Festspelsyra

Publicerad: 14/08 15:14

Nu är festspelen här och visst var det celebert i går i Tempelplatsens kyrka. Att ikonen och legenden Pierre Boulez – (ja, hur många klyschor skall man dra till med här) – hade kommit till stan för att dirigera egna verk med sin Ensemble Intercontemporain satte sin speciella prägel på kvällen. Dessutom bjöd Susanna Mälkki på en oerhört intressant spelning av Bruno Mantovanis dramaturgiskt tilltalande Le sette chiese.

Republikens presidents närvaro höjde givetvis profilen på tillställningen. Allra värdefullast upplevde jag ändå den läsarfeedback som jag fick av en man som sade att han enkom kommit till konserten på basen av det som stod i torsdagens Hbl. Alltsammans verkade så spännande i hans öron. Och i kväll fortsätter festen med konsert på Finlandiahuset kl. 19. Läs Mikael Kosks recension av båda Intercontemporain-konserterna i söndagens Hbl!

Men samtidigt gick också några andra evenemang av stapeln, tjuvstarten på Flowfestivalen med Kraftwerks konsert, säsongsöppningen på operan med en avdammad Figaros bröllop och premiären på Mary Poppins på stadsteatern. Mats Liljeroos såg Mary Poppins-premiären och skriver i morgondagens Hbl:

”Samtidigt som den nöjeslystna premiärpubliken strömmade till Första linjen dirigerade Pierre Boulez Ensemble Intercontemporaine i Tempelplatsens kyrka. Två, som man kan tycka, diametrala motpoler men måste det nödvändigtvis vara så?
Tänk om det faktiskt är så att vi behöver både ‘hög’- och ‘populärkultur’ som omistliga delar av en och samma helhetsupplevelse. Tänk om det ena faktiskt inte utesluter utan snarare berikar det andra.”

Det är ord värda att begrunda. Tänk om det ena inte behöver utesluta det andra.