Språkhyfs: Modernism

Publicerad: 01/07 15:39

Hbl Kultur slår vakt om ditt semesterordförråd. Vi har lärt oss kiva svansföring, nu lär vi oss något nytt.

Termen ”modernism” låter som om det skulle handla om någonting modernt, men det gör det inte. Modernismens rötter finns i det sena 1800-talets konstriktningar som impressionism, symbolism och expressionism. Man talade först om ”modern konst”, vilket den då också var, och med det unga 1900-talets riktningar kubism, futurism och surrealism började termen modernism komma i bruk för konst som avstod från fotografisk verklighetsavbildning. Konstens uppgift ansågs vara att spegla andliga, s.k. inre värden, inte den yttre, synliga verkligheten, eller som Paul Klee uttryckte det: ”Konst gör det osynliga synligt.”

Då denna konst med visst fog kunde beskyllas för att vända sig såväl ifrån samhället och den levande, aktuella verkligheten som från den historiska kulturskatten uppstod en motreaktion, som har kallats ”postmodernism”. Nu dög historiska element lika väl som social tendens, samtidigt som modernismens bildkonstautonoma aspirationer kastades i papperskorgen. I dag används begreppet modernism i konsthistorien generellt för konsten från 1900-talets förrra hälft och i populära sammanhang för all konst som inte ser ut som folk tycker att konst borde se ut.

Erik Kruskopf

1 kommentar

  1. Kommentar #1 - Trygve Söderling: 03/07 15:53

    Hmm, enligt den där definitionen är då varken Marinetti, Majakovskij, Pound, Breton, d’Annunzio, Diktonius, Hagar Olsson, Proust, Picasso, Brecht osv modernister? Alla använde sig ju av ”historiska element lika väl som social tendens”, utan att ändå på något som helst sätt vara postmodernister…….. Men jag inser att Kruskopf tänker på bildkonst i första hand, kanske också lutar sig mot en typ av anglosachsiska källor som i mycket ringa grad erkänner och känner till modernistisk konst från andra länder och språk där modernismen har ett bredare ansikte.
    Trygve Söderling


RSS feed for comments on this post.