Keunghea Kang sjöng starkt i finalen

Koreanska Keunghe Kang hade helt klart det bästa programmet i finalen: enkelt och stiligt med Mimis aria Si, mi chiamano Mimi ur La Bohème och Leonoras aria Pace, pace, mio Dio ur Verdis La forza del destino. Var det då möjligtvis det här utmärkta programmet som gjorde att hon placerades som sista sångerska i finalen? Och förklarar det här möjligtvis korrigeringen i pressmeddelandet som skickades ut efter semifinalen i söndags, där Kangs sångartur var ändrad från första till sista? Det förblir en obesvarad fråga tills vidare.

Oberoende av hur det var står det klart att Kangs set var bästa tänkbara avslutning på finalen. Jag säger inte att hon var bästa sångerska, men helheten var vettig. Hon gjorde en stor och kraftig tolkning av Mimis aria, på ingetvis miserabel eller utsvulten som Mimi ju är, tvärtom rätt frodig och härligt frodig i den rollen. Verdiarian gjorde hon starkt och dramatiskt. Måhända kastade renheten lite i början, men inte mot slutet. Trots sitt fina framförande måste ett uttalande som hör hemma i skvallerpressen tillåtas: hennes dräkt med glimrande paljetter föll nog inte mig in i smaken.

En annan stark kandidat är Kishani Jayasinghe som bjöd på två fina tolkningar. Väl medveten om att somliga säkert är av annan åsikt tyckte jag att hennes röst passade Mozart rätt bra. Jo, hon hade lite vibrato på stämbanden, men det störde mig på inget vis. Till en början tyckte jag bättre om hennes tolkning av Sifares aria Lungi da te, mio bene ur Mozart tidiga opera seria Mitridate, rè Ponto, men nog satt den bra i Porgy and Bess också. Till sitt ypperliga stöd hade hon Radions symfoniorkester som spelade Gershwin med all önskvärd schwung, något som gav henne friheten att ge prov på fantastisk röstkonst i slutet.

Koreanska basen Kihwan Sim är ingen djup bas, han är mera som en basbaryton, med elegant och fin klang. Dock hade han gjort ett verkligt tråkigt val för sin ena aria, Ralphs trallalallala-aria ur La jolie Fille de Perth. Hans tolkning av Banquos aria Come dal ciel precipta var desto starkare.

Kazakstanska barytonen Azamat Zjeltyrgusov gjorde intima, men fina tolkningar av Tonios prolog Si può? Si può ur Leoncavallos Pajazzo och Wolframs sång till aftonstjärnan ur Tannhäuser. Hans tyska diktion var inte den bästa, men får se hur mycket det skall inverka i slutändan.

Så har vi då mina favoriter på basen av kvällens nummer:

Bland damerna kanske Kishani Jayasinghe sjöng vackrast (även om jag inte vet om Gershwin faller den här juryn i smaken). Julia Lezjneva var en sopran som tilltalade mig starkt. Keunghea Kangs och Nadine Sierras insatser var starka likaså. (Det är svårt att sätta dem i någon rangordning.)

Herrklassen har inte imponerat lika mycket även om både Kihwan Sim och Azamat Zjelturgusov har väldigt fina kvaliteter. Timothy Mix är den borne scenkonstnären och David DQ Lee är bara rätt duktig som en skicklig kontratenor. (Undrar om han var riktigt på topp i kväll?)

Återstår att se vad juryn säger. Resultatet publiceras 21.45, direkt i tv och på Yle-Arenan.

Egentligen känns det rätt konstigt att finalen är så snabbt överstökad. Det gick väldigt hastigt det här. Som bäst funderar jag på om det här är bästa möjliga sätt att hitta ”världens bästa sångare”…