Språkhyfs: Dåmfiri och pannsteiji

Publicerad: 03/08 10:19

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. Den här gången handlar det om avslagna drycker.

På många bensinmackar och restauranger brukar det finnas två kaffepannor att välja mellan vid lunchkaffet. De flesta brukar helt oreflekterat plocka den kaffepanna som är mest fylld för att undvika det beska, illasmakande kaffet som stått länge i pannan.

Denna sirapsliknande sörja – som också kan påminna om vattnet i en grumlig insjö – säger man i Österbotten att har blivit ”pannsteiji”. Den högsvenska översättningen kunde vara ”pannståndet”. En lunchrestaurang som 
bryr sig om sina gäster ser naturligtvis till att byta ut kaffet innan det blivit pannsteiji.

De österbottningar som är skeptiska till specialkaffe som espresso eller latte sätter en ära i att kunna dricka pannsteiji kaffe. Själv förknippar jag det med gymnasietidens eviga kafésittande, då ens existentiella ångest alltid stod i direkt relation till hur pannsteijit kaffet var. Asiatiska restauranger i Helsingfors serverar också i regel pannsteiji kaffe.

Ett besläktat ord är ”dåmfiri” som jag hittar i Johan Ernst Rietz svenska dialektlexikon från åren 1862–1867 (finns på www.runeberg.org).

Dåmfiri är exempelvis olika kolsyrade drycker som förlorat sin kolsyra. En ölflaska som stått i solen några timmar är den klassiska definitionen av dåmfiri. Man kommer ur bastun och finner att ölen har får smaken av ljummet piss – då är det bara att korka upp en ny flaska.

”Dåm” (med långt å) kommer förstås från ”dåma”, lukta eller dofta, och ”firi” tycks handla om att någonting har gått förlorat. En ”dåmfiri” öl eller läskedryck har helt enkelt förlorat sin naturliga arom och blivit avslagen. Själv har jag alltid använt ordet om drycker, men enligt en kollega kan det också röra sig om andra avslagna livsmedel.