den fina svartvita bilden som tyvärr är beskuren på webben.

Killing me softly

Publicerad: 20/09 18:38

Jag har precis kommit hem från Stockholm där jag sett urpremiären av Killinggängets Drömmen om Herrön, en av höstens mest upphaussade svenska teaterhändelser.

De svenska tidningarnas recensioner kunde man läsa i morse. Expressens recensent skrattar så han gråter, medan Dagens Nyheter med viss tvekan kallar pjäsen för ett misslyckande. Svenska Dagbladet igen tycker att föreställningen är underbar, medan Aftonbladet är lite ljummen i sin kritik. Läsare av den här bloggen får faktiskt vänta till på tisdag innan ni kan läsa min recension – en svensk premiär kan få mogna en dag eller två, tycker jag.

Mera Sverige blir det i slutet av veckan, då tre av oss (inklusive fotograf) åker iväg till Göteborgs bokmässa. Spanskspråkig litteratur är huvudtema i år, men som vanligt kommer vi att plocka fritt ur utbudet. En del intervjuer sparas till vår bokbilaga Bokextra som utkommer samtidigt som Helsingfors bokmässa i slutet av oktober. För mig blir det den sjunde gången på mässan, om jag räknar rätt. Min mässdebut skedde med en Margaret Atwood-intervju år 2003. En fantastisk författare som nog inte kan ge ett tråkigt intervjusvar. Hösten 2003 hade hon precis kommit ut med den lysande romanen Oryx & Crake, som senare skulle ligga på väldigt många årsbästalistor.

Kanske såg jag Margaret Atwood för första och sista gången? Det senaste jag hört om henne är att hon slutat göra bokturnéer för att hon inte vill flyga. I stället låter hon sig intervjuas över nätet och signerar böcker med en maskin som hon själv lär ha uppfunnit.

Oryx & Crake har för övrigt precis fått en uppföljare, The Year of the Flood (recension i New York Times i dag). Jag tror att den boken får vänta tills efter mässorna. Precis som många andra just nu har jag en hög med böcker som ska plöjas igenom innan Göteborg. Läs om bokmässan på kultursidorna från och med torsdag!

Nu lämnar jag er med en Spotify-länk till en skiva som hade en mycket framträdande roll på gårdagens Killingpremiär.

200 år sedan

Publicerad: 17/09 10:11

I dag länkar vi till kollegan Sydsvenskan som uppmärksammar att det gått 200 år sedan Finland och Sverige gick skilda vägar. Kjell Westö, Heidi Avellan, Johanna Koljonen och undertecknad fick bland annat svara på frågan om hur vår kultur hade sett ut om vi fortfarande varit en nation. Jag kunde inte låta bli att klämma in Daniel Westling på ett hörn. Hade Finland fortfarande varit en del av Sverige så hade ju kungafamiljen fått ännu mer synlighet i våra kvällstidningar än den redan har.

Läs intervjusvaren här!

Och – för att rikta uppmärksamheten till dagens kultursidor – missa inte Dan Sundells text om Ateneums Picassoutställning: ”På den här utställningen är det en fulländad Picasso som möter publiken. Det är en Picasso i kött och blod, helnaken och med ett praktfullt stånd”.

Vad är veckans kulturhändelse? I USA tycks det vara utgivningen av Dan Browns nya konspirationsdeckare Den förlorade symbolen, som enligt Svensk Bokhandel sysselsätter fyra svenska översättare just nu (svensk utgivning i slutet av oktober). Tycker ni inte att rubriken i den där SvB-notisen för tankarna till arbetsvillkoren i kinesiska fabriker? Vem vet, kanske är arbetet på den nivån.

I Helsingfors är det tungt på teaterfronten just nu – åtminstone elva premiärer kan man räkna med inom sju dagar. Mest väsen för nog Kristian Smeds med sin uppmärksammade Mental Finland på Nationalteaterns scen – premiär på onsdag. Elisabeth Nordgren träffade Smeds på presskonferensen i går.

Men glöm inte heller Ateneums stora Picassosatsning. Den skriver Dan Sundell stort – och lyriskt – om i morgondagens tidning. Jag vet i alla fall att jag kommer att besöka utställningen med mina barn – tänk att vara sju år och se Picasso första gången.

På främmande mark

Publicerad: 13/09 18:35

Först när jag kom till Köpenhamn trodde jag kören bara bestod av professionella sångare, men den visade sig bestå mestadels av amatörer och efter ett tag lyckades jag få en position som mezzosopran. Jag beundrar Flemming Windekilde för hans förmåga att hålla oss i schack. När vi övar tre timmar en gång i veckan går ingen tid till spillo.

Tidigt i morse for Kammerkoret Hymnia tillbaka till Köpenhamn. Men före det hann vi talas vid på efterfesten igår kväll. Läs mera om Hymnia-sångaren Eeva Hietalas tankar i intervjun med henne och Flemming Windekilde här.

En seger för modernismen

Publicerad: 12/09 22:25

Nu står det då klart. Kammerkoret Hymnia från Danmark segrade alltså i Harald Andersén-tävlingen 2009. Andra pris gick till Voces Musicales från Estland. Tredje priset delades mellan Choros Amici från Storbritannien och New Dublin Voices från Irland. Specialpriset på 1 000 euro donerat av Hufvudstadsbladet för bästa tolkning av tävlingens obligatoriska verk tilldelades New Dublin Voices.

Det blev alltså dansk seger i Harald Andersén-tävlingen. Det kan tolkas som en linjedragning av domarna. Låt mig kalla det en seger för modernismen!  Man valde att premiera det seriösa och det ambitiösa framom det så kallade underhållande. Och det är helt okej! Jag är glad att den här domarskaran vet vad den vill.

Jag är också glad över att det inte blev någon svart häst som hoppade fram och att detta tävlingsresultat inte är någon skandal. Det är helt i sin ordning. Dessutom har Hymnia och dirigenten Flemming Windekilde minsann förtjänat sin seger och jobbat hårt för den. Nästan 27 års arbete med 27 erfarna och hängivna sångare har burit frukt. Inte illa. Jag tror bestämt att kören också belönas för ett ambitiöst program, där man inte hoppade där ribban var lägst och där man inte satsade på något publikfrieri. Å andra sidan kom publiken på inget vis lätt undan heller.

Grattis Hymnia!

När spänningen stiger

Publicerad: 12/09 21:20

Att ha en galakonsert på Finlandiahuset med delar ur körernas tävlingsprogram är ingen dum idé. Att samtidigt briefa med lite bakgrundsinfo om Harald Andersén och berätta hur han lade grunden för vårt lands rika körliv är inte heller dåligt. Så allting gott alltså? Det kan man säga.

Inari Nuutero och Pasi Hyökki är rätt kiva som konferencierer. Det gör båda sitt bästa för att hålla stämningen på topp och berättar både på finska, svenska och engelska om alla körer. Ibland blir det litet tjatigt med utdragen ur körernas promoinfo, men det fungerar.

Några av körerna presterade mycket bättre i själva tävlingen än under den här konserten. Till dessa hör Choros Amici och Ungdomskören Maska (som i kväll bara representerades genom Valts Puces småbanala Ik rudeni valodina). New Dublin Voices håller sig däremot på fortsatt hög nivå liksom Kammerkoret Hymnia och Voces Musicae. Speciellt glad var jag över att åter få höra Per Nørgårds Wiigen-Lied som jag börjar tycka om mer och mer för var gång. Vilken skönt gungande harmonisk rytm här finns och vad skönt accenterna ljuder!

Till näst fortsätter konserten med Grex Musicus och Marjukka Riihimäkis andel (de var bästa finländska kör 2006). Också sopranen Mari Palo och pianisten Tuula Hällström skall äntra scenen strax.

Resultaten utlovas kl. 22.00. Det ser jag fram emot!