Arkiv för augusti, 2009
Rapport från Stockholm, ”ur finlandssvenska författarhjärtan”
Publicerad: 18/08 04:50I slutet av den föregående veckan var Kjell Westö och Jörn Donner på plats i Stockholm och presenterade sina senaste alster, Gå inte ensam ut i natten och Bergman: PM.
– Det är alltså en bok som egentligen ingen annan än jag borde läsa, förklarar Donner ett år tidigare då han under Bergmanveckan på Fårö talar om den kommande boken om Bergman. Och nu har den då kommit, Bergman: PM. En trappa upp från Dramatens foajé sitter Jörn Donner, med ett porträtt av Ingmar Bergman på sin vänstra sida.
– Egentligen har jag inget att säga… inleder han, allt står i boken.
– …den är inte en analys av hans filmer utan handlar om vår relation. Men det får räcka nu. En droppe av mitt hjärteblod finns i den här boken. Ha en bra dag.
Hur känns det
Publicerad: 17/08 00:34
Resan till Toulon tåget Nice exilen spårvagnar bröd och kranvatten klart inspirerande Clare tipsar: Menton fisk antikviteter billig cider tango! saltvatten uppskrapade myggbett och andra spår av nattliga äventyr Marseille guldlackad Fiat ett rum att bli sinnessjuk i St Tropez Yacht Club persikofärgade hus just lookin’ hotpants paljetter för guds skull ta BÅTEN dit inte bussen Monacos tågstation, ett rymdskepp? Sir! No flipflops into the Casino Cannes 77 Boulevard Carnot Harry Potter med fransk text Pardon, Où Est La Croisette? kalksten Cassis har noll civilisation saltvattenhår inga vandringsskor Les Calanques pastis hunger Jupiters position klockan har stannat Alperna främmande kusiner blekt rosévin tunn luft Bonjour Tristesse bränder turkosa sjöar tillbaka till verkligheten
Jag hann men de ropade ut mitt namn i högtalarna. Ännu en stund på Centralstationen håller vi yrvakna resenärer så smått ihop och det är en sorts trygghet. Närmare tunnelbanan försvinner semestern. Vi går åt olika håll. Och jag måste tänka efter hur jag ska ta mig till Kungsholmen (gröna linjen mot Hässelby, bien sûr).
Sweet Dreams… Jonas playlist
Publicerad: 16/08 22:28
Det har varit en riktig festivalvecka, här på mitt håll avslutade världens längsta bokbord i dag Stockholms Kulturfestival.
Har för mig att författaren Jonas Hassen Khemiri numera är bosatt i Berlin, men hursomhelst gästspelade han i går kväll på Festivalbaren (Klarafoajén, ingång från Kulturhusets kortsida vid Drottninggatan). Han DJ:ade, vi diggade, mest sjöng högtalarna hiphoptoner. Mitt sällskap och jag uppfattade någonting av Usher, Michael Jackson och så The Metros ”Since I Found My Baby” och Beyoncé – ”Sweet Dreams”…
Festspelsyra
Publicerad: 14/08 15:14Nu är festspelen här och visst var det celebert i går i Tempelplatsens kyrka. Att ikonen och legenden Pierre Boulez – (ja, hur många klyschor skall man dra till med här) – hade kommit till stan för att dirigera egna verk med sin Ensemble Intercontemporain satte sin speciella prägel på kvällen. Dessutom bjöd Susanna Mälkki på en oerhört intressant spelning av Bruno Mantovanis dramaturgiskt tilltalande Le sette chiese.
Republikens presidents närvaro höjde givetvis profilen på tillställningen. Allra värdefullast upplevde jag ändå den läsarfeedback som jag fick av en man som sade att han enkom kommit till konserten på basen av det som stod i torsdagens Hbl. Alltsammans verkade så spännande i hans öron. Och i kväll fortsätter festen med konsert på Finlandiahuset kl. 19. Läs Mikael Kosks recension av båda Intercontemporain-konserterna i söndagens Hbl!
Men samtidigt gick också några andra evenemang av stapeln, tjuvstarten på Flowfestivalen med Kraftwerks konsert, säsongsöppningen på operan med en avdammad Figaros bröllop och premiären på Mary Poppins på stadsteatern. Mats Liljeroos såg Mary Poppins-premiären och skriver i morgondagens Hbl:
”Samtidigt som den nöjeslystna premiärpubliken strömmade till Första linjen dirigerade Pierre Boulez Ensemble Intercontemporaine i Tempelplatsens kyrka. Två, som man kan tycka, diametrala motpoler men måste det nödvändigtvis vara så?
Tänk om det faktiskt är så att vi behöver både ’hög’- och ’populärkultur’ som omistliga delar av en och samma helhetsupplevelse. Tänk om det ena faktiskt inte utesluter utan snarare berikar det andra.”
Det är ord värda att begrunda. Tänk om det ena inte behöver utesluta det andra.
Lezjneva och Sim segrare
Publicerad: 12/08 21:51Damklassen
1:a pris: Julia Lezjneva, Ryssland
Jag sade ju att Lezjneva föll mig perfekt in i smaken!
2:a pris: Nadine Sierra, USA (verkar som om publiken inte vore riktigt
3:e pris: Keunghea Kang, Korea (den stora publikfavoriten som river ner applåder här inne!)
4:e pris: Kishani Jayasinghe, Sri Lanka (en annan stor publikfavorit, liksom min stora förtjusning också!)
Herrklassen:
1:a pris: Kihwan Sim, Korea (den utomordentligt eleganta basen kammar hem segern i herrklassen. Inte illa!)
2:a pris: Timothy Mix, USA
3:e pris: David DQ Lee, Canada (kysser länge och idogt domarna, ganska kul!)
4:e pris: Azamat Sjeltyrguzov, Kazakstan
Priset för framförandet av bästa finländska sång av ej-finländsk sångerska: Katharina Göres, Tyskland
I väntan på domarna
Publicerad: 12/08 21:42Det här är en sån här spännande stund. Resultaten publiceras 21.45 men alla har kallats till salen redan en kvart tidigare. Och nu sitter vi här och väntar på att domarna skall komma och säga att nivån i årets tävling varit exceptionellt hög. De brukar säga det i varje tävling innan resultaten publiceras. Det var bara Esa-Pekka Salonen som sade motsatsen i Sibelius-dirigenttävlingen för några år sedan. Men det är historia vid det här laget. Nu ser vi fram emot att höra hur det går!
Bästa möjliga final
Publicerad: 12/08 20:52
Keunghea Kang sjöng starkt i finalen
Koreanska Keunghe Kang hade helt klart det bästa programmet i finalen: enkelt och stiligt med Mimis aria Si, mi chiamano Mimi ur La Bohème och Leonoras aria Pace, pace, mio Dio ur Verdis La forza del destino. Var det då möjligtvis det här utmärkta programmet som gjorde att hon placerades som sista sångerska i finalen? Och förklarar det här möjligtvis korrigeringen i pressmeddelandet som skickades ut efter semifinalen i söndags, där Kangs sångartur var ändrad från första till sista? Det förblir en obesvarad fråga tills vidare.
Oberoende av hur det var står det klart att Kangs set var bästa tänkbara avslutning på finalen. Jag säger inte att hon var bästa sångerska, men helheten var vettig. Hon gjorde en stor och kraftig tolkning av Mimis aria, på ingetvis miserabel eller utsvulten som Mimi ju är, tvärtom rätt frodig och härligt frodig i den rollen. Verdiarian gjorde hon starkt och dramatiskt. Måhända kastade renheten lite i början, men inte mot slutet. Trots sitt fina framförande måste ett uttalande som hör hemma i skvallerpressen tillåtas: hennes dräkt med glimrande paljetter föll nog inte mig in i smaken.
En annan stark kandidat är Kishani Jayasinghe som bjöd på två fina tolkningar. Väl medveten om att somliga säkert är av annan åsikt tyckte jag att hennes röst passade Mozart rätt bra. Jo, hon hade lite vibrato på stämbanden, men det störde mig på inget vis. Till en början tyckte jag bättre om hennes tolkning av Sifares aria Lungi da te, mio bene ur Mozart tidiga opera seria Mitridate, rè Ponto, men nog satt den bra i Porgy and Bess också. Till sitt ypperliga stöd hade hon Radions symfoniorkester som spelade Gershwin med all önskvärd schwung, något som gav henne friheten att ge prov på fantastisk röstkonst i slutet.
Koreanska basen Kihwan Sim är ingen djup bas, han är mera som en basbaryton, med elegant och fin klang. Dock hade han gjort ett verkligt tråkigt val för sin ena aria, Ralphs trallalallala-aria ur La jolie Fille de Perth. Hans tolkning av Banquos aria Come dal ciel precipta var desto starkare.
Kazakstanska barytonen Azamat Zjeltyrgusov gjorde intima, men fina tolkningar av Tonios prolog Si può? Si può ur Leoncavallos Pajazzo och Wolframs sång till aftonstjärnan ur Tannhäuser. Hans tyska diktion var inte den bästa, men får se hur mycket det skall inverka i slutändan.
Så har vi då mina favoriter på basen av kvällens nummer:
Bland damerna kanske Kishani Jayasinghe sjöng vackrast (även om jag inte vet om Gershwin faller den här juryn i smaken). Julia Lezjneva var en sopran som tilltalade mig starkt. Keunghea Kangs och Nadine Sierras insatser var starka likaså. (Det är svårt att sätta dem i någon rangordning.)
Herrklassen har inte imponerat lika mycket även om både Kihwan Sim och Azamat Zjelturgusov har väldigt fina kvaliteter. Timothy Mix är den borne scenkonstnären och David DQ Lee är bara rätt duktig som en skicklig kontratenor. (Undrar om han var riktigt på topp i kväll?)
Återstår att se vad juryn säger. Resultatet publiceras 21.45, direkt i tv och på Yle-Arenan.
Egentligen känns det rätt konstigt att finalen är så snabbt överstökad. Det gick väldigt hastigt det här. Som bäst funderar jag på om det här är bästa möjliga sätt att hitta ”världens bästa sångare”…
