Dramatisk inledning på Mirjam Helin-tävlingen
Publicerad: 03/08 14:53Mirjam Helin-tävlingen började så dramatiskt som den bara kan i måndags kl. 11. Kamila Kulakowska, som skulle ha inlett tävlingen, insjuknade och har flyttats till torsdag förmiddag. Första sångare blev därmed den kanadensiske kontratenoren David DQ Lee.
Han är en synnerligen begåvad sångare och en mycket färgstark interpret med ett starkt temperament. Hans tolkningar av Haydn och Händel var kraftfulla och virtuosa med snabb koloratur. Rösten har också en förbluffande bärkraft.
Men då han kom till Schuberts bekanta Erlkönig, visade han verkligen lejonklon. Hans lyckades göra de olika rollerna – fadern, sonen, älvakungen och berättaren – med helt olika röster. Fadern sjöng han t.ex. inte som ”counter tenor”, utan som baryton! Det gick nästan ett sus genom Sibelius-Akademins sal, då han första gången bytte röst. Det är kanske för tidigt att säga det, men han går förmodligen till finalen och är en allvarlig kandidat för en topplacering. Han har bakom sig många fina priser, bl.a. i Cardiff 2007.
Många har frågat sig vad de mellersta initialerna ”DQ” i hans namn betyder. Ett svar jag har hört, är att de skulle motsvara hans ursprungliga koreanska namn. Andra förklaringar förekommer också i Sibelius-Akademins korridorsnack…
Koreanernas närvaro i tävlingen är denna gång anmärkningsvärd. I måndagens första omgång var fyra (eller fem) av sex sångare koreaner. Deras musikaliska utbildning verkade mycket gedigen. Mycket imponerande i förmiddagens omgång var också den ryska sopranen Julia Lezjneva som hade en klangfull, fast och behärskad stämma.
I måndagskvällens omgång kl. 18 var tre finländska sångare i elden: tenoren Mika Nisula, sopranen Laura Pyrrö och koloratursopranen Kaisa Ranta. De gjorde alla ett gott intryck, om inte annat så med sitt röstmaterial. Riktigt lika väl förberedda verkade de inte, som t.ex. just koreanerna. Nisula har en del att lära sig på den tekniska sidan och Pyrrö bör skärpa sin höjdteknik. Kaisa Ranta skilde sig i det avseendet till sin fördel – hon har ju också en hel del erfarenhet.
Före finländarna sjöng måndagens udda sångare, barytonen Florent Mbia från Kamerun. Han gjorde ett sympatiskt intryck trots att han använde sig av sin stora volym litet för frikostigt.
Det gjorde minsann också den amerikanske barytonen Timothy Mix, som var med i Helin-tävlingen också 2004. Hans kraft och dramatiska utspel är överväldigande men röstfärgen har inte så mycket ”schmelz” och därför kan åsikterna om honom vara delade.
Dessa bådas motsats var den ryske tenoren Stanislav Mostovoy, som har en spröd och vacker tenor, men gjorde ett ganska anspråkslöst intryck.
Slutintrycket från första dan blir således: en rad intressanta sånare men något varierande nivå.
På tisdag sjunger följande sångare:
ti 4.8. klo 11.00
Andrej Serov, basbaryton, Ryssland
Nikolaj Sjamov, baryton, Mari
Jihan Shin, tenor, Korea
Nadine Sierra, sopran, USA
Kihwan Sim, bas, Korea
Anatolij Siuko, basbaryton, Vitryssland
ti 4.8. klo 18.00
Marjukka Tepponen, sopran, Finland
Kevin Thompson, basso, yhdysvaltalainen
Anna Viktorova, mezzosopran, Ryssland
Laura Vire, sopraano, Finland
Anita Watson, sopraano, Australien
Elzbieta Wroblewska, mezzosopran, Polen
2 Comments
RSS feed for comments on this post.
Intressanta kommentarer om tävlingen, men jag är förvånad över nivån på språket i inlägget. Korridor stavas exempelvis inte med å. ”Ha bakom sig priser” låter inte som svenska. Och ”counter tenor” heter kontratenor på svenska. Bara för att ge några exempel. Lite småslarv också: ”dan” hör inte hemma i skrift utan tal. Överlag språk man inte förväntar sig av HBL:s kulturredaktion.
Tack för kommentaren. Har korrigerat stavfelet.